Dag 163: Studieteknik

Självskriverier

Idag har jag precis som föregående dag studerat. Och jag har faktiskt lyckats stoppa många av mina rädslor som kommer upp när jag sätter mig bakom mina böcker och börjar läsa. Om du läst denna blogg de senaste dagarna vet du att jag redan arbetat med denna punkt – och om du inte läst mina tidigare bloggar om denna punkt kan du göra det här: Dag 161: Prestationsångest, Dag 162: Tidsspararkaraktären

Det återstår dock fortfarande en del rädslor. En rädsla som kom upp idag var då jag satt och läste en av mina böcker – som var väldigt stor och tjock. Jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa ut hela boken, men det visade sig att det tog längre tid än vad jag trodde. Så ungefär vid kl. 4 såg jag att det skulle bli svårt att hinna läsa klart den om jag samtidigt skulle göra anteckningar vid sidan av. Då bestämde jag mig för att strunta i att göra anteckningarna och bara läsa boken. Och när jag tog detta beslutet kom rädslan, och ångesten upp inom mig – ”men shit! Tänk om jag inte kommer ihåg vad jag har läst till provet!” – jag lät mig inte styras av denna tanken, utan jag satte mig och läste min bok utan att anteckna. Men detta visar att det fortfarande finns rädsla inom mig som måste förlåtas och tas bort.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag ska använda mig själv av fel studieteknik, och att detta ska bestraffa mig – eftersom jag när jag sitter och skriver provet då inte har någon aning om vad jag ska skriva, eftersom jag glömt bort all information

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov, och därmed inte klara av att få ett arbete i denna världen där jag kan tjäna mycket pengar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns viktigare saker än att bara skaffa ett bra arbete, vilket är att bli effektiv, och duktig på att använda juridiken att driva processer, och faktiskt göra en effektiv skillnad i och som denna världen; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se min utbildning såsom en möjlighet för mig att bli mer effektiv på kunna använda lagen, och inte som någonting som är en port för mig att få ett bra arbete vid ett senare tillfälle

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att där det finns rädsla – där finns också självintresse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och nära ett självintresse, och ett begär om att få lyckas i mitt liv – och att få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker att jag har gjort bra ifrån mig, och att jag förtjänar att få anseende – och bli sedd såsom att vara en smart, och intelligent människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att önska, och ha ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – och få visa att jag är duktig på vad jag gör, och att jag har möjligt att läsa, och förstå lagen på ett sätt som ingen annan kan göra – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka kärlek, och respekt från mina föräldrar genom att göra bra ifrån mig i skolan – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att gå igenom min utbildning utan att ha någon förhoppning, eller något begär – utan istället ett praktiskt mål som inte laddat med någon slags upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och ha ett begär om att utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent, och smart människa som är duktig på att studera – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att på grund av detta begäret, och denna önskan – skapar jag även rädslan inom mig själv av att bli sedd som trög, dum, och utan någon som helst intelligens – och således kompromissar jag, och förminskar jag mig själv genom att jag inte tillåter och accepterar mig själv att vara mig själv – och att leva här i och som andetaget – som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i mitt sinne, och inom mig själv skapa bilder, och framtidshopp om hur mitt liv ska bli i framtiden – och om hur jag ska eventuellt uppleva mig själv i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter, och jaga efter att få bli erkänd såsom en stark, och framgångsrik individ som är bättre än vad andra individer är – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva och uttrycka mig själv här – och att gå min process – och att göra mina studier utifrån den praktiska utgångspunkt att jag ska utveckla min förståelse om lag och juridik så att jag kan använda denna till att göra en skillnad i denna världen till fördel för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen – och få ha något slags speciellt, roligt och unikt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge upp alla begär, förhoppningar, och framtidsplaner – och istället leva här utan att separera min tillit till mig själv in i någon slags alternativ drömverklighet i mitt huvud – och istället leva HÄR praktiskt och fysiskt i och som varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag känner ångest, rädsla, och nervositet inför at jag använder fel studieteknik – och att jag därför inte kommer komma ihåg någonting när jag väl skriver provet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att rädsla begränsar och håller mig tillbaka – och om jag tillåter mig själv att följa min rädsla så kommer jag aldrig pröva någonting nytt för att se hur det fungerar utan vara fast i såsom jag alltid gjort saker; således åtar jag mig själv att bryta mig själv fri från min rädsla och pröva att plugga på mitt prova på ett nytt sätt – och se hur det går på mitt prov – och inte frukta att jag kommer få ett dåligt resultat på mitt prov

När jag märker att jag upplever ångest, rädsla, och nervositet inför att jag inte ska skriva bra på mitt prov – och därmed inte klara av at få ett arbete i denna världen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är irrelevant att frukta hur saker och ting kommer att gå, eftersom det är någonting som jag rent faktiskt inte har någon absolut kontroll över, varför det är bättre att andas och ta ett andetag i taget; således åtar jag mig själv att handskas med problem och situationer när de dyker upp – och inte oroa mig själv för dem innan de ens finns

När jag märker att jag skapar, och när ett självintresse om att få lyckas i mitt liv – och få så pass bra betyg att alla människor i min verklighet tycker om mig, och ger mig uppmärksamhet – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – begär föder rädsla – självintresse föder rädsla – och rädsla föder begränsning – och begränsning suger musten ur mig; således åtar jag mig själv att släppa mitt hopp och begär om ett lyckat liv – och istället leva HÄR i och som varje andetag – till fullo och utan någon framtidsdröm

När jag märker att jag drömmer om, och medverkar i och som ett begär om att få hävda mig själv inför mina föräldrar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns absolut ingenting att hämta i att få mina föräldrars erkännande – det är bara en momentan upplevelse av att känna mig omtyckt; således åtar jag mig själv att istället för att söka efter momentana upplevelser att istället fokusera på att etablera mig själv här en och jämlik – såsom en oändlig orubblighet och tystnad i varje ögonblick

När jag märker att jag vill, önskar, och har ett begär om att få utstråla och visa mig själv inför andra såsom en intelligent och smart människa som är duktig på att studera – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att hämta i att få andra att tro att jag är duktig – det är en illusion att känna mig själv glad för att jag tror mig själv vara uppskattad av andra; således åtar jag mig själv att sluta försöka presentera mig själv som något jag inte är – och istället leva som mig själv här autentiskt och utan att göra mig själv till

När jag märker att jag medverkar i mitt sinne, och inom mig själv skapar bilder och framtidshopp om hur mitt liv ska bli – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ett begär om en viss framtid enbart kommer begränsa mig eftersom jag inte kommer längre vara öppen och tillgänglig för alla möjligheter här; således åtar jag mig själv att leva i ögonblicket – som ögonblicket – och ha en praktiskt plan för framtiden men som jag inte är låst eller definierad av – eller tänker på

När jag märker att jag begränsar mig själv genom att hålla kvar vid förhoppningar, och begär om att få bli någonting i denna världen; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att bli i denna världen – eftersom idén om att bli någonting är en illusion eftersom alla som blir någonting ändå en dag slutar som jord – alltså en slags substans som är oändlig och alltid densamma – och således åtar jag mig själv att inte definiera mig själv utifrån min form, utifrån vad jag gör såsom mitt yrke, utifrån vad jag studerar – utan istället leva här en och jämlik med mig själv som substans – som min mänskliga fysiska kropp

Nala SeWookieepedia: Nala Se was a female Kaminoan who lived during the Clone Wars.

Advertisements