Dag 145: Kommunikation och Kompromiss

Självskriverier

Idag ska jag arbeta med en punkt som kom upp när jag arbetade. Jag var nämligen på mitt arbete – jag är taxichaufför på deltid – och ett tag innan jag skulle sluta fick jag en körning av växeln. Eftersom jag hade en tid att passa insåg jag att jag inte kunde ta körningen – för om jag hade tagit körningen hade jag inte kunnat komma tillbaka med bilen till huvudkontoret i tid, och därför hade jag missat den viktiga tiden jag hade att passa.

Jag ringde därför växeln och sa att jag inte kunde ta körningen, och jag tyckte det lät som tjejen i växeln blev besviken och ledsen för att jag inte kunde ta körningen. Då upplevde jag skuld, och jag kände det som om att jag borde ha tagit den där körningen – för tänk vad som skulle hända om ingen tar den? Då är det ju jag som försatt företaget jag arbetar på i knipa. Sedan efter denna initiala upplevelsen av skuld började jag inom mig själv planera, och tänka på hur jag kunde undvika denna situationen i framtiden – och hur jag skulle kunna se till att inte vara en ”dålig” medarbetare – och alltså planerade jag lösningar i mitt huvud utifrån en utgångspunkt av skuld.

Så – idag vill jag alltså arbeta med denna skulden – och även den rädslan som dyker upp inom mig när jag tror att jag gjort andra besvikna eller arg – som jag agerar utefter och försöker få andra att bli mindre besvikna, eller arga – genom att kompensera, och visa hur jag kan ”göra allt rätt” igen.

Nedan kommer jag applicera självförlåtelse på dessa punkter, och sedan göra självåtaganden – som jag sedan kommer leva praktiskt i mitt liv för att korrigera, och ändra på denna upplevelsen, och detta fysiska beteende av och som mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skuld, skuldkänslor – och känna mig själv skyldig – när jag inte håller med någon människa – eller när jag upplever det som att en annan människa blir besviken, och ledsen utifrån någonting jag har sagt och gjort; och i detta förlåter jag mig själv att jag försökt kompensera andra människor utifrån denna skuld jag upplever inom mig själv, och försöka göra ”allt rätt igen” – istället för att se, inse och förstå att ingenting var fel från första början – utan det var jag som skapade idén inom och som mig själv att någonting var fel genom att tänka, och medverka i och som upplevelsen av skuld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag upplever det som att andra människor blir ledsna, eller besvikna på något jag säger eller gör – att tänka att detta beror på att jag varit osedlig i hur jag pratat, och agerat – och att jag därför syndat, och varit en dålig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna, och uppleva skuld – och tänka att jag måste kompensera denna andra människan genom att vara extra vänlig, och trevlig – och se till att den andra människa upplever sig självt positiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör som andra människor vill – eller tycker att jag borde göra – och tro att det på något sätt är en dygd, och någonting positivt att alltid tillfredställa andra människor – istället för att se, inse och förstå att om jag alltid är inriktad på att tillfredställa andra människor oavsett vad – så betyder detta att jag kommer acceptera vilket skit som helst, och således ansvara för att denna världen blir skit; och därför åtar jag mig själv att sluta tro att det är något moraliskt dygdigt att vara en ”trevlig och tillmötesgående” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med andra människor – att vara rädd för att inte bli upplevd, och sedd av andra människor såsom att vara trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen i fråga – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och tänka att jag är en dålig – och osedlig människa när jag upplever det som om människor i min omgivning tagit illa vid sig, eller reagerat – p.g.a. att jag haft en argsint, eller irriterad ton i min röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest när jag kommunicerar med andra människor – att på något sätt visa att jag inte håller med vad en annan säger – eller att jag inte tycker såsom en annan tycker – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är någon slags positiv dygd att alltid få människor i min omgivning att känna sig stöttade i sina tankar, idéer och åsikter

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte komma överens med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att undvika att säga emot, undvika att inte hålla med, undvika att säga vad jag ser i ett ögonblick – och vad jag ser skulle vara bäst för mig i ett ögonblick – i rädslan för att andra människor då ska bli arga, och frustrerade och tycka att jag inte längre är en trevlig, och resonabel person

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att konfrontera människor i min omgivning när en lösning presenterats som inte fungerar för mig – och som inte är effektiv, och som inte tillfredställer mina behov; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva ut personligheten ”jag håller med dig” – och ”den tysta lidaren” – varigenom jag accepterar allt som sker i min värld utan att ha någon egen åsikt, eftersom jag är rädd för vad andra skulle tycka om mig om jag sagt min mening om saker och ting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv, och känna skuld, och känna det som att jag tar för mycket plats – när jag säger min egen mening – och när jag uttrycker vad som är bäst för mig, och vilken lösning som skulle fungera till min förmån; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att isolera, och hålla mig själv tillbaka – i rädslan för att skapa konflikter, och för att människor ska bli arga, och frustrerade på mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det inte är någonting dåligt, eller osedligt med att säga vad som vore bra för mig – och att kommunicera vilka lösningar i fråga om problem som uppstår i min värld – som skulle fungera i beaktande av mina behov, och det jag behöver

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag kompromissar mig själv – så gör jag inte bara mig själv en otjänst – utan allt och alla i denna världen – eftersom ingen man är en ö – och således kommer den kompromiss jag gör att utgöra ett exempel för andra människor i min värld att även de kompromissa sig själv; och således åtar jag mig själv att stå upp som ett exempel inom och som mig själv såsom självrespekt, och auktoritet – och således utan skam, eller att känna mig generad – uttrycka vad som är bäst för mig – vad som fungerar för mig – och hur jag skulle vilja ha saker och ting i min värld

