Dag 159: Förhastade Slutsatser

Självskriverier

Idag hände en intressant sak. Jag har fått åka tillsammans med min arbetskompis till arbetet några gånger och det har funkat jättebra. Men just idag fungerade det inte alls, och jag stod ensam vid garaget och väntade på min arbetskompis. När han inte kom beslutade jag mig för att ringa till honom. Han svarade, och sa att han hade åkt till arbetet tidigare. I det ögonblicket blev jag arg, och frustrerad och sa till honom att nästa gång kunde han ringa till mig och säga till innan han åkte tidigare, för annars hamnar ju jag i problem.

Därför fick jag ta bussen till arbetet och kom en halvtimme försent. Och under min bussfärd satt jag och knåpade ihop diverse konspirationsteorier om varför min arbetskompis inte hade sagt till mig att han hade åkt tidigare. Jag tänkte att min arbetskompis var oansvarig, och opålitlig, och att han brydde sig mer om sin familj än dem utanför sin familj – och jag tänkte att han verkligen inte hade någon som helst omtanke för mig; och alltså tänkte jag i princip ”gud vad han har behandlat mig orättvist!”.

Sedan träffade jag min arbetskompis på arbetet, och han sade till mig att han trott att jag skulle ta bussen, och att det var därför han inte ringt mig. Jag förstod att på grund av vissa händelser som inträffat, att detta antagligen var sant – och att min arbetskompis helt enkelt inte förstått att jag skulle följa med.

Av detta kan man då lära sig hur DUMT det är att dra slutsatser i ens huvud innan man har all information på bordet – innan man faktiskt vet om vad det är som har hänt. Och det är denna punkt jag ska arbeta med idag.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dra förhastade slutsatser i mitt huvud om vad jag tror att andra tänker, och tycker om mig – och om varför människor gör vissa saker – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att anta att ”människor är ute efter mig” – och att ”de vill mig illa” – och så fort någonting händer i min värld där det verkar som om någon medvetet försökt skada mig – att genast tänka att ”ja den där personen vill mig illa” – när jag faktiskt inte ens vet vad som hänt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dra förhastade slutsatser i mitt sinne om vad som händer i min verklighet, om hur människor är, om varför händelser sker, och om vad människor tycker om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte stoppa dessa tankarna, och istället ta reda på vad som verkligen har hänt genom att fråga de involverade människorna och således inte skapa förhastade slutsatser inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att ”jag vet vad andra människor känner, och tänker” – och att ”jag vet vad som händer i alla ögonblick” – istället för att se, inse och förstå att denna vetskap till största delen består av slutsatser som jag dragit utifrån hur jag känner om människor och situationer, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva, och pusha mig själv att endast dra slutsatser utifrån sådan praktisk information som jag kan kontrollera är korrekt genom att fråga en annan människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på mitt sinne att ge mig korrekt information om vad andra människor tänker, känner, upplever, och om varför vissa situationer spelar ut sig själva som de gör – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas effektivt, och att stå upp i och som varje ögonblick och inte tillåta och acceptera mig själv att försöka tolka min omgivning utifrån minnen, och information som redan existerar inom mig själv – utan istället se varje nytt ögonblick med nya ögon

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förvänta att människor ska ljuga inför mig, och försöka vilseleda mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att befinna mig en konstant upplevelse av nervositet, och rädsla för att en annan människa ska skada mig – och det inte finns någonting som jag kan göra för att hindra eller stoppa detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min arbetskamrat inte är ansvarig nog, och inte bryr sig om mig – utan bara skiter i mig – eftersom jag tror mig själv veta varför han inte dök upp och körde mig till arbetet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dra förhastade slutsatser, eftersom jag faktiskt aldrig frågat min arbetskamrat varför han inte dök upp – utan bara utgått från att min arbetskamrat gjort detta för att han vill mig illa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som intellektuellt och mentalt överlägsen människor i min värld – och när jag kommer in en situation att då tänka, och uppleva att ”jag vet vad som pågår här” – ”jag har en korrekt känsla om vad människor verkligen tänker, och vill och hur människor rör sig – jag vet!” – istället för att se, inse och förstå att jag faktiskt inte vet någonting – och att jag endast tror mig själv veta eftersom jag jämför detta ögonblick med minnen av tidigare ögonblick och utifrån detta drar slutsatser

