Dag 162: Tidsspararkaraktären

Självskriverier

Idag har jag bedrivit studier under hela dagen. Jag har hittat en mycket effektiv rytm som jag använder. Jag studerar i ungefär 40-50 minuter, och sedan tar jag en 10-15 minuters rast där jag gör någonting annat. Och sedan efter kanske 3-4 timmars tid av studier så tar jag en lite större rast där jag lagar mat, eller går ut och går – eller något liknande. Och det funkar bra – för jag märker att om jag sätter en mycket lång stund och studerar utan avbrott så blir min kropp trött, speciellt mina ögon – och jag börjar få svårt att koncentrera mig själv. Så – för alla som studerar så är denna rytm ett bra studietips.

Den primära punkt som jag mött inom mig själv idag har varit rädsla, och nervositet – och denna har primärt kommit upp i förhållande till mina studier. Jag kan märka när rädslan kommer upp inom mig eftersom mina tankar ändras – jag börjar tänka på hur mycket tid jag har studerat under dagen, och hur mycket ytterligare tid jag kan studera – och hur lång tid kommer det ta att äta, kan jag göra ett långt avbrott? Och sedan tänker jag på vad som kommer hända om jag inte hinner studera allt det jag vill studera innan min tentamen – vad gör jag då?

T.ex. idag nu på kvällen satte jag mig ned för att läsa igenom en av mina böcker. Och denna bok är fylld med mycket fakta, och statistik som det är bra om jag kan lära mig någorlunda utantill. Och jag vet att det är bra för mig att skriva samtidigt som jag läser, eftersom jag då brukar ha lättare för att memorera information. Men när jag då satt där och funderade på om jag skulle skriva ner allt, istället för att bara läsa boken rätt upp och ner, så började tankar komma upp om hur jag oroade mig för att jag då inte skulle hinna med att läsa hela boken – och då skulle jag tydligen komma efter, och inte få allting klart till tentamen, och allt möjligt fruktansvärt skulle hända.

Tillslut bestämde jag mig ändå för att skriva samtidigt som jag läste, men jag märkte att jag ofta ville stressa och läsa, och skriva snabbare – så att jag skulle ”hinna med” – och detta är något som jag vill arbeta med och ta bort inom mig själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag studerar, att oroa mig själv för vad jag inte kommer hinna med, och för vad jag kommer missa, och för vad som kanske kommer gå dåligt – och för vad som jag kanske kommer att misslyckas – istället för att helt enkelt fokusera på att studera på ett sådant sätt som är effektivt och fungerar för mig – och fokusera på att göra det som jag kan hinna med att göra – och göra det till min fullständiga förmåga

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att studera utifrån en utgångspunkt av att vara stressad, och nervös att jag inte kommer hinna med att göra allting som jag borde hinna med att göra – och att detta kommer leda till att jag skriver en dålig tentamen, att jag därmed får ett dåligt betyg, och att jag därmed inte kommer kunna få ett arbete i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga efter säkerhet, och trygghet i form av pengar – istället för att etablera mig själv som säkerhet, och trygghet – här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv redan göra planer för hur jag ska göra med mitt liv om jag inte klarar av att skriva min tentamen på ett sådant sätt som jag hoppats att jag ska göra – och inom mig själv att – ja – om jag misslyckas med det här, då måste jag gör det där – om jag gör det där – då måste jag göra det där – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att vara HÄR – och att göra det jag håller med här till min fulla och totala kapacitet och förmåga – och således sluta oroa mig själv inför resultatet och istället handskas med den punkten när den väl öppnar upp sig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en tidsspararkaraktär – där jag hela tiden försöker fokusera, och kämpa för att ”spara tid” – så att jag kan lägga ner mer tid på mina studier, så att jag kan få så mycket gjort som möjligt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en ångest, och rädsla inför att förlora tid – och vara rädd att om jag förlorar tid så kommer detta betyda att jag inte kommer kunna klara av någonting i mitt liv, och i framtiden inte få ett bra arbete – eftersom jag förlorade tid och inte lade all min tid på mina studier

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv utifrån en utgångspunkt av att ”jag är sen” och ”jag hinner inte” – istället för att röra mig själv från en utgångspunkt av att ”jag är här och jag uttrycker mig själv”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag manifesterar det jag fruktar – och således om jag fruktar att förlora tid, och om jag fruktar att inte hinna med att göra allt som ska göras inför tentamen – då är detta också någonting jag skapar – och jag skapar detta genom att ta på mig själv för mycket, och försöka hinna med alldeles för mycket – istället för att göra det jag kan göra, och göra det effektivt – bra – och i och som mitt andetag här i stabilitet – tystnad – och lugn