Självåtaganden

När jag märker att jag känner mig skyldig, och att jag har skuldkänslor – eftersom jag tror att någon människa är besviken, och ledsen p.g.a. någonting jag sagt eller gjort; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag har ingen aning om vad andra rent faktiskt upplever inom sig själv – och det spelar egentligen ingen roll, eftersom det jag reagerar på är en tanke inom mig själv som uppstått i förhållande till vad jag trott att en annan människa upplevt; således åtar jag mig själv att se, inse och förstå att den skuld jag upplever inom mig själv är någonting som jag har skapat, och således även någonting som jag kan ta bort

När jag märker att jag utifrån någonting jag sagt eller gjort – som jag tror gör en annan människa ledsen, eller besviken – tror att jag är osedlig, att jag har syndag, och att jag är en dålig människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är inte en dålig, syndfull, eller osedlig människa – utan att detta är en lögn som jag försöker etablera som en fysisk verklighet utifrån en tanke som inte är någon faktiskt och objektiv verklighetsfakta; således åtar jag mig själv att sluta tänka, och tro att jag är dum, osedlig, elak, och en syndfull människa – och istället åtar jag mig själv att uttrycka mig själv HÄR – utan att tro att jag varken är god, eller elak

När jag märker att jag vill, eller redan fördömer mig själv såsom att vara en dålig människa när jag inte gör det som jag tror andra människor vill jag ska göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att idén om att det på något sätt är bra att alltid vara positiv, tillfredställande, och trevlig – är en fullständigt idiotisk lögn – som skapat massvis av konsekvenser eftersom vi människor konstant tillåter, och accepterar vad som händer inom oss själva, och denna världen – istället för att vi står upp och säger – nej – nu är det tamefan nog! Således åtar jag mig själv att stå upp inom och som mig själv och säga att nu är det nog med denna tillfredställarleken – och istället åtar jag mig själv att fokusera på praktiskt sunt förnuft – och vad som är bäst för alla

När jag märker att jag är rädd för att inte bli sedd av andra människor som trevlig, tillmötesgående, och nöjd med situationen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en helt irrationell rädsla – för vad spelar det egentligen för roll om andra människor ser att jag inte är nöjd med något? Det är ju inte som att det faktum att jag inte är nöjd med något skadar någon annan; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att visa mig själv inför andra – och istället för att frukta att vara öppen med vad jag tycker om, och inte tycker om – att istället vara öppen och helt enkelt direkt – klart – och tydligt – kommunicera precis vad jag är nöjd med, och vad jag inte är nöjd med

När jag märker att jag är rädd, och känner ångest då jag kommunicerar med andra människor – såsom rädslan att jag inte ska hålla med vad en annan säger, och den andra ska ta detta personligt – och tycka jag är elak – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – vafan är det som är så farligt med att jag inte håller med någon annan? Det finns ju absolut inget dåligt, eller negativt med det – utan det är ju bara att jag inte håller med en annan; således åtar jag mig själv att sluta gå medelvägen genom alltid försöka få andra att vara tillfreds med mig genom att jag håller med vad de säger; och jag åtar mig själv att istället vara ärlig mot mig själv, och uttrycka mig själv öppet, och utan krusiduller i och som varje ögonblick

När jag märker att jag är rädd för att inte komma överens med människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att detta är en irrationell rädsla som inte har någon rättfärdigad mening – det finns absolut inget praktiskt ändamål till att vara rädd för att inte hålla med människor, utan rädslan kommer endast leda till att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att jag inte skulle hålla med människor – och istället våga uttrycka mig själv i och som självuppriktighet, och utan att vara nervös för att andra inte ska hålla med om vad jag säger

När jag märker att jag är rädd för att konfrontera människor i min omgivning, och rädd för att säga vad jag tycker i fråga om en lösning som presenterats – eller en viss situation; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte tillåter och accepterar mig själv att uttrycka mig själv i dessa situationer så kommer konsekvensen bli att jag kompromissar mig själv; således åtar jag mig själv att tala och uttrycka mig själv när jag ser att detta behövs

När jag märker att jag fördömer mig själv och känner skuld, och känner det som att jag tar för mycket plats när jag säger min egen mening – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag inte säger min egen mening i de saker som jag märker att jag behöver dirigera i min värld så kommer detta leda till att jag kompromissar mig själv – vilket självklart inte är någonting jag vill; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid dessa värdelösa upplevelser, och mentala beteenden av att fördöma mig själv, och av att känna skuld – och istället förbli här i verklighet och hantera, och leva utifrån de fysiska – och praktiska omständigheter som är här

När jag märker att jag tänker, och tycker – att det är någonting dåligt, och osedligt att kommunicera vad som fungerar för mig – och vad som är bra för mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting som säger att det är dåligt att säga min mening i saker och ting – utan den enda anledningen till att jag tror detta är på grund av en liten tanke i mitt huvud som säger bla bla bla – utan något som helst förhållande till denna fysiska verklighet; således åtar jag mig själv att stå upp och kommunicera min mening i ögonblick då jag ser detta krävs – och inte känna mig skyldig, eller fördöma mig själv för att jag gör det

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att de beteenden jag lever ut inom och som mig själv – och de komprometterande fysiska uttrycken jag lever ut – inte bara influerar mig utan influerar alla i min värld – eftersom människor ser till andra för att definiera sig själv – och att jag därmed är ett exempel för andra människor och min upplevelse av och som mig själv inte bara influerar mig själv utan även andra; således åtar jag mig själv att leva ett exempel såsom vad som är bäst för alla – och således inte kompromissa mig själv genom att inte kommunicera min behov – och det som är bäst för mig till människor i min värld

 

Advertisements