Dag 196: “jag är mest lyckad”-karaktären (Del 2)

Dagens blogg kommer behandla karaktären som jag började att skriva om igår – nämligen ”jag är mest lyckad”-karaktären – och jag kommer att fortsätta arbeta med denna under hela veckan, och gå igenom alla de olika inre mentala dimensioner som en karaktär består utav.

Som jag i tidigare bloggar berättat består en inre mental karaktär av åtta olika dimensioner – och dessa är: 1) Rädsla 2) Begär 3) Fantasi 4) Tanke 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner 7) Fysisk upplevelse 8 ) Konsekvens.

Eftersom jag kommer att skriva om denna karaktär under hela veckan kommer jag att dela upp min självförlåtelse, och självåtaganden under denna tiden – och jag kommer även att göra en vlogg där jag går igenom punkten i slutet av veckan – och jag kommer också att omdefiniera ord som jag ser är relevanta att ge en ny betydelse.

Idag kommer jag att skriva om och gå igenom dimensionerna 1) Rädsla, och 2) Begär.

1) Rädsla


Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta och känna ångest att någon skulle vara bättre än mig, och leva ett mer intressant, ett mer roligt, och ett mer givande liv än vad jag gör – i tron att om detta är fallet så betyder det att jag är mindre värd – och att jag inte är lika bra som vad andra är

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla, och underlägsenhet inför andra människor om jag inte kan fantisera, och tänka om mig själv att ”jag är bäst” – ”jag kan mest” – och ”mitt liv är mest intressant” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv slappna av och uttrycka mig själv naturligt bland människor – och vara bekväm med mig själv

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att om jag inte är bäst – i det att jag lever det mest omtumlande och fascinerande livet i jämförelse med andra – att tro att det då är någonting fel med mig och att jag inte kan vara nöjd med mig själv för att jag tydligen gjorde ingenting av mig själv – och jag gjorde ingenting av mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att jag måste imponera på andra människor – och tävla mot andra människor – och visa upp mig själv som den som är bäst – för att mitt liv ska ha någon betydelse – och för att jag ska vara tillräcklig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte bli ansedd av andra såsom att vara en jämlik – och frukta att andra kommer se mig såsom att inte vara lika bra – lika stark – lika framgångsrik – och lika värdig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att försöka bota, och ta bort denna rädsla – att gå ut i världen och försöka tillägna mig själv ett anseende – så att andra ska titta på mig och se mig som en jämlik – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att acceptera mig själv som en jämlik här och sluta att oroa mig för vad andra tycker om mig

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och uppleva mig själv i som rädslan och ångesten inför att inte bli sedd – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att mitt värde, min självkänsla – och hela mig som person är beroende av att andra ska se mig såsom att vara ansedd – viktig – och speciell – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att slappna av och ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit – och låta mig själv se att det inte är någon fara med att inte vara sedd – och att jag fortfarande är kvar här precis som innan

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd inför att inte vara den mest pålästa, den mest unika, och den mest framgångsrika personen bland människor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget värde i att vara ansedd såsom ”bäst” av andra – utan det är bara en idé att tro att det skulle på något sätt förändra mig i hur jag upplever mig själv och i vem jag är som människa – således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att inte vara ”bäst” – och istället åtar jag mig själv att vara mig själv bland människor – avslappnad – avkopplad – och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

2. När jag märker att jag tänker och tror att jag måste vara bäst – jag måste vara den mest unika och framgångsrika bland människor för att kunna vara bekväm med mig själv och inte vara rädd – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser och förstår att jag behöver ingen fantasi – och ingen tanke – ingen upplevelse för att kunna slappna av och leva utan rädsla – utan jag behöver endast mig själv här – och jag behöver endast ta ett beslut att andas igenom min upplevelse och ta mig själv tillbaka hit – till och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att sluta vänta på en upplevelse för att jag ska leva utan rädsla – och jag åtar mig själv att istället leva utan rädsla här – i och som min mänskliga fysiska kropp – en och jämlik

3. När jag märker att jag upplever ångest och rädsla inför att jag inte ska vara bäst – i tron att det är någonting fel med mig, och att jag inte kan vara nöjd och bekväm med mig själv om jag inte är bäst – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – allt jag behöver är mig själv här som mitt andetag – och jag behöver inte uppnå någon slags erkännande – jag behöver inte bli berättigad eller vara ansedd – utan jag behöver bara acceptera mig själv; således åtar jag mig själv att sluta att längta efter att andra ska acceptera mig – och jag åtar mig själv att acceptera och erkänna mig själv här – i varje andetag

4. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se mig som stark – som jämlik med dem själva – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag behöver inte att någon ska se mig på ett speciellt sätt för att jag ska kunna leva utan rädsla – utan att leva utan rädsla är någonting som jag måste ta ett beslut om att göra här – och leva detta beslut genom att stoppa min rädsla – och inte ge rädsla makt eller kontroll över mig; således åtar jag mig själv att ta beslutet att leva utan rädsla – och att inte vänta på att min omgivning ska ge mig en viss upplevelse – utan jag ger mig själv riktning och styrning här

