Dag 142: Jag Håller Tyst För Säkerhetens Skull!

Självskriverier

Idag ska jag skriva om en tendens jag har att när en konflikt uppstår i min värld – att då istället för att dirigera konflikten – bli tyst, tveksam, och nervös att jag kanske har fel, eller kommer säga någonting som är fel. Och istället för att göra, eller säga någonting så håller jag istället tyst och bara lämnar över situationen till en annan, eftersom jag inte vill ha någon del i denna konflikt. Ett sådant beteende leder till konsekvensen att saker och ting bara händer i mitt liv utan att jag gör någonting för att styra, eller dirigera de saker som händer – så jag ska arbeta med just denna punkten att tala, och uttrycka mig själv i situationer och ögonblick som kräver det.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag hamnar i en konflikt, att då besluta mig själv för att inte tala med den andra människan – i rädslan och ångesten att någonting av det jag säger ska vara fel, och att någonting av det jag säger ska få den andra människan att bli ännu mer arg, och frustrerad på mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att uttrycka, och säga det som jag ser i ett ögonblick – i och som rädslan att det jag säger ska göra en annan människa arg, och frustrerad – och i rädslan att det jag säger kanske är fel och kommer anses av en annan att vara fel

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma mig själv från konflikter i tystnad, och försöka vänta ut konflikter genom att inte säga någonting, och genom att avvakta – i rädslan för att om jag pratar, och om jag uttrycker mig själv – så kommer jag inte veta vad jag ska säga, eller hur jag ska säga det – och jag därigenom att förlora konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tillämpa ”nu är jag tyst-karaktären” när jag hamnar i konflikter med andra människor såsom ett försök att vinna, och ha kontroll över situationen – och bli erkänd och ansedd som den som vann diskussionen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att tala och uttrycka mig själv i en konflikt i rädslan för att det jag ska säga ska kunna användas av en annan såsom ett argument för att jag har fel – och att jag därmed ska bli överbevisad, och att jag ska förlora konflikten

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla mig själv tillbaka när det är någonting jag vill säga – i rädslan och ångesten att det jag vill säga inte är självuppriktigt, och inte är klart och tydligt – att jag kommer göra bort mig själv när jag säger det jag vill säga; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att det är bättre att förtrycka, och hålla mig själv tillbaka än låta mig själv tala – för då kan jag i alla fall inte göra lika många misstag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag säger fel, eller gör ett misstag – så är detta någonting jag måste fördöma mig själv för, och hålla på att tjata om i flera år framöver – och att det därför är någonting jag måste undvika vad som än händer

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag tror att jag ”undviker att göra misstag” – så är vad jag faktiskt gör egentligen bara att jag håller mig själv tillbaka i fruktan och ångest – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någonting dåligt, eller negativt med att göra ett misstag – utan att ett misstag är ett misstag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag hamnar i en konflikt att tänka att ”jag vet inte vad jag ska säga?” – och ”jag vet inte hur jag ska hantera denna konflikt?” – och således intala mig själv att jag absolut inte är förmögen att hantera den situationen som dykt upp – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv till att säga inom mig själv att ”nu andas jag och hanterar denna konflikt i och som sunt förnuft – och sedan göra detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte våga utmana mig själv när jag möter konflikter, att hantera konflikter så effektivt som möjligt – och vara så effektiv som möjligt i att finna en lösning som är bra för båda parter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå hur pass mycket rädslan för att göra misstag begränsar mig, och håller mig tillbaka – och att jag faktiskt kan hantera konflikter men att jag inte tillåter mig själv att göra det eftersom jag är rädd för att förlora; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa rädslan för att förlora, och rädslan för att göra misstag – och lita på mig själv när en konflikt uppstår, och hantera konflikten HÄR i och som andetaget

Självåtaganden

När jag märker att jag beslutar mig själv för att inte tala i en konfliktsituation, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte talar, och inte aktivt dirigerar konflikten – så kommer detta få konsekvensen av att konflikten inte får någon lösning; således åtar jag mig själv att aktivt dirigera konflikten, och att presentera en lösning som fungerar för båda parter

När jag märker att jag håller mig själv tillbaka från att säga någonting, eftersom jag är rädd att det jag vill säga är fel – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna fruktan, och ångest inför att jag ska ha fel är fullständigt onödig – eftersom det inte är något farligt eller, dåligt att ha fel – eller göra ett misstag – varför då frukta det överhuvudtaget? Således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv här och inte tillåta och acceptera mig själv att hålla tillbaka mig själv i och som fruktan att göra misstag, och fruktan att göra fel

