Dag 180: Morgonstund Har Bly i Mun

Självskriverier

Ett mönster som jag har lagt märke till är att jag på morgonkvisten alltid är litet smått förbannad, och irriterad – när jag vaknar upp, och börjar min dag – det är för det mesta vid denna tidpunkt som jag brukar blir irriterad på saker och ting. Det kan vara min partner, mina katter, det kan vara skolarbetet jag håller på med – eller kan det handla om hur min dag ser ut; den gemensamma nämnaren är att det brukar ske på morgonen.

Så – vad är det då som händer på morgonen, och varför är jag så lättirriterad? Ja – en punkt som jag ser är att jag känner mig irriterad över att behöva gå upp och ”ta tag i mina åtaganden” – och att jag helst hade velat ”bara sova”. Jag ser det alltså som ett tråkigt, och invalidiserande jobb att gå upp på morgonen och börja min dag. Och jag känner ofta en viss subtil känsla av ångest när jag reser mig upp på morgonen – som om jag upplever morgonen som ett slags lugn före stormen – före slaget – och före jag ska gå upp och slåss igenom mitt liv och bekämpa alla saker och ting som sker inom, och utom mig. Så – det är intressant – att jag ser morgonen som någonting ogästvänligt, och otacksamt som kommer och rycker mig bort från min ljuvliga sömn. Det är dock egentligen tvärtom – för det är ju en gåva att få vakna upp med en funktionell kropp, och med alla möjligheter att göra någonting med min dag för att stötta mig själv – och människor i denna världen i sin helhet – så istället för någonting att fasa över borde ju morgonen vara någonting att längta efter.

Punkten jag ska arbeta med idag är alltså morgonkaraktären.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, definiera, och uppleva morgonen som någonting otroligt jobbigt, och tråkigt som jag ”måste ta mig själv igenom” – och som är en ”plåga” – eftersom jag måste gå upp och ta tag i min åtaganden, och se till att min värld fungerar – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som någonting negativt, och dåligt – och tråkigt att ta tag i och hantera mina ansvar och åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva motstånd, och en känsla av obekvämlighet inför att gå upp på morgonen – och tänka att ”det är mycket skönare att stanna kvar i sängen” – och att ”jag vill inte upp och möta mitt liv, och leva mig själv” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas och vara tacksam för det faktum att jag har möjlighet att gå upp och leva min dag – att vara här tillsammans med och som min kropp och gå min process – och korrigera min punkter – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv en stund på morgonen att applicera självförlåtelse – duscha – och ta hand om min kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva morgonen såsom ett otroligt svårt prov som jag måste kämpa mig själv igenom – eftersom tydligen är det ”ett helvete” att vakna upp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera mina föräldrars attityder mot att sova, och vakna upp – och således tro att är mer skönt, och mer bekvämt – och mer levnadsvänligt att sova ut under långa timmar i sängen istället för att gå upp direkt och möta min dag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det motstånd som jag skapat inom mig själv mot att vakna upp på morgonen, är någonting som jag kan ta bort – och jag kan förändra min upplevelse av mig själv vad det gäller att vakna upp – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ändra på min upplevelse inom och som mig själv i förhållande till att vakna på morgonen – och istället för att långsamt dra mig själv upp ur sängen som om jag går till min egen avrättning – att istället bestämt, och definierat – sätta mig upp – gå upp ur sängen – och ta an min morgonrutin, och se till mina åtaganden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att allting faktiskt är omvänt – och att upplevelsen av att vakna faktiskt är att födas och att möta en ny dag – och är således en upplevelse och ett uttryck av tacksamhet, och glädje för en ny möjlighet att uttrycka och röra själv här – och skapa och dirigera själv här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att göra morgonen till en rolig, och givande tillställning – i vilken jag effektivt dirigerar mig själv och rör mig själv – och gör saker med mig själv som jag vet är effektiva, och som jag vet leder till att jag upplever mig själv mer närvarande, och stabil i och som min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden

När jag märker att jag ser och definierar morgonen som någonting jobbigt, och tråkigt – och som någonting jag ”måste ta mig själv igenom” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att morgonen, och min upplevelse av mig själv på morgonen är vad jag gör den till; således åtar jag mig själv att skapa och göra morgonen till en trevlig, och givande tillställning – där jag ger mig själv tid att duscha, ta hand om min kropp – dricka kaffe, och göra någonting lätt, och avslappnande

När jag märker att jag upplever en känsla av motstånd, och obekvämlighet inför att gå upp på morgonen – och jag tänker att ”det är mycket skönare att stanna kvar i sängen” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att det är enbart en praktisk och fysisk punkt att gå upp på morgonen ur sängen – och den är varken jobbig, eller obekväm – utan handlar bara om att jag ska röra min kropp från punkt A till punkt B; således åtar jag mig själv att andas och att röra på mig själv – och leva

När jag märker att jag upplever min morgon som ett ”otroligt svårt prov” – som jag måste ”kämpa mig igenom” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att min morgon är inget svårt prov, och det behöver inte vara något jobbigt att vakna – utan det kan vara så enkelt som att när jag vaknar, då tar jag ett andetag och jag reser mig upp ur min säng och påbörjar min dag – och sedan är allting bra med det; således åtar jag mig själv att när jag vaknar – att helt enkelt gå upp och påbörja min dag och sluta lura mig själv att det är jobbigt, och något fasansfullt att mig själv upp ur sängen

Jag åtar mig själv att ändra på min upplevelse av mig själv på morgonen – och ta den makt jag har att ändra mig själv, och min upplevelse av mig själv – och göra min morgon till ett ögonblick som jag tycker om och uppskattar – där jag ger mig själv det som är bäst för mig – och gör min morgon till en verkligt trevlig händelse

När jag märker att jag tänker, och tror att morgonen är en hemsk stund, och ungefär som att dö – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att morgonen är faktiskt ett ögonblick för mig att ta ett beslut att stå upp inom mig själv och leva – och gå upp på en gång och ha roligt med mig själv, och vara tacksam för mig själv; och att det faktiskt är ett ögonblick i vilket jag återföds, och inte ett ögonblick i vilket jag dör; således åtar jag mig själv att göra min upplevelse av mig själv på morgonen trevlig, och bekväm – genom att duscha, applicera självförlåtelse, och andas effektivt när jag vaknar

När jag märker att jag gör morgonen till en tråkig, och jobbig upplevelse – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som skapar min upplevelse av mig själv – och det är jag som skapar min morgon att vara såsom jag upplever min morgon, och således kan jag även ändra på min upplevelse av mig själv och min morgon; således åtar jag mig själv att ändra på min upplevelse av mig själv – och göra min morgon rolig, och gemytlig

Advertisements