Dag 157: Tävlingskaraktären Del 2

Tidigare har jag skrivit detta om tävlingskaraktären:
Dag 151: Tävlingskaraktären Del 1

Självskriverier

Igår var det julafton och jag samt min familj satte oss ner och spelade ett spel tillsammans. Och den primära upplevelsen jag hade när detta hände var upphetsning och okontrollerat skratt när jag vann, eller jag tyckte att någon annan var sämre än vad jag var – samt en känsla av underlägsenhet, och sorg när jag kände det som om jag inte vann. Så – hela min upplevelse av mig själv var fullständigt kontrollerad och styrd av tävlingskaraktären.

Det är intressant att i dessa typer av ögonblick – då man spelar sociala sällskapsspel och normen i sällskapet är att vara tävlingsinriktad – att då istället andas, och endast fokusera på andetaget – eftersom det blir en så stor skillnad hur man upplever sig själv, och hur man medverkar i situationen. Jag gjorde detta några få gånger igår under spelets gång, och vid de tillfällena var det som om all tävlingsinstinkt försvann, och istället kunde jag njuta av de fysiskt roliga, och stöttande aspekterna av spelet utan att känna att jag var tvungen att vinna. Och vid dessa tillfällen ändrades även hela mitt uttryck, och jag var istället mycket lugnare, och rörde mig inte lika hetsigt, och hade inte samma okontrollerade och högljudda skratt.

Så – idag ska jag arbeta med dessa punkter – och förlåta dem – så att jag kan placera mig själv i tävlingssituationer utan att för den sakens skull känna ett behov för att tävla.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag spelar ett spel med andra människor – att bli helt besatt av att vinna – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag inte vinner, och om jag inte lyckas skrapa ihop lika många poäng/ägodelar som andra – att jag då inte kommer kunna fortsätta leva och ha min heder i behåll; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid en sådan begränsad idé och upplevelse såsom heder – och att tro att jag har någonting jag måste vakta över, och vaka över gentemot andra och som jag kan bli av med om jag inte tillräckligt strikt och hårt försvarar min rätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av att vinna – och tillåta och acceptera mig själv att polarisera min upplevelse av och som mig själv i förhållande till att tävla – såsom att antingen existera som att bara ledsen/underlägsen/känna mig som en förlorare – eller att känna mig positiv/glad/såsom en vinnare; och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att interagera, kommunicera, och spela spelet HÄR – en och jämlik utan att använda mig av och som denna polariserade upplevelsen av mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i tävlingskaraktären när jag spelar sällskapsspel – och när jag tävlar på något sätt – och tro att jag måste hävda mig själv, och visa gentemot de andra människor som jag spelar spelet mot att jag kan vinna – och att jag kan vara bättre än vad de andra är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av upplevelsen av att vinna – och upplevelsen av att känna mig smartare, och bättre än vad andra än

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av och som tävlingskaraktären – och tänka, och tro att utan tävlingskaraktären – utan att polarisera min upplevelse av och som mig själv såsom att antingen vara positiv eller negativ när jag spelar spel – att mitt liv, och min upplevelse av och som mig själv kommer bli torftig och tråkig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur begränsade energiupplevelser av och som sinnet faktiskt är – och att de inte alls erbjuder någon slags fantastisk och färgrik dimension till livet utan att de endast består små fjuttiga upplevelser som bränner ut sig själva då och då

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte när jag spelar spel, och tävlar – fokusera på mitt andetag – och andas igenom de upplevelser som kommer upp inom mig själv där jag känner, och upplever att jag vill tävla mot andra – och att jag vill vinna mot andra – och att jag vill visa mig själv på styva linan och försöka övertyga andra om jag är den som är bäst, mest effektiv, starkast och smartast; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se det korkade och det dumma i att försöka övertyga andra om att jag är bäst – för vad hjälper det mig egentligen vad andra tycker om mig? Jag förblir ju fortfarande densamma – och har samma skicklighet, och effektivitet som innan – och således åtar jag mig själv att förstå att tävlingskaraktären inte har någon som helst praktiskt värde i mitt liv – och inte betyder någonting överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att slösa bort mitt liv – och att slösa bort min tid, och de ögonblick i vilka jag interagerar med andra – genom att tänka på hur jag ska vinna – genom att röra mig själv utifrån utgångspunkten om att jag vill vinna – genom att försöka övertyga andra om att jag faktiskt vinner – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att andas och att förbli HÄR med och som min mänskliga fysiska kropp, och inte oroa mig själv för hur det kommer gå i fråga om vem som kommer vinna eller förlora spelet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort det faktum att det finns en HEL verklighet HÄR – såsom en fysisk verklighet som jag inte kan vara medveten om när hela min sinnebild formas av och upptas av behovet, och begäret att vinna – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa tävlingskaraktären, och istället tillåta och acceptera mig själv att upptäcka och se vad som finns HÄR bakom denna ridån av energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte upptäcka vad som finns bakom ridån av energi i form av begäret att tävla; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fortsätta att ge uppmärksamhet till upplevelsen och begäret av att vilja vinna – och att fortsätta att ge värde till tanken att jag bli bättre, och mer om jag vinner – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag blir inte bättre om jag vinner – och jag blir inte sämre om jag förlorar – utan jag förblir precis den samma som jag var innan – och detta eftersom att vinna, och förlora endast har att göra med upplevelser och har ingenting att göra med vad som faktiskt är HÄR – med vad som denna verklighet faktiskt består såsom att det är en praktiskt och fysiska verklighet i vilka energier faktiskt inte spelar någon roll överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överge mig själv såsom ovillkorligt och avslappnat uttryck av och som mig själv – genom att bli fullständigt besatt av begäret, och önskan om att vinna – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå det fullständigt meningslösa i att uppleva mig själv som en vinnare – eftersom det är en energi som existerar inom mig för bara några sekunder, och sedan i nästa andetag är upplevelsen borta och allt är precis som vanligt igen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se det irrationella i att viga mitt liv åt att få uppleva en så kort, oberäknelig och momentan upplevelse – det är just fullständigt idiotiskt

