Dag 188: Ta Saker Och Ting Personligt

Problem

Ibland tar jag saker och ting personligt – och idag har jag framförallt tagit en sak personligt – och det var när jag interagera med en människa, och jag upplevde det som om denna menade att jag var oerfaren, och underlägsen.

Då detta sades, och uttrycktes reagerade jag i att uppleva ilska inom mig – och jag upplevde ett behov av att vilja försvara mig själv och säga någonting för att övertyga den andra människan om jag absolut inte var oerfaren och underlägsen – och samtidigt kände jag mig själv nedtryckt och underlägsen. Och jag upplevde det som om det som sades faktiskt var korrekt, och utgjorde en korrekt uppfattning om mig – och var således någonting jag var tvungen att försvara mig själv mot.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt, och känna mig själv sårad – när jag upplever det som om att någon ser ner på mig, och tycker att jag har fel – och inte uttrycker mig ”så som jag borde göra” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka skydda mig själv, och försöka försvara mig själv från att bli sedd på detta felaktiga sättet genom att försöka säga någonting tillbaka, eller ”slå tillbaka”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och uppleva att andra människor har genom sina ord makt över mig, och de kan styra och kontrollera mig – därför är det viktigt att jag tar kontroll över andra människor, och alltid är här och övervakar vad som pågår – så att jag när som helst kan attackera tillbaka och försöka återta kontroll över någon annan människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se, inse och förstå att ingenting är personligt – och att vad jag upplever det som att en annan säger om mig – det handlar inte om mig utan det handlar om vem den andra människan är inom och som sig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när jag upplever det som om att en annan uttrycker att denna inte tycker min hjälp är meningsfull, eller att mitt uttryck är omtyckt, och behövt – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sätta värde på at andra ska tycka att jag är meningsfull och att det jag säger är omtyckt och behövt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att känna det som att jag är positivt behövd, och som om att jag har ett speciellt förhållande med människor i min värld där jag är omtyckt, älskad, och högt aktad – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig sårad, och ta det personligt när jag känner det som om människor i min värld inte aktar mig, och inte anser att jag på något sätt är speciell

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska känna, uppleva, och definiera mig som behövlig – och om jag inte tycker att andra ser mig som behövlig – att då ta det personligt, och bli ledsen – och känna mig själv sårad och tillintetgjord inom och som mig själv

Lösning

Vad är då lösningen på detta problem? Jo – att sluta ta saker och ting personligt – och sluta försöka skapa ett värde av mig själv genom att känna mig behövd för andra människor.

Självåtaganden

När jag märker att jag tar det personligt, och känner mig sårad, när jag upplever som om att någon ser ner på mig  – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – oavsett vad en annan känner, eller tycker om mig – så kan inte detta influera mig om inte jag tar det personligt och låter det influera mig; således åtar jag mig själv att andas och att inte ta saker som pågår i min värld personligt – utan istället uttrycka mig själv här – med och som mitt andetag en och jämlik

När jag märker att jag tänker, och upplever att andra människor genom sina ord har makt över och kan styra över mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att ingen har makt över mig förutom jag själv – eftersom det är jag som bestämmer vilka upplevelser, tankar, känslor, och ord som ska existera inom mig – således åtar jag mig själv att erkänna denna makten för och till mig själv genom att leva makt en och jämlik – och därmed ta ansvar för och dirigera de olika upplevelserna som kommer upp inom mig

När jag märker att jag reagerar på vad en annan säger, och att jag tar det personligt genom att tänka – att det som sägs handlar om mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det en annan säger om mig inte är personligt – och det är inte någonting att känna mig själv dålig, eller dum för att det sägs; således åtar jag mig själv att andas – och att förbli här en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

När jag märker att jag tar det personligt, och reagerar inom mig själv genom att känna mig sårad och attackerad – då det verkar som om någon inte vill ha min hjälp, och inte tycker min närvaro är behövlig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – min upplevelse av och som mig själv inte är en riktig och fysisk – faktiskt upplevelse – utan är någonting som jag skapat genom att ha en förhoppning på att den andra personen ska acceptera mig; således åtar jag mig själv att sluta hoppas, och vilja, och önska att bli accepterad – och istället leva här – en och jämlik i och som varje andetag – och alltså acceptera mig själv – erkänna mig själv – och röra mig själv utan någon extern motivation

När jag märker att jag upplever ett behov, och ett sug inom mig själv efter att få känna mig själv positivt behövd – och som om att jag har ett speciellt förhållande med människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen sådan upplevelse för att kunna leva och röra mig själv fullständigt här i och som varje andetag – och leva utan någon ånger att jag inte uttryckt och rört mig själv effektiv och helhjärtat i och som varje andetag här

Belöningen

Vad är då belöningen med att stoppa denna typ av upplevelse och beteende? Jo – det är att jag blir stabil och inte längre emotionellt uppjagad när människor, och situationer inte går som jag hoppas att de ska gå. Jag kan således istället för att oroa mig själv, och skapa upplevelser inom mig själv utifrån vad jag tror att andra känner om mig – istället fokusera och ge uppmärksamhet på att leva och uttrycka mig själv helt och fullt ut i varje andetag.

Konst var gjord av:

Rozelle de Lange
Facebook: http://www.facebook.com/home.php?
Youtube:
http://www.youtube.com/user/Rozelledelange
Blogs:
http://equalmoneyexposesego.blogspot.com/
http://rozelledelangeblog.blogspot.com/

Advertisements