Dag 143: Gör Det Då!

Självskriverier

Idag har jag haft problem med att hålla fast vid mitt åtagande att sova enbart sex timmar per natt. Problemet ligger i att jag inte går upp direkt när min väckarklocka ringer, och att jag sedan när jag gått upp oftast går och lägger mig i soffan för att läsa någonting – vilket nästan alltid leder till att jag somnar, och inte får särskilt mycket läst.

Så – den punkt jag vill arbeta med idag är – hur – det kommer sig att jag inte stiger upp direkt på morgonen – och hur – det kommer sig att jag lägger mig soffan för att läsa. Detta hur har att göra med att jag inte gärna vill uppleva mig själv obekväm, vilket jag gör när jag förändrar mina sömnvanor, och när jag sätter mig själv i min stol – vid mitt skrivbord – direkt efter att jag vaknat på morgonen.

Istället för att gå igenom denna obekvämlighet tar jag beslutet att jag helt enkelt inte vill, och så gör jag om det som jag bestämt mig för att inte gör. Men – trägen vinner – det är bara att stå upp igen och placera nya självåtaganden att leva och korrigera mitt beteende.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja gå igenom det motstånd, och den obekvämlighet jag känner inför att vakna på morgonen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att direkt ge upp, och sabotera mig själv så fort jag möter en punkt i min verklighet som är svår, eller obekväm att ta mig igenom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja pressa mig själv fysiskt i att ändra mina fysiska beteenden – och känna att jag inte har den disciplin och den bestämdhet som krävs för att klara av och ändra mina fysiska beteenden; istället för att se, inse och förstå att det är bara jag som kan bestämma mig själv för att jag har den fysiska kraft, och styrka som behövs för att ändra mig själv – och att det bara är jag som kan disciplinera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ifrågasätta mig själv när jag säger till mig själv på morgonen då jag vaknar att ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – och således säga till mig själv istället att ”nej nu jävlar går jag upp – för då kommer jag få så mycket mer tid denna dagen – jag kommer vara mer stabil inom mig själv – och jag kommer få gjort det jag bestämt att jag ska göra”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vilja göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – utan bara vilja göra sådana saker som är enkla, som är lätta och som jag redan kan göra utan några problem; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv att göra saker som jag tycker är svåra – att göra saker som jag tycker är obekväma – att göra saker som jag är rädd för – att göra saker som jag inte vill göra – och således expandera mig själv och växa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv övertala mig själv att inte göra någonting som jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda som övertalningsmetod inom mig själv att ”jag inte kan” – ”det kommer säkert inte gå bra ändå” – ”jag kan ju vänta med att ändra denna punkten” – ”jag kan ju göra denna punkten någon annan gång” – istället för att säga ”NEJ – FUCK OFF TANKAR– NU GÖR JAG DETTA!

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv, och vara hård mot mig själv i det att jag slutför, och gör klart det jag tar mig för – och jag går igenom mina beslut och manifesterar mina beslut till min fysiska verklighet; och således i fråga om sömn – så ändra jag mitt sömnbeteende såsom jag bestämt mig för att ändra mitt sömnbeteende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara ärlig mot mig själv och se, inse och förstå – att i de delar av mitt liv där jag sett att jag velat förändra mig själv, och bygga om mig själv – och jag vetat exakt hur jag skulle göra detta – har jag faktiskt aldrig gått igenom den obekvämlighet det innebär att ändra mitt fysiska beteende; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den obekvämlighet jag upplever är rädsla inför det nya – rädsla inför att jag inte ska klara av det – rädsla inför att jag inte vet hur jag ska göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, och leva varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion – och ta beslut som är bäst för mig, och bäst för alla andra i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa mig själv när jag märker att jag medverkar i rättfärdigande tankar, och att jag börjar prata med mig själv för att få undvika någonting, eller inte behöva göra någonting; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på dessa tankar, och låta mig själv styras av mitt obehag – och ta beslut utifrån mitt obehag – istället för att ta beslut HÄR – en och jämlik – och ta beslut utifrån sunt förnuft och utifrån vad som är bäst för mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som rättfärdiganden inom mig själv – som kommer upp när jag står inför en punkt att ändra mig själv – där jag således tänker till mig själv att ”jag kan ju vänta med att ändra mig” – ”jag är nog inte tillräckligt stark för att ändra mig just nu” – ”det blir nog bättre om jag väntar lite” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta endast är ett försök av mig att rättfärdiga mina rädslor – att rättfärdiga min ångest – och att rättfärdiga mina försök att inte ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom och inte lyssna på dessa tankar – utan rent faktiskt ändra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det finns absolut ingenting att vänta på – och att jag kan vänta på mig själv i en evighet, eftersom det är jag som bestämmer att jag ska vänta – istället för att jag faktiskt agerar och gör vad som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte agera, och göra det som måste göras

