Dag 175: Göra Mig Till För Att Få Bli Omtyckt

Självskriverier

De senaste dagarna har jag tränat mig på att praktiskt förändra mig själv i ögonblick, och det har varit väldigt enkelt faktiskt. Den primära punkten som jag praktiskt arbetat med att förändra är min tendens att undvika att ta kontakt med nya människor, eftersom jag känner mig själv obekväm, rädd, eller nervös runtomkring nya människor – och denna punkt har jag arbetat med genom att helt enkelt ta kontakt med nya människor.

Så – idag hände det sig som så att jag tog kontakt med en kvinna och började prata med henne. Och samtidigt som jag gjorde det så andades jag, och observerade mig själv – och jag kunde märka en hel del intressanta beteenden av och hos mig själv som jag inte tidigare lagt märke till. Det som framförallt stod ut var att jag blev litet nervös, och jag började prata snabbare och mer hetsigt – och jag blev mer falskartad i sättet jag uttryckte mig själv på; vilket betyder att jag spelade mer än roll istället för att jag uttryckte mig själv naturligt och autentiskt här.

Det är intressant att jämföra hur jag upplever mig själv inombords, och hur jag använder min kropp när jag kommunicerar med män i jämförelse med kvinnor – för jag är faktiskt två helt olika personer. När jag är med män är jag mer stabil, lugn och bekväm inom mig själv – och när jag är med kvinnor är det som om att jag konstant står på mina tår för att försöka hitta sätt att vara på som ska kunna tillfredsställa kvinnan, och få henne att tycka om mig. När jag är med män bryr jag mig inte alls på samma sätt vad de tycker om mig.

Av vad jag kan se så grundar sig denna nervositet och stirrigheten jag känner runt kvinnor i punkten att jag känner mig själv underlägsen kvinnor, och ser mig själv såsom att vara ”i deras våld” så att säga; alltså jag tror att om en kvinna skulle ogilla mig, och säga att mig att hon inte vill prata med mig – att då detta skulle vara någon slags fatal förlust för min del som inte är reparerbar, och detta i sin tur har nog att göra med att jag under min uppväxt i förhållande till kvinnor har känt mig lite som en loser, och alltid tyckt att jag varit ”fel ute”.

Därför ska jag arbeta med denna punkten idag – och gå igenom den med självförlåtelse, självåtaganden – och sedan ska jag leva dessa praktiskt i min värld för att således ändra punkten.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös, och känna mig själv obekväm när jag interagerar med kvinnor – eftersom jag är rädd inför att bli avvisad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag blir avvisad – att detta då är någonting farligt, hemskt, och som kommer att förgöra mig fullständigt – och göra mig helt utskämd; istället för att se, inse och förstå att det inte är någonting farligt, eller dåligt att bli avvisad och att det inte behöver påverka mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv beroende av att få erkännande av kvinnor i min verklighet av att jag är rolig, trevlig, och omtyckt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra mig själv till, och att fejka mig själv – för att lyckas få erkännande från kvinnor i min värld – och för att få bli ansedd, och definierad av kvinnor i min värld såsom att vara en omtyckt människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig skakig inombords när jag är i närheten av kvinnor, och uppleva det som om att hela min verklighet, och grunden för min existens kan bli bortryckt från mina fötter utan att jag kan göra någonting åt det, eller förhindra det – för när som helst kan tydligen en kvinna säga till mig att ”du är ful” – och ”jag tycker inte om dig” – och detta skulle då vara så himla hemskt att jag inte längre skulle veta vem jag är; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – så himla hemskt skulle det faktiskt inte vara – utan jag gör det hela hemskt i mitt huvud och genom att medverka i emotionella reaktioner som kommer upp inom mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och nervös för att bli förödmjukad när jag är runt kvinnor, genom att någon kvinna ska säga till mig att ”du är ful” – eller att ”du inte passar in” – eller att ”du är konstig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt förflutna ta det personligt när kvinnor ”hackat” på mig och sagt dylika saker till mig – istället för att tillåta och acceptera mig själv att se, inse, och förstå att vad andra människor säger om mig är inte någonting som jag behöver ta personligt eller låta definiera vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att få veta att kvinnor i min värld tycker om mig – i tron att om kvinnor inte tycker om mig så är det någonting fel på mig – och någonting jag gör är dåligt, och måste genast ändras på; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera min stabilitet, och min beslutsamhet, och självsäkerhet inom mig själv i förhållande till vad jag tror att kvinnor tycker och tänker om mig – i tron att jag kan bara vara stabil och effektiv när jag vet att kvinnor tycker om mig och ser mig som en normal, och effektiv manlig närvaro