5. När jag märker att jag är rädd för att andra inte ska se, och lägga märke till mig – och att jag tror att om människor inte gör detta kommer mitt värde att minska – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det ändrar inte mig fysiskt på något sett huruvida människor ser mig eller inte – utan jag förblir densamma – således åtar jag mig själv att förbli densamma även inom mig själv – genom att andas effektivt här och amalgamera mig själv med och som min mänskliga fysiska kropp

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell, och unik – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att detta på något sätt ska göra mig till mer av en människa – och att om jag får erkännande av andra såsom att vara en speciell – och annorlunda människa att jag då äntligen skulle kunna bli nöjd med mig själv – och ge mig själv förmågan att acceptera mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär efter att få andra att acceptera mig såsom en stark – och unik människa – och tänka att jag behöver andra att erkänna, att se mig, och att acceptera mig – för att jag ska kunna acceptera och erkänna mig själv – för att jag ska kunna slappna av och ge mig själv tillåtelse att koppla av och låta mig själv släppa taget och helt enkelt gå upp i och som min mänskliga fysiska kropp – och bli min mänskliga fysiska kropp helt och fullständigt

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha, och skapa ett begär efter att få vara bäst – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro jag måste visa mig själv såsom att jag är bäst – annars är jag helt enkelt inte värdig att acceptera mig själv – och jag måste då helt enkelt fördöma mig själv, och känna mig själv rädd, och underlägsen – istället för att se, inse och förstå att – nej – jag behöver inte känna mig själv så – jag kan helt enkelt låta mig själv acceptera mig själv oavsett vad någon annan gjort – eller kan – eller gör – och alltså inte bry mig om vad andra tycker om sig själv, eller tycker om mig

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och manifestera ett begär inom mig själv av att jag måste stå på en scen framför andra människor och göra mig själv hörd – och andra människor ska i detta prata om mig och ge mig ett positivt omdöme och tycka att jag är ”bäst” – för att jag ska kunna slappna av och acceptera mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ovillkorligt – och utan att tänka att jag måste bevisa mig själv inför andra på något sätt

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva utifrån ett begär – att jag måste i mitt liv visa att jag kan mer än vad andra kan – i tron att om jag inte gör detta så kommer jag att försvinna och ingenting av värde kommer vara kvar av mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, och erkänna – att det finns mer till mig än vad jag kan – och hur jag är i jämförelse med andra – och att oavsett hur jag står mig mot andra så är jag fortfarande kvar här med mig själv – och således kan jag besluta att uppleva mig själv bekväm och nöjd med mig själv oavsett hur jag står mig i jämförelse med andra

Självåtagande
1. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att få erkännande av andra människor såsom att vara speciell och unik – i tron att detta hade ändrat mig och gjort mig till en mer värdefull människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast jag kan besluta mitt värde – och kan besluta vem jag är inom och som mig själv – och ingen annan kan göra eller ge detta till mig; således åtar jag mig själv att ovillkorligt acceptera och värdesätta mig själv – och säga till mig själv att jag är tillräcklig oavsett vad andra tycker – oavsett vad andra kan som inte jag kan – jag är tillräcklig med och som mig själv här

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär om att andra ska acceptera mig som stark – och jag gör detta för att jag tror att jag förstå då kan slappna av och känna mig själv färdig och nöjd med mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att endast JAG – kan ge till mig själv styrka – och värde – och det spelar faktiskt ingen roll vad andra tycker för i slutändan är det jag som skapar mig själv; således åtar jag mig själv att ge mig själv styrka – och ge mig själv förmågan att vara tillfreds med mig själv – och att vara avslappnad och lugn oavsett i vad slags situation jag befinner mig

3. När jag märker att jag medverkar och skapar ett begär av att jag vill vara bäst – i tron att om jag inte är bäst då kan jag inte acceptera mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att självacceptans är ett beslut som jag tar och lever här – någonting som jag aktivt beslutar att jag ska göra i varje ögonblick och är således ingenting jag kan uppnå genom att ”bli bäst” – således åtar jag mig själv att aktivt leva självacceptans genom att sluta fördöma och vara hård mot mig själv – utan istället vara hänsynsfull och ömsint mot mig själv i varje ögonblick – och inte driva mig själv för hårt

4. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär inom mig själv av att stå på en scen framför människor, och göra mig själv hörd – och få omdömet av andra människor att jag är ”duktig” – och att jag är ”mycket bra” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingen mening med att stå på en scen och få ett omdöme av att vara duktig av andra – vad leder det till? Ingenting – förutom att jag gör mig själv beroende till andras erkännande för att jag ska finna det värt att uttrycka mig själv – och roligt med mig själv; således åtar jag mig själv att sluta söka efter bekräftelse av andra – och istället röra mig själv och göra det jag vill göra oavsett om jag får någon uppmärksamhet av en annan eller inte

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att visa att jag är mer än vad andra är – att jag kan mer – att jag vet mer – att jag är mer erfaren och starkare än vad andra är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta begär existerar inom mig för att jag inte tillåter mig själv att acceptera mig själv och se att jag är jämlik med andra – i det att jag består av samma fysiska material som alla andra – och att det därför inte finns någon anledning att försöka bevisa och hävda mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vara någonting jag inte är – och istället uttrycka mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – här

 

Advertisements