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ha roligt när jag gör mina studier, och studera utifrån en utgångspunkt av att planera min tentamen och göra en stor pärm med all information, och försöka hitta luckor i min kunskap där jag inte är säker – och täppa till dessa luckor – och således göra det till en lek för mig själv, och någonting roligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta tentamen på så stort allvar – istället för att tillåta och acceptera mig själv att göra det till någonting roligt, och ta tillfället i akt att studera – att träna mig själv på att leva självdisciplin, att träna mig själv på att läsa effektivt, och att skriva – och organisera kunskap på ett effektivt sätt – och att även träna mig själv på att förstå lagen, och vad det är jag för tillfället studerar – och således sluta tänka på att ”jag måste hinna med det” – ”jag måste hinna med det där” – och istället leva vad som är HÄR i och som detta ögonblick

Självåtaganden

När jag studerar och märker att jag oroar mig själv för vad jag inte kommer hinna med, och för vad jag kommer missa, och för vad som kommer gå dåligt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag inte behöver uppleva mig själv såhär – utan jag kan istället göra mina studier till någonting roligt, och givande – och inte ta alla beslut i förhållande till mina studier utifrån en utgångspunkt av rädslan för att jag kommer misslyckas – utan istället studera såsom jag tycker är effektivt och roligt; vilket innebär att jag organiserar en pärm, och skriver mycket – och läser det som jag ser är relevant som jag ännu inte kan

När jag märker att jag studerar utifrån en utgångspunkt av att vara stressad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att stress finns bara där rädsla finns – och rädsla existerar bara där begär finns; således åtar jag mig själv att inte ha några förhoppningar på hur det kommer gå för mig i tentamen

När jag märker att jag inom mig själv planerar vad jag ska göra med mitt liv om jag inte klarar av att skriva min tentamen på ett sådant sätt som jag hoppats att jag ska göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att begär inför hur min framtid ska bli är begränsande, eftersom om jag har begär har jag även rädslor – och rädslor gör att jag håller mig själv tillbaka; således åtar jag mig själv att släppa alla drömmar, begär, och hopp inför min framtid – och istället leva i och som varje andetag – i och som varje ögonblick – och inte oroa för dittan och dattan som ändå inte är här för tillfället

När jag märker att jag existerar såsom en tidsspararkaraktär och jag däri försöker kämpa för att ”spara tid” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att den här idén om att spara tid endast kan finnas om det finns någonting som jag samlar till – alltså ett begär som jag vill uppnå och leva ut; således åtar jag mig själv att släppa mitt begär om att få ha en fruktsam och givande karriär i detta livet – och jag åtar mig själv att istället fokusera på mig själv – och på min process här

När jag märker att jag rör mig själv utifrån en utgångspunkt av att ”jag är sen” och ”jag hinner inte” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag skapar min värld genom min utgångspunkt – och om jag säger till mig själv att ”jag inte hinner” – då är det precis vad jag skapar för mig själv – således åtar jag mig själv att istället röra mig själv HÄR – i och som sunt förnuft – och göra det jag hinner göra – och lägga ned tiden på det som är viktigt, och om jag märker att jag inte har särkilt mycket tid – att då fokusera på det som jag har speciellt svårt med

När jag märker att jag fruktar att förlora tid, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att tid är människans påfund, och kan egentligen inte förloras eftersom det rent faktiskt inte existerar – utan vad som existerar är HÄR såsom ett ANDETAG – och således åtar jag mig själv att leva ett andetag i taget – och gå framåt ett steg i taget – och inte hetsa, eller försöker göra saker och ting snabbare än det

Jag åtar mig själv att göra mina studier roliga – genom att slappna av och ta det lugnt, och vara här med mig själv och min kropp – och att helt enkelt göra det mitt lilla projekt att förstå mina studier så bra, och effektivt som möjligt – och att förbereda mig själv så detaljerat och precist som bara är möjligt inför min tentamen och göra det för att det är roligt att driva mig själv till att bli bättre, och mer effektiv

Jag åtar mig själv att sluta ta min tentamen, och mitt skolarbete på så himla stort allvar – och se, inse och förstå att – i slutändan kommer jag ändå att dö, och allt som jag gått igenom i mitt liv kommer att vara minnen, och överspelat – och när jag dör kommer inte det som jag tar med mig att vara vilket betyg jag fick på mitt universitet – utan vem jag levde som, och var som människa – och hur jag faktiskt tog tillvara på de ögonblick jag levde här på jorden; således åtar jag mig själv att göra min upplevelse av mig själv givande, och skön – genom att inte hetsa upp mig, och stressa upp mig inför mina studier – utan att helt enkelt göra dem – men inte definiera mig själv i förhållande till dem

 

 

Advertisements

One thought on “Dag 162: Tidsspararkaraktären

  1. Pingback: Dag 163: Studieteknik | Viktor Persson

Comments are closed.