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att dra slutsatser om vad som händer HÄR i och som detta ögonblick genom att titta tillbaka på minnen, idéer, fantasier, och upplevelser som jag haft i mitt förflutna – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte kan lita på mina tidigare upplevelser på något sätt skulle avspegla och ge mig någon slags korrekt bild av vad som sker i detta ögonblick – eftersom detta är ett HELT NYTT ögonblick som jag aldrig har varit i tidigare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte öva mig själv på att tänka som en forskare inom och som mig själv – det vill säga att jag ska kräva en trovärdig källa för information som kommer upp inom mig – så om tillexempel min arbetskamrat inte dyker upp på morgonen – och en tanke då kommer upp att ”gud vad han är oansvarig, han bryr sig inte om mig” – att då för att jag ska lägga detta påståendet till grund för vem jag är – att kräva att det finns en trovärdig källa till detta påståendet om att jag faktiskt sett, hört, min arbetskamrat uttrycka sig själv i ord, och beteende på ett sätt som är oansvarigt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag känner människor utan att jag kommunicerat, interagerat, eller närmat mig dem – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa förhastade slutsatser om människor, och tro mig veta vilka de är eftersom jag jämfört de med människor som jag träffat i mitt förflutna och skapat en idé – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att interagera, och lära känna människor på nytt – och verkligen genom riktig, och fysisk interaktion med en annan lära känna denna människan och inte bara skapa en idé och en upplevelse av att jag känner en annan människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag inte kan lita på mitt sinne och den informationen som kommer upp inom mig i form av tankar eftersom den är baserad på en UPPLEVELSE och om hur jag KÄNNER mig i förhållande till vad som händer, och inte utifrån en objektiv och friktionslös bild av verkligheten där varje medverkande utan fördömande tas i beaktande och själv ursprunget till situationen därutifrån kan läsas; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att lyssna på den skiten som kommer upp inom mig i form av tankar i tron att den på något sätt kan ge mig någon slags inblick och förståelse om hur min verklighet fungerar

Självåtaganden

När jag märker att jag drar förhastade slutsatser i mitt huvud om vad jag tror att andra tänker, och tycker om mig – genom att utifrån minnen, och upplevelser från mitt förflutna tolka min verklighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte på något sätt kan lita på att mina subjektiva tolkningar av förflutna händelser på något sätt kan hjälpa mig att förstå och se vad som pågår här i min verklighet, och vad människor tycker, och tänker; således åtar jag mig själv att se varje ögonblick med nya ögon och utan att tillåta och acceptera gammal och förlegad information att störa mig i mitt seende

När jag märker att jag drar förhastade slutsatser om vad som sker i min verklighet, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och om det finns möjlighet till det åtar jag mig själv att ta reda på vad som faktiskt har hänt genom att fråga de involverade människorna – och sedan om det faktiskt finns ett problem – att då diskutera problemet och finna en lösning som funkar för alla involverade parter

När jag märker att jag tror mig själv förstå vad andra tänker, och tycker – eftersom jag jämför detta ögonblick med mitt förflutna; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan förstå någonting genom att använda gammal kunskap, och minnen – eftersom de inte har någonting att göra med vad som är här; således åtar jag mig själv att andas effektivt i varje ögonblick och hantera varje situation utan att jämföra vad som är här med tidigare ögonblick, minnen och upplevelser

När jag märker att jag litar på att det som kommer upp inom mig själv i form av tankar, och mentalt baktaleri faktiskt stämmer överens med verkligheten, och ger mig en korrekt bild av vad som är här – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag omöjligt kan veta vad som händer – vad som sker – och vad som pågår här – genom att lyssna på mitt sinne – eftersom mitt sinne består av information, och upplevelser som är INOM MIG och således inte har någonting att göra med vad som är här såsom min externa verklighet i och som detta ögonblick; således åtar jag mig själv att ifrågasätta vad som kommer upp inom mig själv och istället se min verklighet med nya och fräscha ögon och inte dra några slutsatser förens jag faktiskt är säker på att det jag ser är korrekt