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag ska kunna förändra mig själv utan att faktiskt GÖRA någonting – och i detta ser, inser och förstår jag att för att förändra mig själv måste jag GÖRA någonting – och rent PRAKTISKT styra min kropp – styra mina ord – och ändra mig själv

Självåtaganden

När jag vaknar på morgonen och jag känner motstånd, och obekvämlighet inför att gå upp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag ska ändra mig själv – och ändra mina sömnvanor – måste jag ta ett beslut NU – och faktiskt gå upp ur sängen NU; således åtar jag mig själv att gå upp ur sängen i samma ögonblick som mitt alarm ringer, eller när jag vaknar av egen maskin

När jag märker att jag tänker att jag inte kan pressa mig själv fysiskt att ändra mina fysiska beteenden, eftersom jag tydligen inte har den disciplin och bestämdhet som krävs – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är jag som bestämmer om jag har den disciplin, eller bestämdhet som krävs – och att det är någonting jag bestämmer I DETTA ÖGONBLICK då jag står inför beslutet att ändra på mig själv; således åtar jag mig själv att leva bestämdhet, och disciplin – och att fysiskt ändra på mitt beteende och att fysiskt ändra sättet jag lever och uttrycker mig själv på

När jag märker att jag säger till mig själv då jag vaknar på morgonen – ”jag kan väll bara somna om, jag är ju så trött” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är rättfärdigande – och att jag försöker styra mig själv bort från att faktiskt ändra mig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och att ändra mig själv – att säga ”fuck you rättfärdigande! Nu ändrar jag mig själv” – och sedan leva detta

När jag märker att jag inte vill göra någonting som kräver disciplin, ansträngning, tålamod och bestämdhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att det är bara förprogrammering att jag inte vill göra det som krävs disciplin, ansträngning, tålamod, och bestämdhet – och att detta således inte är någonting jag behöver lägga värde vid, utan att jag kan ändra mig själv och helt enkelt göra det som måste göras; således åtar jag mig själv att göra det som måste göras – och att driva mig själv till att bli klar med mina projekt, och att så fort motstånd, eller obekvämlighet dyker upp inom mig – att då driva mig själv igenom denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag övertalar mig själv att inte göra någonting jag tycker är svårt, och som jag är ovan med – och som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag lever denna typ av rädsla, och nervositet inför att göra nya saker, så begränsar jag mig själv något fruktansvärt – således åtar jag mig själv att driva mig själv igenom obekvämlighet, och göra sådant jag tycker är svårt, och sådant som jag är ovan med – och helt enkelt göra det som krävs och det som måste göras

När jag märker att jag inte vill slutföra, eller göra klart någonting som jag tagit mig för – och att jag försöker maska mig ur detta genom att säga att jag är trött, jag inte orkar, och att jag inte kan – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan göra det jag mig beslutar mig för att göra, och det jag sedan rent faktiskt GÖR; således åtar jag mig själv att ta beslut – att disciplinera mig själv och sedan leva beslutet och driva mig själv igenom allt motstånd

När jag märker att jag ger efter inför obekvämlighet, eller motstånd – och inte går igenom de beslut jag tagit, och gör dessa beslut till verklighet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag åtar mig själv att göra mina beslut verklighet vad som än krävs – och att om jag ger efter inför obekvämlighet, och motstånd – att genast stå upp inom mig själv och börja gå igen – och att aldrig ge upp tills det att jag är klar

Jag åtar mig själv att stå upp varje morgon och se varje dag som en utmaning att leva mig själv som perfektion och vad som är bäst för alla – och att manifestera och skapa mig själv som det levande ordet i praktisk applikation

När jag märker att jag börjar prata inom mig själv på ett sätt där jag försöker undvika att göra det som krävs, och att undvika att göra det som jag har bestämt mig för att göra – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är NU jag MÅSTE STOPPA MIG SJÄLV – det NU ELLER ALDRIG – och således åtar jag mig själv att stoppa mig själv och att driva mig själv igenom allt motstånd, och all obekvämlighet – och göra det som är bäst för alla

När jag märker att jag står inför en punkt att förändra mig själv – och att jag börjar tänka att ”jag kan ju vänta lite” – ”jag behöver inte göra det just nu” – ”det finns ännu tid kvar” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inse och förstår att det är HÄR jag måste ändra på mig själv – det är HÄR – jag måste dirigera mig själv om jag någonsin vill kunna ändra mig själv, vilket jag naturligtvis vill; således åtar jag mig själv att HÄR göra beslutet och leva beslutet att ändra mig själv och säga ”FUCK YOU” till alla uppskjutandetankar som dyker upp inom mig

Jag åtar mig själv att sluta vänta på att någonting ska hända – och att se till att någonting händer – genom att jag rör min mun, mina ben, mina armar, och min kropp att förändras i och som varje ögonblick

Jag åtar mig själv att SKAPA och GÖRA förändring och att sluta hoppas att förändring kommer att dyka upp av sig självt – jag ser, inser och förstår att jag måste vara – och LEVA förändring – för att förändring skall kunna inträffa

Advertisements