När jag märker att jag i en konflikt inte säger någonting – och att jag håller mig själv tillbaka, och avvaktar – eftersom jag är rädd för att jag inte vet vad jag ska säga, eller hur jag ska säga det – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte äns försöker dirigera konflikten så kommer konflikten inte att få en lösning, och konsekvensen av det kommer bli att min värld inte är effektivt dirigerad och klarlagd i fråga om vad som faktiskt gäller – och hur man bäst kan leva så att alla blir tillfredställda; således åtar jag mig själv att kommunicera, och uttrycka mig själv i en konflikt – och inte hålla tillbaka mig själv i och som rädslan att ”jag inte vet” – och ”jag kan inte hantera denna konflikt” – och ”hur ska jag egentligen göra?” – utan jag litar på mig själv och uttrycker mig själv helt enkelt

När jag märker att jag använder ”nu är jag tyst karaktären” – för att på så vis vinna en konflikt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om en konflikt dyker upp, och jag vill vinna den – så kommer jag inte vara förmögen att dirigera konflikten i allas intresse, och föreslå en lösning som är bäst för alla; således åtar jag mig själv att sluta vilja vinna, och istället acceptera förlust – och därmed föreslå en lösning som är bäst för alla utan att känna att jag förlorar någon prestige, eller integritet

När jag märker att jag är rädd för att tala, och uttrycka mig själv i en konflikt – för att jag är rädd att det jag säger ska kunna bli använt mot mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att så länge jag vill vinna i en konflikt – och ha rätt i en konflikt – så kommer där också finnar rädsla för att uttrycka mig själv inom mig själv; således åtar jag mig själv att inte vilja vinna konflikten, och att helt släppa alla förväntningar på hur saker och ting ska gå, och bara uttrycka mig själv här i och som andetaget – tala och kommunicera HÄR

När jag märker att jag håller mig själv tillbaka, eftersom jag är rädd för att det jag vill säga inte är självuppriktigt, och inte klart och tydligt; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla existera endast när jag har ett framtida mål – en bild av hur jag vill att saker och ting ska fortlöpa, men kan inte existera när jag endast är HÄR – och uttrycker mig själv utan något hopp, eller några förväntningar; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – utan hopp, eller förväntningar – utan att vilja lyckas med någonting – utan istället för att dirigera konflikten utifrån utgångspunkten av att etablera och skapa vad som är bäst för alla – där alla är vinnare

När jag märker att jag är rädd för att göra fel – och att jag är rädd för detta eftersom jag tror att misstag och fel är en oerhört fatal händelse som måste bestraffas och smädas för flera år framåt; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att när jag gör ett misstag, eller ett fel så blir det till precis det jag gör det – och om jag fördömer mig själv för felet, och säger att det var ”dåligt” – och ”klumpigt” – och ”värdelöst” – då är det mitt val; men jag kan även hantera felet, och misstaget genom att säga att jag ska lära mig av det – och således bli mer effektiv till nästa gång; således åtar jag mig själv att förändra min upplevelse av mig själv när jag gör fel – och istället för att känna det som att fel och misstag är någonting jag ska bestraffa mig själv för; att istället se till att jag lär mig av fel och misstag

När jag märker att jag försöker ”undvika misstag” – och att jag rent faktiskt bara håller mig själv tillbaka i och som rädsla; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att ett misstag är inget att undvika – utan någonting att lära mig själv av, men för att kunna lära mig själv av misstaget måste jag faktiskt våga begå misstaget och göra fel; således åtar jag mig själv att tillåta och acceptera mig själv att göra misstag, och att göra fel – och att lära mig själv av dessa utan självfördömande, och utan några upplevelser

När jag hamnar i en konflikt, och jag märker att jag intalar mig själv att jag absolut inte är förmögen att hantera denna situation; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det jag säger i mitt huvud det blir även vad jag lever utåt; och således åtar jag mig själv att inte snacka skit i mitt huvud såsom att ”jag klarar inte detta” – och ”det är för svårt” – utan istället bara andas och förbli här som min kropp – och sedan hantera situationen en och jämlik och lita på mig själv

Jag åtar mig själv att när jag möter en konflikt – att utmana mig själv till att hantera den så effektivt som möjligt, och på ett sätt som tillfredställer alla indragna parter i konflikten – och alltså hitta den lösning som är bäst för alla

När jag märker att jag fryser till i en konflikt, och att jag upplever mig själv rädd, och nervös inför att förlora konflikten, eller göra ett misstag; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns INGENTING att vinna i en konflikt – och det finns INGENTING att förlora – utan allt som kan försvinna, eller vinnas är en subjektiv upplevelse av mig själv, men den har ingenting att göra med den faktiskt konflikten jag möter, och utgången av denna – utan denna upplevelse inträffar endast inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta frukta att jag inte ska vinna – och sluta frukta att jag inte vet hur jag ska hantera en konflikt – och sluta definiera mig själv i förhållande till upplevelsen av att vinna, eller förlora – och därmed hantera konflikten HÄR utan någon förhoppning, förväntning eller begär – utan istället tala, och ta beslut som jag ser är bäst för alla

Advertisements