Dag 146: Den Otroligt Onödiga Rädslan Slår Tillbaka

Självskriverier

Idag hade jag en mycket jobbig dag, eftersom det var mycket reaktioner, och upplevelser som kom upp inom mig. Men – jag har lärt mig att när en sådan jobbig dag dyker upp finns det en lösning – och det är att ANDAS – och det är vad jag ägnat min dag åt; att andas igenom alla de upplevelser som kommit upp inom mig.

Men – det räcker inte med att andas utan det fungerar bara som en temporär brygga, så att man kan hantera, och gå igenom sin dag utan att kollapsa och känna det som att allt är ”hopplöst”. Man måste också ta itu med det som pågår inom en – och det är vad jag ska göra nu.

Så – den primära punkt jag upplevt idag har varit rädsla inför framtiden. Och det har kommit upp inom mig själv i form av tankar om framtiden, och jag har tänkt på min tentamen, på hur jag ska skriva min tentamen, på hur, och var jag ska studera inför min tentamen. Jag är tänkt på om det kommer gå bra med min tentamen, eller om det kommer dåligt – och vad som kanske skulle hända i mitt liv (eller inte hända) om det gick dåligt på min tentamen. Så, kortfattat kan man beskriva min dag som att väldigt mycket onödigt skit har florerat mellan mina öron som jag mår mycket bättre av att TA BORT och SLÄPPA TAGET OM.

Jag har också kommit fram till hur egoistiskt det är att ha denna typen av rädslor inför hur det ska gå i mitt liv, och hur jag ska klara mig, och vad jag ska göra om inte det händer, eller om det där händer. För tänk – när jag sitter och oroar mig själv inför sådana petitesser finns det människor som faktiskt inte har något att äta, de har ingenstans att bo, de har inga varma kläder – och de har överhuvudtaget ett fullständigt värdelöst liv – och så sitter jag och oroar mig själv inför min tentamen.

Så jag har insett att det finns VIKTIGARE saker än att oroa mig själv inför hur saker och ting kommer att gå i mitt liv, och det är att oroa mig själv för hur saker och ting kommer och gå för ALLA MÄNNISKORS liv – och istället för att vilja säkra min överlevnad i denna världen, och bygga upp mitt eget liv helt avskärmad från allt som heter verklighet – att göra någonting, och prioritera att skapa ett liv som är bäst för alla – på alla sätt och vis; så det är vad jag ska ägna mig själv åt.

Nåväl – nedan ska jag applicera självförlåtelse, och självåtaganden – och därefter kommer jag i mitt liv praktiskt att leva dessa ord för att på så vis förgöra denna rädslan en gång för alla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte inse, se och förstå hur egoistiskt det är att oroa mig själv för hur det kommer gå i mitt liv – och bara mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se att det finns en hel värld runtomkring mig, som är lika värdefull, och verklig som jag är – och som jag således måste bry mig om också

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt huvud planera inför, och fantisera om hur jag ska skriva min tenta – och fantisera om hur det kommer att gå att skriva min tenta – vad jag kommer att skriva för betyg, och hur detta sedan kommer att influera min framtid i fråga om vilket jobb jag kommer att få – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt över framtiden, och bli besatt av vad som kommer hända i framtiden – och hur jag kan hantera vad som kommer hända i framtiden – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva, och uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera en alldeles absurd mängd andetag att tänka på framtiden – istället för att leva här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag inte kan leva i framtiden – eftersom framtiden endast existerar i mitt huvud, och att den enda platsen som jag kan leva på är HÄR – i och som detta andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att så fort jag inte studerar minst 8 timmar om dagen, börja bli orolig, och nervös att jag studerar för lite och att jag kommer att halka efter – och att jag inte kommer att ha kontroll på mina studier, och att jag när jag gör tentan – inte kommer veta svaren på frågorna som presenteras i tentan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest – nervositet och rädslan inför att jag kommer sitta på tentadagen och vara ställd inför frågor som jag inte har någon som helst aning om svaret på – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att jag kommer misslyckas

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att närma mig mina studier från en utgångspunkt av och som rädsla – och ångest – såsom känslan, och upplevelsen att – om jag inte studerar varje sekund, och varje minut av mitt liv så kommer allt gå åt helvete, och det finns ingenting jag kan göra åt det; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta det lugnt med mina studier – att andas – att slappna av och att tillåta och acceptera mig själv att vara ett med ögonblicket här – vara ett med min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur katter lever utan någon som helst rädsla inför framtiden – och utan någon som helst önskan om att bli ”den bästa katten” – och ha den ”bästa kattkarriären” – eller bli den mest ”älskade katten” – utan katter TAR DET LUGNT – DE SOFTAR OCH SOVER – och de oroar inte sig själv inför någonting som ännu inte är här – och således åtar jag mig själv att ta efter katter, och leva det som jag ser katter lever – och således lära mig själv att koppla av och ta det lugnt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag vaknar på morgonen, att genast tänka, och oroa mig själv för att jag inte kommer att hinna med allting under dagens lopp – att jag inte kommer hinna med mina studier, att jag inte kommer hinna med att ta hand om mina ansvar och åtaganden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det hjälper mig ingenting att oroa mig själv – utan att oroa mig själv gör mig bara helt obekväm inombords, och mindre kapabel att hantera, och leva mitt liv på effektivt och disciplinerat sätt

