Dag 161: Prestationsångest

Självskriverier

Idag har jag börjat studera inför min tentamen. Och det är intressant att se att det inom mig själv kommer upp många tankar i förhållande till hur jag ska plugga för att få det ”bästa resultatet”. Och de flesta av dessa tankar består av ångest, nervositet och rädsla att jag inte ska klara av tentamen om jag inte studerar och pluggar inför min tentamen på ett visst sett.

Vanligtvis brukar jag sitta och skriva ner de flesta av de saker som måste beaktas, och göra en pärm fylld med papper där allting står. Denna gång gör jag inte det. Och det är inte för att jag är lat, eller inte orkar – utan därför att jag tycker det står för mycket saker i min studentlitteratur för att jag ska kunna skriva ner det, och därför lägger jag istället min tid på att läsa boken och lära mig allt som står i den. Och detta resulterar i att jag upplever mycket ångest, och nervositet – för plötsligt börjar jag undra, och frukta – men vad ska jag göra om jag inte vet svaret på frågorna? Kommer jag verkligen att klara att besvara frågorna om jag inte skriver ner exakt alla små detaljer som står i boken? Och vad kommer hända med mina betyg om jag inte skriver ner allt?

Det är dock intressant om jag tittar tillbaka på min tidigare tentamen, så kan jag se att jag aldrig haft någon väldigt stor användning av mina anteckningar när jag väl kommit till att skriva tentamen. Eftersom jag kunnat allting så bra redan vid det laget. Men jag får erkänna att jag lär mig faktiskt väldigt bra genom att skriva ned saker och ting, men det rättfärdigar inte på något sätt den rädsla jag upplever – som visar mig att jag fortfarande håller kvar vid ett begär, och ett hopp om hur jag vill att min framtid ska bli; och det är oacceptabelt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – och få en bra karriär, och lyckas tjäna mycket pengar – och bli erkänd av systemet såsom att vara stark, och särskilt lyckad individ

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – och frukta att jag kommer glömma bort information, och att jag inte kommer veta vad jag ska skriva när jag väl sitter med provet i handen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett begär, och ett hopp om att få bra betyg – för att därmed ”lyckas i denna världen” – och bli någonting ”utöver det vanliga” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att släppa mitt begär av att ”få bli någonting” – och istället leva och uttrycka mig själv här, och gå processen att skapa en värld som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fästa värde på vilket jobb jag har, på vilken lön jag har, och på hur människor runtomkring mig tittar på mig i förhållande till vilket jobb, och vilken lön jag har – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället slappna av – att ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på att leva, att fokusera på det som är riktigt och verkligen viktigt – vilket är jag stöttar mig själv i min process, och viger mitt liv åt att införa ett system i denna världen som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av rädslor, ångest, och osäkerhet inför att jag inte kommer klara av att prestera på min tenta om jag ändrar sättet att studera på, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera ett värde utanför mig själv, och tänka att om jag får ett bra betyg på mitt prov – då, och endast då kan jag acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att SLAPPNA AV och att släppa ångest, och press – och helt enkelt studera varje dag utifrån en utgångspunkt av att jag tycker det är roligt och intressant, och sluta oroa mig själv inför det slutgiltiga resultatet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig inför det slutgiltiga resultatet, och oroa mig själv inför vad jag ska göra – och hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fästa värde vid punkter i separation från mig själv såsom pengar, och istället leva HÄR en och jämlik som mitt andetag – och inse, se och förstå att jag är VÄRDE HÄR – och att jag inte behöver kämpa för att få ta del av detta utanför mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt yrke, och min skolprestation är ALLT som jag har – och att jag därför måste prestera utöver alla andra, och att jag måste vinna – för annars är jag tydligen inte värd någonting, och annars är jag tydligen inte tillräcklig för mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ANDAS och att släppa mig själv fri från den press, och den förväntan jag skapat mig själv – och istället tillåta och acceptera mig själv att skriva min tentamen utan nervositet, rädsla eller ångest – utan istället HÄR en och jämlik såsom mitt andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag håller kvar vid ett hopp, och ett begär om att jag ska lyckas i mitt liv – få en bra karriär, och tjäna mycket pengar; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att hopp, och begär begränsar mig – eftersom där hopp, och begär finns – existerar även rädsla – och rädsla gör mig lam; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, att sluta ha begär – och istället agera, och röra mig själv utan rädsla

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att jag inte ska lyckas med mina studier – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – om jag låter min upplevelse av mig själv vara beroende av hur det går för mig i skolan gör jag mig själv till en slav, och till en som följer efter upplevelser, och detta är begränsande till den milda grad; således åtar jag mig själv att sluta vara oroad inför vilket betyg jag kommer få, och inför hur det kommer att gå på min tentamen – och istället fokusera på att leva och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag

När jag märker att jag placerar ett värde på vilket arbete jag har, vilken lön jag har, och hur människor ser mig i förhållande till dessa två punkter – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att om jag låter mig själv bli kontrollerad av pengar, och arbete – och låta mina beslut styras av begäret att andra ska se upp till mig – så kommer jag att kompromissa mig själv och ta beslut som inte är bäst för mig, utan som endast känns bra; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför, och vara beroende av vad andra tycker om mig – och istället åtar jag mig själv att leva sunt förnuft och ta beslut som kommer leda till att jag skapar en värld, och en mig som är bäst för alla

När jag märker att jag blir besatt av rädslor om att jag inte kommer kunna prestera på min tentamen, om jag ändrar sättet jag studerar på – och gör annorlunda än vad jag brukar göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att rädsla kan endast existera där ett begär existerar, och där ett begär existerar, existerar även självkompromiss eftersom jag lever för någonting annat än mig själv; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en bra, och åtråvärd karriär – och jag åtar mig själv att istället leva, och röra mig själv HÄR i och som andetaget utan att låta min upplevelse av och som mig själv vara skapad, och beroende av vad jag tror andra ser, känner och tycker om mig

När jag märker att jag oroar mig själv inför det slutgiltiga resultatet av min tentamen, och jag oroar mig inför hur jag ska känna mig själv om det inte går bra för mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att de upplevelser av rädsla, och andra emotioner jag har i förhållande till tentamen inte är riktiga, och är därför inte värda att lägga någon uppmärksamhet vid, och ta beslut utifrån; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv inför slutresultatet – och om det går dåligt, och jag därmed upplever en negativ upplevelse av mig själv – att då applicera självförlåtelse, och helt enkelt ta bort denna upplevelse av och som mig själv

När jag märker att jag tänker och tror att min framtida yrkeskarriär, och min skolprestation är allt som jag har – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag har mig själv HÄR – jag är här i och som andetaget och behöver ingenting mer än mig själv här; således åtar jag mig själv att släppa mitt betygshets – att släppa mitt begär att få vara utöver det vanliga – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv här, och lära känna mig själv i och som andetaget

Advertisements

One thought on “Dag 161: Prestationsångest

  1. Pingback: Dag 163: Studieteknik | Viktor Persson

Comments are closed.