Dag 148: Sluta Söka Efter Någonting Mer

Självskriverier

Idag vill jag skriva om ett specifikt skratt som jag upplevde i en viss situation. Det hände sig som så att jag var i skolan, och jag tillsammans med en del av mina klasskamrater satt och löste ett problem. Jag delade med mig av en idé på en av lösningarna. Och ingen verkade riktigt lyssna. Sedan frågade en av mina klasskamrater vad klockan var, och jag kände det som att jag blivit ignorerad, och dumförklarad. Fysiskt upplevde jag mig själv obekväm och jag hävde mig ur ett litet skratt.

Samtidigt som detta hände var jag även lite smått obekväm inför att andra kanske skulle se hur jag upplevde mig själv och på grund av det tycka att jag var svag, och emotionellt underutvecklad.

Direkt när detta hände tänkte jag genast att den reaktion jag hade måste ha uppkommit p.g.a. att jag ville ha en annans uppmärksamhet, och att jag vill ha en viss sorts respons från mina klasskamrater, och att när jag inte fick den respons jag önskade så reagerade jag genom att känna mig själv obekväm. Men i detta ögonblick var det inte så – utan jag reagerade istället på att jag kände det som att jag inte blev tagen på allvar, och att jag kände mig berövad min värdighet.

Detta visar på två saker – 1) att vilja bli tagen på allvar är i själva verket självbegränsning, eftersom om man är rädd för att vara dum då säger man inte allt man vill säga, och uttrycker sig själv inte ovillkorligt 2) att ha värdighet som är baserad på vad jag tror att andra tycker om mig är också begränsande, eftersom jag blir helt beroende av vad andra känner och tycker i fråga om hur jag ska uttrycka och uppleva mig själv som värdighet.

Nedan ska jag därför ta och arbeta med dessa punkter – och korrigera min upplevelse av mig själv så att om samma situation upprepar sig jag då kan stå stabil och utan någon reaktion.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att andra människor ska ta mig på allvar – och se mig som en respektful, och värdig människa; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja och önska att människor ska få en viss bild av mig, och uppleva mig på ett visst specifikt sätt – i tron att om andra inte ser mig så som jag vill att andra ska se mig – att jag då förlorar min värdighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera värdighet i separation från mig själv – genom att tänka att värdighet är någonting jag får från andra människor genom att andra verkar respektera mig, tycka om mig, och se det jag säger såsom att vara korrekt, och användbart; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i hur jag uttrycker mig själv – hur jag talar – och interagerar med andra – genom att ständigt vara nervös, och ångestfylld inför hur jag ska bete mig inför andra så att de ska tycka att jag är intelligent, och att jag har bra, och användbara saker att komma med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån hur jag tror och misstänker att andra människor ser mig, och t.ex. se mig själv som värdelös, utan värdighet, och utan respekt – när andra människor inte verkar tycka om vad jag säger, eller ignorerar mig, och inte lyssnar på mig; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte tala och uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik – och inte hålla kvar vidd något hopp, eller något värde vid hur jag vill, och önskar att andra ska se mig; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att gå EN-SAM i detta livet – alltså vara EN och SAMMA – och inte leva mitt liv utifrån ett begär att bli accepterad och omtyckt av andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att känna mig älskad av andra, och att känna det som att andra människor tar mig på allvar – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är för att jag ännu inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv på allvar – och att älska mig själv – och att leva detta praktiskt genom att tillåta och acceptera mig själv att göra något mer av mitt liv än bara gå omkring och försöka uppfylla begär, och framkalla känslomässiga och positiva reaktioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är med andra människor, att existera i och som en upplevelse av att känna mig konstant nedvärderad, förolämpad, och mindervärdig – och uppleva det som om jag hela tiden är i en kamp om att försöka ta tillbaka mitt värde, och ta tillbaka mig själv – genom att få andra att tycka om mig, och att se på mig med gillande ögon; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera och älska mig själv – och att leva detta inom och som mig själv genom att sluta leta efter mig själv utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka hitta stabilitet, trygghet, skydd och säkerhet genom att få andra människor att acceptera mig – och se på mig med vad jag uppfattar vara blida ögon – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv konstant existera i en tyst kamp där jag försöker hitta bra saker att säga, som jag tror att andra kanske kommer att skratta åt – eller tycka är imponerande – och som jag därav kan bli uppskattad av andra för att jag har sagt och uttryckt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter livet utanför mig själv, och satt söka efter mig själv utanför mig själv – genom att försöka hitta mig själv i förhållanden – i tron att jag inte har förmågan och kapaciteten att acceptera, och älska mig själv – och att skapa upplevelsen av och som mig själv som att vara fulländad och komplett; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att detta är en lögn som jag använder – så att jag inte ens ska komma till den punkten att jag försöker och ser vad som händer när jag bestämmer mig för att verkligen föra tillbaka alla punkter till mig själv – och sluta vara beroende av andra för att jag ska röra på mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag saknar en sorts medärvd begåvning för att kunna vara bekväm med mig själv, och att jag därmed naturligt måste förbli en sökare – alltså någon som söker efter sig själv i andra; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det finns absolut inget bevis för att så skulle vara fallet – det finns absolut ingenting som talar för att jag inte skulle kunna skapa mig själv på alla sätt och vis såsom en självmotiverad – självstyrd – och självdirigerad människa

