Dag 186: Utseende och Egenvärde

Självskriverier

Jag fortsätter med utseendekaraktären – och hur jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera, och skapa min upplevelse av mig själv i förhållande till hur jag ser mig själv i spegeln.

Ett par gånger under min uppväxt har jag fått höra att jag varit vacker, söt, eller snygg – och varje gång har detta haft en mycket stor effekt på mig. Jag har upplevt mig själv väldigt positiv, glad, och känt mig allmänt accepterad – och upphöjd. Men min primära upplevelse av mig själv under mina uppväxt år har varit att jag inte känt mig tillräckligt snygg, eller söt – och som om att jag alltid saknade någonting i fråga om mitt utseende. Och detta har lett mig till att känna mig självmedveten och obekväm runtomkring människor, och framförallt runtomkring kvinnor.

Ett exempel på hur denna upplevelse kunde te sig, och hur levde ut denna upplevelse är att när jag var liten – och gick på en fest – så upplevde jag mig själv då jag gick in på denna fest, och träffade de människorna som var där – självmedveten, och osäker – och som om alla titta på mig och tyckte att jag inte såg tillräcklig ut. Alltid var det någonting jag var orolig för – antingen såg jag för ung ut, för spinkig, för tjock, eller var det någonting med mina kläder – men alltid och oavsett var jag var så var det alltid någonting som jag tyckte var fel med mitt utseende, och som gjorde att jag inte riktigt kunde koppla av och bara vara mig själv.

Jag märker fortfarande hur jag i mitt beteende har en tendens att leta efter misstag, och rätta till små saker i hur mina kläder sitter. Det är sådana småsaker som bara jag lägger märke till, men om jag ställer mig själv och tittar på mig i spegeln så kommer jag genast att leta upp och korrigera sådana saker – och tycka att det är mycket viktigt att en sådan punkt är korrigerad. Det kan t.ex. röra sig om att mina jeans inte ligger över mina skor utan istället innanför – eller att min jacka inte är knäppt, och stängd på rätt sätt.

Det blir alltså denna punkten jag arbetar med idag – och målet är för mig att bli fullständigt bekväm och tillfreds med min kropp och sluta oroa mig själv för hur andra ser mig, och sluta känna mig självmedveten, och nervös för att mina kläder inte sitter på rätt sätt på min kropp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna det som om att någonting hela tiden är fel med mitt utseende, och som om att någonting inte är som det ska vara – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag är runtomkring människor – att hela tiden oroa mig själv, och känna mig nervös inför att jag inte ska bli accepterat för hur jag ser ut – utan att jag ska bli retad, och mobbad för mitt utseende

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli självmedveten i fråga om hur jag ser ut, och bli orolig, och nervös för att någon tycker jag ser ful, och äcklig ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja, och önska att få bli sedd som sexuellt attraktiv – och ha människor att tycka att jag ifråga om utseende är positiv – och är ett utmärkt exempel på hur man ”borde” se ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka erkännande, och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att endast känna mig bekväm med mig själv, lugn, och tillfreds när jag vet att andra människor tycker jag ser bra ut eftersom de har sagt det till mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera mig själv ovillkorligt och låta mig själv leva – och uttrycka mig själv – utan att behöva ha andras erkännande och bekräftelse att jag ser tillräckligt bra ut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag närmar mig en grupp människor, och när jag är bland människor – att ha en liten subtil men konstant upplevelse inom mig själv av att känna mig uttittad och nervös inför hur andra ser mig, och min kropp – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte acceptera min kropp, och inte vara bekväm med min kropp – och att inte tillåta och acceptera mig själv att älska och uppskatta min kropp ovillkorligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att om någon säger att någonting med min kropp är fult, eller konstigt – att detta då är en personlig attack mot mig, och någonting som jag måste känna mig dålig över – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv personligt attackerad, eller hatad, eller illa omtyckt – och jag behöver inte bli självmedveten ifråga om hur min kropp ser ut – utan jag kan helt enkelt acceptera mig själv och inte ta andras ord personligt på något sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta efter min mamma – och tänka att det är otroligt viktigt vilken slags kropp jag har – och att det är viktigt att jag ”ser bra ut” i förhållande till standarder som är skapade i samhället om hur en kropp ska se ut för att ”se bra ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ifrågasätta denna punkten, och att tillåta och acceptera mig själv att leva, och uttrycka mig själv utan att vara beroende av att min kropp ska se ut på ett visst sätt – och att se att jag är fullt förmögen att leva och uttrycka mig själv oavsett hur jag ser ut – och att utseendet faktiskt inte spelar så stor roll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begå misstaget att tro att hur jag ser ut definierar vem jag är – och definierar min upplevelse av och som mig själv – istället för att se, inse och förstå att hur jag ser ut – är endast – hur jag ser ut – och ingenting mer än så – alla människor har ett utseende och mer än så är det inte med det – utseende är en fysisk punkt av hur kroppen är formad men inget mer än så – att koppla upplevelser, emotioner, åsikter, och tankar till kroppens utseende är att skapa en lögn – för kroppen i sig självt har inga sådana egenskaper utan är bara sig själv såsom en kropp här

