Dag 165: Den Självmedvetne Glädjespridaren

Självskriverier

Idag har jag spelat musik, vilket jag tyckt varit roligt. Och jag har spenderat större delen av dagen med att plugga.

Jag vill dedicera dagens skriverier till en upplevelse som jag märker kommer upp inom mig när jag interagerar med kvinnor – och denna upplevelse är nervositet. En sak som jag lagt märke till om mig själv är hur jag under mitt liv haft en tendens att enbart skapa nära relationer med män. Alltså – det är inte ofta som jag kommit nära inpå kvinnor på någon slags vänskapsbasis, och detta har framförallt berott på en sak – att jag är rädd för vad kvinnor ska tycka om mig.

En sak som jag lägger märke till ifråga om de tankar som kommer upp inom mig när jag är tillsammans med, och runtomkring kvinnor – är att jag inom mig själv frågar mig hur de upplever sig själva, vad de känner, och om jag uttrycker mig själv på ett sätt som skapar en positiv upplevelse, eller negativa upplevelse. Och jag vill naturligtvis vara den som skapar en positiv upplevelse. Så – därför upplever jag mig själv ofta som att jag inte riktigt är här när jag interagerar med kvinnor, eftersom jag i tysthet existerar i ett konstant ifrågasättande av mig själv – där jag undrar om jag uttrycker mig själv ”rätt”.

Detta måste naturligtvis ändras på – och därför ska jag nu arbeta med denna punkt genom självförlåtelse, och självåtaganden.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är tillsammans med människor, att existera i och som en ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse runtomkring mig, och att jag kommer att göra människor obekväma genom att inte verka lugn, omfamnande, och älskvärd – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bekymra mig själv om hur jag verkar vara inför andra människor, istället för att jag fokuserar, och koncentrerar mig själv på att uttrycka mig själv HÄR – i och som mitt andetag – en och jämlik

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att jag tar för mycket plats – och inför att människor upplever och känner att jag inte i tillräckligt omfattande grad ser till deras behov, och ser vad de tycker om – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som en konstant oro och nervositet inför hur andra upplever sig själv runtomkring mig – istället för att jag fokuserar på att uttrycka mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att människor ska känna sig utelämnade, ensamma och övergivna om jag inte varje ögonblick ser till att alla människor i min omgivning känner glada, positiva och älskade – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att helt glömma bort mig själv här såsom att uttrycka mig själv i och som enkelheten av ett enda andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – i rädslan för att jag då inte ska kunna vara ”medveten” om hur människor påverkas av mig, och att jag därmed ska få andra människor att uppleva sig själva negativt runtomkring; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lura mig själv, att tänka och tro att det är mitt ansvar att göra så att min omgivning upplever sig självt positivt – och upplever sig självt upplyst, och glad – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag behöver inte vara en ”glädjespridare” – utan det räcker med att jag accepterar mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv – och därmed sluta leva utifrån en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, och känna sig själva omfamnade, glada – och utan någon slags emotionell upplevelse – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte slappna av – att ta ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att jag behöver inte oroa mig själv för hur andra känner sig – utan allt som jag behöver göra är att ta ansvar för min upplevelse av och som mig själv här

Självåtaganden

När jag märker att jag existerar i och som rädsla, ångest, och nervositet inför att andra människor kommer ha en negativ upplevelse av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det andra människor känner är inte min ensak – det är inte mitt problem – utan mitt problem är att dirigera, och styra mig själv att inte vara kontrollerad och manipulerad av och som emotionella upplevelser; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv – och att se till att jag inte existerar i och som en emotionell upplevelse

När jag märker att jag känner mig rädd, och ångestfylld inför att jag tar för mycket plats – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inget dåligt att ta mycket plats om det är någonting som sker naturligt här – av att jag helt enkelt uttrycker mig själv en och jämlik i och som andetaget; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv en och jämlik här – att vara mig själv utan att frukta hur jag kommer uttrycka mig själv – vad som kommer hända, och vad som inte kommer hända

När jag märker att jag försöker ta hand om människor i min omgivning utifrån en utgångspunkt av att jag vill att ingen ska känna sig utelämnad, ensam, eller övergiven – utan jag vill att alla ska vara glada – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka – och jag ser, inser och förstår att denna glädjespridarekaraktären inte är jag – utan är en karaktär formulerad utifrån rädslan att andra människor inte ska gilla mig; således åtar jag mig själv att sluta oroa mig själv för vad andra upplever – och istället uttrycka mig själv naturligt, och autentiskt här – en och jämlik såsom andetaget

När jag märker att jag är rädd för att slappna av och vara mig själv runtomkring människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag kommer inte vara bekväm med mig själv förens jag bestämmer att jag ska var bekväm med mig själv – och lever detta beslutet; således åtar jag mig själv att medvetet slappna av – andas effektivt – och leva beslutet att jag är bekväm med mig själv

När jag märker att jag lever i och som en karaktär av att försöka få alla i min omgivning att må bra, känna sig själva omfamnade och glad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är inte mitt ansvar att andra ska känna sig glada, och omfamnande – utan mitt ansvar är att se till att jag är stabil, och klar inom mig själv – och inte är besatt av någon slags upplevelse – således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv i första hand och inte förens jag är klar, och stabil – se hur jag kan assistera och stötta andra

 

Advertisements