Självåtaganden

När jag märker att jag blir besatt av att vinna – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag genom att vara besatt av att vinna helt ignorerar och glömmer bort det faktum att det finns en fysisk verklighet HÄR – som jag inte tar del av eller medverkar i en och jämlik eftersom jag är helt förlorad i mitt huvud och i mina upplevelser; således åtar jag mig själv att släppa min besatthet och att ta mig själv tillbaka HIT – och att leva HÄR en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp – och tala och uttrycka mig själv naturligt HÄR

När jag märker att jag polariserar min upplevelse av och som mig själv då jag medverkar i en tävling – eller ett spel – eller liknande – genom att känna mig positiv/glad/uppåt när jag vinner och ledsen/sur/neråt när jag förlorar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag genom att skapa min upplevelse av och som mig själv till att bli och vara en berg och dalbana – helt kompromissar min applikation av och som mig själv här såsom andetag – och medveten om mig själv såsom min fysiska kropp; således åtar jag mig själv att stoppa mig själv från att existera som denna emotionella berg och dalbanan – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag går in en tävlingskaraktär – och ändrar mitt sätt att vara – och talar mer högljutt, och blir mån om att försvara mig själv, och hävda mig själv inför andra; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag i detta ögonblick kompromissar mig själv såsom att leva här – en och jämlik med min mänskliga fysiska kropp – och att jag ger upp mig själv som närvaro här i detta ögonblick; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och röra mig själv mer lugnt – att prata utan att hävda mig själv – utan att röra mig ryckigt och snabbt – utan istället såsom jag brukar röra mig själv – avslappnat, och avkopplat

När jag märker att jag fruktar att släppa taget om min tävlingskaraktär – för att jag tror att om jag släpper taget om min tävlingskaraktär så kommer mitt liv att bli tråkigt, och torftigt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att idén att emotioner, och upplevelser på något sätt utfyller och färglägger mitt liv – är helt absurd – eftersom emotioner, och känslor rent praktiskt inte bidrar till någonting i mitt liv och är väldigt momentana och oberäkneliga – alltså i praktiken helt värdelösa; således åtar jag mig själv att sluta frukta att släppa taget om emotioner, och känslor – att istället ta mig själv tillbaka HIT – och leva HÄR – såsom mitt andetag utan att ha någon form av upplevelse inom mig själv

När jag märker att jag går in en upplevelse av att tävla – och att jag måste vinna, och bevisa mig själv inför andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att lösningen att komma ur min upplevelse är att ANDAS effektivt; således åtar jag mig själv att fokusera på mitt andetag – och andas effektivt och således stoppa min upplevelse av och som mig själv

Jag åtar mig själv att se, inse och förstå – att det spelar ingen roll vad andra tycker om mig – för jag förblir praktiskt/fysiskt densamma – och blir varken bättre eller sämre; således är upplevelsen av att vinna och vara bäst – i praktiken – helt värdelös

Jag åtar mig själv att använda de ögonblick som står till mitt förfogande – de andetag jag har möjlighet att nyttja i detta livet att leva mig själv till fullo HÄR – såsom mitt andetag och att amalgamera, och föra mig själv samman med min fysiska kropp

Jag åtar mig själv att inte slösa bort mitt liv på att hedra mitt sinne, och upplevelser av och som emotioner och känslor – utan jag åtar mig själv att istället viga mitt liv åt att leva – och att uttrycka samt röra mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp; och jag åtar mig själv således att göra mitt liv fullständigt FYSISKT och ta bort, samt förinta alla former av separation inom mig själv i formen av upplevelser, tankar, känslor, och idéer som inte är HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp

Jag åtar mig själv att upptäcka och utforska den fysiska verklighet som finns HÄR i och som varje ögonblick och som ligger öppen för mig att se – och interagera med; och således åtar jag mig själv att sluta ge upp mig själv till förmån för energier, och upplevelser och istället fokusera mitt liv på att ge till mig själv gåvan av att leva på RIKTIGT här – i och som denna fysiska verklighet

Jag åtar mig själv att upptäcka vad som finns bakom ridån av energi i formen av begäret att tävla – och jag åtar mig själv att göra detta genom att i ögonblicket då denna tävlingskaraktär dyker upp inom mig – att andas och fokusera på min mänskliga fysiska kropp – och således föra mig själv tillbaka hit och röra mig själv igenom energin och upplevelsen som dyker upp inom mig

När jag märker att jag inte längre är avslappnad, och att jag inte längre uttrycker mig själv ovillkorligt – HÄR en och jämlik som min mänskliga fysiska kropp – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är HÄR som jag måste ta ett beslut att föra mig själv tillbaka och att stoppa min upplevelse – och att bara jag kan göra detta för mig själv – bara jag kan skapa mig själv såsom jag vill uppleva och leva mig själv; således åtar jag mig själv att andas effektivt – och att föra mig själv tillbaka hit – och att leva mig själv såsom avslappning, och att vara bekväm med mig själv – genom att stoppa tävlingskaraktären i formen av idén av att det finns någonting mer än mig själv att få genom att hävda mig själv mot andra

 

Advertisements

One thought on “Dag 157: Tävlingskaraktären Del 2

  1. Pingback: Dag 158: Tävlingskaraktären Del 3 | Viktor Persson

Comments are closed.