Självåtaganden

När jag märker att jag oroar mig själv inför mitt eget liv, inför min framtid, inför att mina ägodelar ska försvinna, eller att någonting hemskt ska hända mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna oron inför endast mitt liv är fullständigt egoistiskt – eftersom det finns ju SÅ MÅNGA andra människor, djur, och varelser som lever HÄR och som jag fullständigt skiter i; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför bara mig själv – att istället vidga mitt perspektiv och se att det finns SÅ MYCKET MER HÄR än bara jag och mitt liv

När jag märker att jag tänker, och fantiserar om hur det kommer gå på min tenta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att DET HJÄLPER INTE ett skit att oroa mig själv inför min tenta – jag kommer inte skriva bättre om jag oroar mig själv – jag kommer faktiskt med all sannolikhet att skriva sämre eftersom jag istället för att plugga lugnt och samlat befinner mig själv i ett tillstånd av ångestupplösning; således åtar jag mig själv att SLUTA OROA MIG – att SLUTA TÄNKA PÅ FRAMTIDEN – och att istället andas – ta det lugnt – och ”go with the flow” så att säga – ta ett andetag i taget och göra det som jag ser är effektivt, och ger goda resultat – och inte basera mitt leverne på ångest för det är litterärt talat helt värdelöst

Jag åtar mig själv att spendera en ALLDELS ABSURD MÄNGD andetag på mig själv – alltså ALLA ANDETAG – och att sluta spendera andetag på rädslor, känslor, emotioner och tankar – för det är bara skit som jag inte behöver för att leva och uttrycka mig själv här

När jag märker att jag sitter, står, eller går och funderar på framtiden – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår det är ett jävla slöseri med tid att tänka på framtiden – framförallt med tanke på att FRAMTIDEN INTE FINNS – den finns bara i mitt huvud och är inte ens en objektiv och faktiskt verklighet; således åtar jag mig själv att spendera min tid – mina andetag – HÄR – på att leva praktiskt i och som denna objektiva och faktiska verklighet

När jag märker att jag blir orolig, nervös, och kollrig för att jag inte studerar 8 timmar om dagen – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att visserligen kommer jag lära mig mer om jag pluggar 8 timmar om dagen – men det ursäktar inte det faktum att jag blir rädd när jag inte gör det – för varför blir jag rädd? Är rädsla någonsin rättfärdigat? NEJ! För rädsla leder alltid till självkompromiss och att jag istället för att leva – väljer att leva för rädsla – vilket inte är leva utan istället följa; således åtar jag mig själv sluta följa efter min rädsla, utan istället ifrågasätta min rädsla – och leva praktiskt – och utifrån beaktanden som är objektiva och verkliga och inte baserade på självintresse utan på insikter om hur denna världen fungerar – om var jag vill placera mig själv i denna världen och varför

När jag märker att jag upplever ångest, nervositet, och rädsla inför att jag på tentadagen ska ställa inför en tenta som är mig övermäktig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att DET TJÄNAR INGENTING TILL att vara rädd inför hur saker och ting kommer gå – vad jag kan göra är att praktiskt förbereda mig själv, och att förstå att rädsla alltid är baserat på tron att jag kan förlora någonting av mig själv om jag inte alltid är så jäkla bra på allt jag gör; således åtar jag mig själv att förbereda mig själv praktiskt inför punkter jag möter i min värld, och att sluta ha förväntningar på mig själv om att saker och ting ska gå bra – och att jag ska lyckas – och istället leva egenvärde och vara stabil inom och som mig själv oavsett vad slags resultat jag får

När jag märker att jag närmar mig mina studier utifrån utgångspunkten att ”helvete! Om jag inte pluggar hela den dagen i maxfart då kommer allt att gå åt helvete!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att NEJ – saker och ting kommer inte att gå åt helvete – för det första för att helvetet inte existerar, och för det andra för att mina rädslor inte ger en objektiv, och korrekt bild av de konsekvenser jag manifesterar som mig själv genom mitt leverne; således åtar jag mig själv att istället för att leva i fruktan för att jag kommer att misslyckas – att istället bli väldigt specifik med exakt vad slags praktiska handlingar som krävs för att få det resultat jag ser är bäst för mig i mitt liv – och således sluta oroa mig själv inför hur saker och ting kommer att gå – och istället gör det som krävs för att få saker och ting att gå som jag vill att de ska gå

Jag åtar mig själv att lära mig själv från katter – eftersom jag ser att de kan leva på ett sätt som jag skulle må mycket bra av om jag levde på samma sätt – och således åtar jag mig själv att 1) ta det lugnt – och slappna av – framtiden kommer hit tillsist – eller? 2) ta den tid jag behöver att verkligen mysa med mig själv och min kropp här, och njuta av ögonblickets enkelhet 3) ge fan i all prestationsångest – vafan ska jag prestera för? Jag är ju en katt och är nöjd med att vara en katt (jag menar människa)

När jag vaknar på morgonen och märker att jag tänker på att saker jag kanske inte kommer hinna med under dagen – och att jag oroar mig själv inför hur saker kommer att gå; då stoppar jag mig själv, jag tar andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag åtar mig själv att precis som katterna – vakna lugnt, stilla, och bekvämt – utan att stressa mig själv i överlevnadsmode – utan istället ta det lugnt – göra någonting jag tycker är roligt, äta min frukost – och sedan sätta mig och ta tag i min dag – och göra vad som praktiskt behövs – UTAN ATT TÄNKA PÅ DET!

 

Advertisements