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka förtröstan och stöd hos kvinnor i min verklighet – i tron att jag kan bara veta att jag är accepterad – och jag bara leva självacceptans när jag vet att människor i min omvärld – och då framförallt kvinnor – accepterar mig och ser mig som en naturlig och självklar del av sin vardag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter erkännande, och acceptans hos kvinnor i min omvärld – i tron att jag duger ingenting till förens någon kvinna i min värld har sagt till mig att vad jag gör är duktigt, och bra – och förtjänar ovationer; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och bygga mitt liv utifrån premissen om att jag måste bli älskad av kvinnor för att jag ska kunna älska mig själv – och således ta beslut, och leva på sådana sätt att jag ska kunna manipulera kvinnor till att tycka om mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att älska och tycka om mig själv, och inte längre söka efter – och försöka få erkännande från någon annan utan istället ge detta till mig själv

Självåtaganden

När jag märker att jag blir nervös, och känner mig själv obekväm när jag interagerar med kvinnor – eftersom jag är rädd för att bli avvisad; då stoppar jag mig själv, tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det faktiskt finns ingen relevant och rationell rädsla i förhållande till att bli avvisad – för skadar det mig att bli avvisad? Påverkar det mig att bli avvisad? Nej – det gör det inte – och således försöker jag skydda mig själv mot någonting som faktiskt inte är farligt; således åtar jag mig själv att uttrycka mig själv och inte längre hålla mig själv tillbaka i och som rädslan inför att bli avvisad

När jag märker att jag känner, och upplever att jag är beroende av att få erkännande av kvinnor i min verklighet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag är självklart inte beroende av någon annan för att erkänna mig själv – det är någonting jag kan göra här genom att helt enkelt se att jag andas, och är här – således erkänner jag min egen existens för mig själv; därför åtar jag mig själv att erkänna min egen existens – och sluta söka efter att få och uppleva en känsla av att en annan erkänner och validerar min existens

När jag upplever mig själv skakig inombords då jag är i närheten av kvinnor – och upplever det som om att hela min verklighet, och grunden för min existens när som helst kan bli bortryckt under mina fötter; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – naturligtvis kan inte hela min existens försvinna, och jorden dras undan under mina fötter bara för att jag är i närheten av en kvinna; således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit – och stå här på jorden – och andas igenom min upplevelse – och se att jorden inte försvinner

När jag märker att jag blir rädd, och nervös för att bli förödmjukad när jag är runt kvinnor, genom att någon kvinna ska säga till mig att ”du är ful” – eller att ”du inte passar in” – eller att ”du är konstig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att – det spelar ingen roll vad en annan säger om mig för i slutändan är det jag som bestämmer vem jag är, och hur jag upplever mig själv; således åtar jag mig själv att bestämma att jag är tillräcklig oavsett vad en annan säger om mig – och att jag står stabil och tyst inom och som mig själv här

När jag märker att jag gör mig själv beroende av att vara säker på att kvinnor i min värld tycker om mig, och gillar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – det är begränsande att vilja att alla ska tycka om mig, eftersom jag då inte uttrycker mig själv utan hela tiden är fast i rädslan för att jag inte ska vara korrekt, eller tillräcklig för andra; således åtar jag mig själv att andas och uttrycka mig själv ovillkorligt här oavsett vad andra måhända tycka om mig – jag åtar mig själv att inte längre frukta att vara ogillad

När jag märker att jag söker förtröstan och stöd hos kvinnor i min verklighet, i tron att jag kan bara veta att jag är accepterad, när andra människor accepterar mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag kan acceptera mig själv och behöver ingen annan att göra det åt mig; således åtar jag mig själv att acceptera, och tycka om mig själv här – och uppskatta mig själv

När jag märker att jag gör mig till inför kvinnor för att få deras omtanke, och erkännande – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte göra mig till och manipulera andra människor att vara på ett visst sätt mot mig för att jag ska kunna leva och uttrycka omtanke och erkännande med och som mig själv – eftersom det är någonting som jag kan ge till mig själv här – och helt enkelt leva och uttrycka mig själv som oavsett vad det kan tänkas att andra tycker eller tänker om mig; således åtar jag mig själv att sluta vänta på att tycka om mig själv – och istället tycka mig själv i och som varje andetag här

Advertisements