Självåtaganden

När jag märker att jag vill att andra ska ta mig på allvar – och se mig som en respektful, och värdig människa; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är begränsande att definiera mig själv i förhållande till andra – det är begränsade att på något enda sätt definiera mig själv i förhållande till andra; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter stabilitet och acceptans hos andra – att istället leva och uttrycka detta som mig själv – genom att i varje ögonblick andas och göra det klart att jag inte andas för att få någonting utav någon annan – utan att jag talar en och jämlik här med mig själv

När jag märker att jag definierar värdighet i separation från mig själv genom att tänk att det är någonting jag får av andra då det enligt vad jag ser det som – respekterar och tycker om mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår denna definition av värdighet är begränsande, eftersom jag hela tiden måste jaga efter andras erkännande, och andras positivitet – för att jag ska uppleva mig själv tillräcklig inom och som mig själv; således åtar jag mig själv att sluta jaga efter värdighet och istället definiera för mig själv vad värdighet innebär – och hur jag lever detta som mig själv i och som varje andetag såsom ett levande ord

När jag märker att jag reagerar genom att känna mig värdelös, utan värdighet, usel, och utan respekt – för att jag tror att en annan ignorerar mig, eller inte bryr sig om mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen kan bara existera inom mig själv om jag först och främst beslutat att jag måste ha andras positiva erkännande för att klara mig själv, och inte uppleva mig själv helt ostabil, och osäker; således åtar jag mig själv att sluta vara beroende av andra människor för att leva stabilitet, och självsäkerhet – utan gå mig själv EN- och SAMMA – självständig och stark – och utan att vara beroende av att ha slavar som säger till mig att jag är tillräcklig, och bra nog som jag är

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av andra människor för att älska mig själv – och sluta söka efter kärlek utanför mig själv – sluta söka efter ett förhållande utanför mig själv – sluta söka efter trygghet, och fullkomlighet utanför mig själv – utan istället se, inse och förstå att jag kan ge ALLT detta till mig själv – genom att konstruera och skapa mig själv som det levande ordet – genom att öva mig själv på att praktiskt leva mig själv som ord, och därmed göra mig själv självständig – alltså oföränderlig – densamma var jag än är och med vem jag än är – där jag inte påverkas av min omgivning eftersom jag står fullständigt stabil och tyst inom och som mig själv

När jag märker att jag känner mig nedvärderad, förolämpad, och mindervärdig – och som om att jag kämpar för att kunna ta mig själv från dessa upplevelserna av mig själv genom att bli sedd annorlunda av människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag aldrig kan hitta någon slags lugn och ro genom att söka i förhållanden utanför mig själv – utan lugn och ro är någonting som jag måste ge mig själv, och är någonting som jag kan ge mig själv endast genom att förlåta mig själv för att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån, ta beslut utifrån – och existera som en slav till begär

Jag åtar mig själv att när jag märker att jag söker efter någonting utanför mig själv, att genast stoppa mig själv – ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och jag åtar jag mig själv att för första gången HITTA mig själv – att HITTA HEM – och att sluta det eviga sökandet – och att inse, se och förstå att det finns ingenting mer att söka efter eftersom svaret är här med mig själv – som mig själv

Jag åtar mig själv att se allt som pågår inom mig själv – inte som saker som är relevanta för ”vem jag är” – utan som punkter vilka jag måste arbeta med och bli mer effektiv i att stoppa och korrigera – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att de punkter som pågår inom mig själv som upplevelse har någonting att göra med mig personligen – istället för att se, inse och förstå att det är inte något om mig personligen – utan punkterna som pågår inom mig är förprogrammerade, och nedärvda genetisk program som inte har någon som helst betydelse för vem jag är HÄR – som det levande andetaget

Jag åtar mig själv att sluta hålla fast vid idén och tro att jag begränsas av begåvning, och vad jag ärvt av mina föräldrar i form av genetik – och istället se, inse och förstå att jag kan utveckla och skapa mig själv HÄR – genom att skriva, genom självförlåtelse, och genom självkorrigerande åtaganden – och att jag därför inte står i beroendetillstånd till någon slags punkt inom eller utom mig – eftersom jag rent faktiskt är skaparen av vad som är här – dock har jag skapat en så pass extrem konsekvens för mig själv att det i nuläget förhåller sig så att jag är beroende av min egen skapelse, men detta är någonting som jag kan korrigera, och ändra på – genom att dedikerat gå min process och stoppa mig själv från att skapa konsekvenser

 

Advertisements