Självåtagande

När jag märker att jag känner det som om någonting är fel med mitt utseende – och jag oroar mig själv inför hur andra ser mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting att oroa sig för – för oavsett hur andra ser mig kan inte detta influera mig om jag inte tillåter det – och således tillåter jag helt enkelt inte mig själv att bli influerad; således åtar jag mig själv att sluta bli influerad av andra och istället vara bekväm med mig själv här

När jag märker att jag upplever mig själv självmedveten, nervös, och obekväm inför att någon kommer se mig som ful, eller äcklig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – bara jag kan ge mig själv tillstånd att leva och vara bekväm med mig själv och att ingen annan kan göra detta för mig – inte ens mitt utseende; således åtar jag mig själv att skita i hur jag ser och uttrycka mig själv utan hämningar, utan begränsningar, och utan någon nervositet

När jag märker att jag söker erkännande och bekräftelse från andra att jag ser bra ut, och att mitt utseende är acceptabelt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att – jag behöver inte bli accepterad, och få erkännande för hur jag ser ut för att kunna acceptera mig själv här – vara tillfreds med mig själv – och helt enkelt vara lugn och bekväm i min egen kropp; således åtar jag mig själv att sluta söka efter erkännande och istället vara bekväm med mig själv här – i och med min kropp här i varje andetag

När jag närmar mig själv människor, och märker att jag har denna lilla subtila emotionen inom mig av att jag inte är riktigt bekväm med min kropp – och med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det är ett beslut att vara bekväm med mig själv som jag bara kan leva i varje andetag – genom att ta ett andetag in – och andas ut – och i detta låta mig själv slappna av och sjunka tillbaka i min kropp – och verkligen ge mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här; således åtar jag mig själv att jag mig själv ett ögonblick av att vara fullständigt här och avslappnad – genom att andas effektivt – slappna av och föra mig själv tillbaka hit

När jag märker att jag känner, och upplever det som en personlig attack mot mig – och att jag känner mig sårad, och ledsen – när någon säger att min kropp ser konstig, ful, eller äcklig ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår – att om någon säger någonting om min kropp så är det aldrig personligt – utan alla ser endast sig själva och sina egna självfördömanden – och kroppsliga osäkerheter; således åtar jag mig själv att sluta ta saker och ting personligt och istället fokusera mig själv på att stabilisera mig själv här i och som min kropp

När jag märker att jag känner och upplever det som om att det är otroligt viktigt vad slags kropp jag har, och hur jag ser ut – och att jag ser ut precis såsom samhället definierar att en perfekt och snygg kropp ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inte viktigt hur jag ser ut – utan vad som är viktigt är vem jag är, och hur jag existerar inom och som mig själv – och varför jag lever – varför jag rör mig själv – vad som motiverar och styr mitt liv; således åtar jag mig själv att leva på ett sätt som är bäst för mig – och bäst för alla – och göra detta istället för utseende mitt primära fokus i livet

När jag märker att jag tänker, och tror att hur jag ser ut definierar vem jag är – och hur jag upplever mig själv inom mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som definierar mig själv – det är jag som beslutar hur jag upplever mig själv och inte mitt utseende; således åtar jag mig själv att besluta mig själv för att acceptera mig själv – acceptera min kropp – acceptera mitt utseende – och vara bekväm med och som mig själv i och som min mänskliga fysiska kropp

Advertisements