När jag märker att jag befinner mig i en upplevelse av att förvänta mig att människor ska ljuga inför mig, och försöka vilseleda mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan lita på denna upplevelsen eftersom den består av minnen, och saker och ting andra sagt till mig om att jag inte kan lita på andra människor – och att jag således inte ser vad som faktiskt är HÄR framför mina ögon; således åtar jag mig själv att sluta projicera, och inbilla mig själv saker och ting om min verklighet – och istället se vad som är HÄR direkt och utan att först tolka vad som är här

När jag märker att jag tror mig själv veta varför situationer inträffat, varför människor gjort som de gjort, och varför människor gör som de gör – men utan att jag faktiskt har frågat människorna – eller kollat upp så att den information jag har är korrekt; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte kan säga att jag vet något om någonting när jag bara känner, eller tycker, eller upplever att något är på ett visst sätt – utan det enda som är godtagbart är att jag faktiskt vet – och är fullständigt SÄKER på min sak

När jag märker att jag ser, och upplever mig själv som intellektuellt och mentalt överlägsen människor i min värld – och jag tänker att ”jag vet vad som pågår här” – ”jag har en korrekt känsla om vad människor verkligen tänker, och vill, och hur människor rör sig – jag vet!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att naturligtvis vet jag inte ett skit eftersom jag inte kan lita på sådant jag TYCKER och TÄNKER eftersom det inte handlar om verkligheten utan enbart är sådant som kommer upp inom mig; således åtar jag mig själv att istället för att tolka verkligheten, att istället stå och leva en och jämlik med och som verkligheten – och interagera, förflytta, prata, och dra slutsatser en och jämlik – genom att SE ovillkorligt och utan en upplevelse vad som är HÄR

När jag märker att jag litar på tankar, upplevelser, fantasier, minnen, idéer, såsom att de säger någonting relevant om vem jag är – och om min verklighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns INGENTING att lita på i dessa upplevelser – eftersom de inte består av och kommer från verkligheten utan istället har sitt hem i en subjektiv fantasiverklighet där det inte finns några fysiska lagar och kan därför inte användas till att beskriva denna fysiska verklighet; således åtar jag mig själv att istället leva en och jämlik med denna fysiska verklighet – och endast använda information från denna fysiska verklighet för att förstå och lära känna denna verklighet bestående av fysiska lagar

När jag märker att jag bara godtar vad som kommer upp inom mig själv i formen av tankar, upplevelser, och fantasier – såsom att vara en korrekt avbildning och förståelse om min verklighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kan inte lita på mitt sinne eller någonting av mitt sinne – jag kan bara lita på vad jag faktiskt kan SE och röra vid HÄR i detta ögonblick; således åtar jag mig själv att lita på mig själv HÄR såsom min mänskliga fysiska kropp och såsom som är fysiskt här i och som detta ögonblick HÄR

När jag märker att jag tror mig själv känna en människa eftersom jag har en viss upplevelse av den människan, och jag tycker mig kunna känna igen den där människans ”sort” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag faktiskt inte känner en människa förens jag förstår och har fullt insikt om hur den människan fysiskt beter sig, och rör sig – varför – och hur – i situationer; och att bara att ha en känsla om en människa inte betyder att jag känner människan i fråga; således åtar jag mig själv att lära känna människor genom att ovillkorligt observera dem HÄR utan fördömanden – utan tankar – och utan upplevelser – och att ovillkorligt kommunicera, och interagera med människor – utan tankar, utan upplevelser och utan känslor – bara fysisk interaktion HÄR

När jag märker att jag litar på upplevelser, tankar, och annan information som kommer upp inom mig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det enda som jag kan lita på är information som är DIREKT här – som fungerar och är etablerad genom fysiska lagar som jag kan kontrollera validiteten av; och således åtar jag mig själv att inte låta mig själv luras av mitt sinne att tro att verkligheten går att förstå genom upplevelser – utan istället se, inse och förstå att jag kan bara förstå vad som är HÄR – genom att stå en och jämlik med vad som är här

 

Advertisements