Dag 198: ”jag är mest lyckad”-karaktären (Del 4)

Idag ska jag fortsätta skriva om ”jag är mest lyckad”-karaktären – och dagens dimensioner blir sinnesskvaller, samt reaktioner – och som tidigare kommer jag applicera både självförlåtelse och självåtaganden.

För att förstå denna blogg föreslår jag att du läser även de tidigare bloggar som jag skrivit ifråga om denna punkten.

5) Sinneskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att prata inom mig själv – att ”jag ska visa alla att jag är bäst på vad jag gör” – i tron att om jag visar alla att jag är bäst på vad jag gör – då kommer jag att känna mig själv som hemma, och då kommer jag kunna koppla av – och då kommer jag kunna känna mig själv hel inom och som mig själv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan vara hel, och tillfreds med mig själv utan att behöva bevisa mig själv inför andra att jag är bäst på någonting

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som, och röra mig själv utifrån sinnesskvallret att ”jag måste se till att jag vet vad jag gör, så att jag inte begår några misstag” – i rädslan att om jag begår ett misstag då kommer jag inte längre kunna se mig själv som en vinnare, och då kommer jag inte längre känna mig själv lika bra, och lika framgångsrik som innan – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är meningslöst att söka efter att få vara bäst – för det är ingen substantiell och faktiskt punkt som är del av mig som jag kan ta med mig – och leva som oavsett var jag är – utan det är en punkt som jag måste bevisa inför andra – och således hela tiden tävla för att kunna uppnå – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om begäret att vinna – och istället leva och uttrycka mig själv villkorslöst – och avslappnat här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag gillar inte när någon annan kan något bättre än mig – för jag känner mig så dålig då” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att den enda anledningen till att jag känner mig dålig – är för att jag tillåter och accepterar mig själv att definiera mig själv i förhållande till andra människor – och tävla med andra människor – i tron att jag måste existera i en polaritet inom mig själv av att antingen vara en vinnare, eller vara en förlorare – istället för att se, inse och förstå att jag behöver inte vara någotdera av dessa – utan jag kan istället acceptera mig själv här – och leva här utan att försöka vara någonting mer eller mindre än mig själv

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret av att ”jag kan inte ha fel nu – då förlorar jag ju!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lägga vikt, och värde vid att ha rätt – och vid att andra ser mig såsom att jag har rätt – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att istället för att försöka ha rätt – helt enkelt uttrycka mig själv och roligt med mig själv – och ge mig själv ögonblicket till att utforska mig själv – och vara avslappnad och bekväm här med och som min mänskliga fysiska kropp

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som sinnesskvallret att ”jag är nog den mest intelligenta, och vältaliga personen här inne!” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att vara här med och som min mänskliga fysiska kropp – och uttrycka mig själv – och ge av mig själv genom att helt enkelt leva utan rädsla – att istället bli besatt och helt fokuserad att försöka vinna gentemot andra genom att prestera bättre än vad andra gör – och sedan använda mina jämförelser inom mig själv för att skapa en upplevelse och en känsla av mig själv av att vara överlägsen

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag ska visa alla att jag är bäst på vad jag gör” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingenting att hämta i att visa mig själv att vara bättre än någon annan – för hur bra jag än är så är jag fortfarande kvar med mig själv här – och ingenting har faktiskt ändrats i mitt förhållande till mig själv; således åtar jag mig själv att sluta försöka vinna över andra – och sluta definiera mig själv i förhållande till energier, och upplevelser av att vinna – och vara bättre än vad andra är – och istället uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp i enhet och jämlikhet

2. När jag märker att jag medverkar i, och rör mig själv utifrån sinnesskvallret att ”jag måste se till att jag vet vad jag gör, så att jag inte begår några misstag” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att bara om jag är rädd för att göra bort mig, och rädd för att förlora kommer denna typen av sinnesskvaller existera inom mig – och i detta förstår jag att det är tråkigt, och väldigt dumt att existera i en sådan upplevelse av mig själv eftersom det gör att jag inte uttrycker mig själv och lever mig själv till min fulla potential – således åtar jag mig själv att uttrycka, och röra mig själv här utan rädsla – utan skam – utan genans – utan nervositet – och acceptera mig själv och stå här med och som mig själv utan att låta rädsla hålla mig tillbaka

3. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag gillar inte när någon annan kan något bättre än mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det spelar ingen roll om någon annan är bättre än mig – för rent praktiskt och fysiskt påverkar inte detta mig – jag kan fortfarande ha roligt, och glädjas åt mig själv när jag gör det jag gör oavsett hur jag står mig i jämförelse med någon annan – således åtar jag mig själv att sluta tänka på vad andra gör, och inte gör – och istället fokusera på att uttrycka mig själv här med och som min mänskliga fysiska kropp – och istället för att jämföra mig själv med andra – istället ha roligt och glädjas åt vad jag gör – och se hur jag kan förbättra mig själv – men inte för att jag tror att jag måste vinna ha vara bättre än någon annan

4. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag kan inte ha fel nu – då förlorar jag ju!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är inget dåligt, eller negativt att förlora – att förlora är faktiskt endast en mental upplevelse skapad utifrån jämförelse, och idéer om att vissa är bättre än andra – och att det är på något sätt hedervärt att vara bättre än vad någon annan är; således åtar jag mig själv att sluta att vara rädd för att förlora i tävlingar som inte ens existerar – och jag åtar mig själv att istället har roligt och hänge mig själv till vad jag gör utan att jämföra mig själv med någon annan

5. När jag märker att jag medverkar i och som sinnesskvallret att ”jag är nog den mest intelligenta, och vältaliga personen här inne!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – intelligens är en definition som är skapad av systemet – av hur duktig man är på att passa in i och lära sig de sakerna som systemet förväntar sig av en att man lär sig – och att det faktiskt inte säger någonting om vem man är – och huruvida man faktiskt är en person med heder och integritet – således åtar jag mig själv att sluta värdesätta intelligens, och att vara valtalig – och istället se på mig själv för vem jag är – och se på andra utifrån vilka de är som människor – och se vilka principer jag/dem lever utifrån och hur vi hanterar oss själva

6) Reaktioner

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som avundsjuka när jag känner det som om att någon annan gör bättre ifrån sig än vad jag gör, säger bättre saker, eller verkar vara mer intelligent än mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra mig själv med människor i min värld, och tro att dessa jämförelser är korrekta avbildningar av verkligheten – och är en korrekt förståelse av vad som är här – istället för att se, inse och förstå att det jag jämför med är endast mina egna fördömanden och idéer om vad som är här – som alltså inte är objektivt verkliga

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli avundsjuk när någon verkar ha ett roligare, och mer givande liv än mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka tävla med andra om vem som har det roligaste, och mest intressanta livet – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag måste ha det roligaste livet annars är jag misslyckad – och mitt liv är inte värt någonting

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli avundsjuk, och känna mig själv underlägsen – när någon i min omgivning verkar ha ett mer hektiskt liv än vad jag har – och göra mer med sitt liv än vad jag gör – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka tävla med andra om vem som har det mest unika och speciella livet – i tron – att om jag är ansedd av andra såsom att ha det mest unika, och speciella livet – att detta då gör mig till en bättre och mer värdefull människa än andra

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som avundsjuka, och tro att denna avundsjuka som kommer upp inom mig betyder att jag har misslyckats – och att jag inte vunnit och presterat så bra som jag borde ha gjort – och att jag därför måste kämpa mer, och se till att jag verkligen lär mig själv att vinna – istället för att se, inse och förstå att problemet är att jag börjat tävlat till att börja med – och att jag jämfört mig själv med vad andra gör, hur andra uttrycker sig själva, och vad andra säger – istället för att tillåta och acceptera mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt och utan att jämföra mig själv med vad andra gör och inte gör

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta titta på andras liv – på andras prestationer – på andras drömmar – på andras tankar – och istället titta på mig själv och ge mig själv uppmärksamhet – och fråga mig själv hur det är jag vill leva – vad det är jag vill göra – vad det är som jag är nöjd respektive inte nöjd med – och hur det är jag skulle vilja ändra mig själv för ingen annans skull än min egen

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i och som avundsjuka när jag känner det som om att någon annan gör bättre ifrån sig än vad jag gör, säger bättre saker, eller verkar vara mer intelligent än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att avundsjuka existerar endast där självfördömande – jämförelse – och en känsla av att själv inte duger – existerar – för endast där finns grogrund för att titta på andra och vilja vinna över, och vara som andra är istället för att leva och vara som själv här; således åtar jag mig själv att sluta titta på andra och istället vara med och som mig själv här – i och som varje andetag

2. När jag märker att jag blir avundsjuk på en annan för att denna verkar ha ett roligare, och mer givande liv än mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min avundsjuka uppstår från mitt eget hat mot mig själv – såsom hur jag brukar trycka ned mig själv och tänka att jag inte duger, och att jag måste prestera och bli mer för att kunna vara tillfreds med mig själv – således åtar jag mig själv att sluta vara så mot mig själv – och istället öva mig på att uppskatta mig själv och se mina styrkor – och vara tacksam för mig själv – och inte bara hitta dåliga saker om mig själv som jag tycker att jag inte gör tillräckligt bra

3. När jag märker att jag blir, och känner mig själv avundsjuk, och underlägsen för att någon i min omgivning verkar ha ett mer hektiskt liv än vad jag har – och göra mer med sitt liv än vad jag gör – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – vad andra gör med sina liv ska inte spela någon roll för vem jag är inom och som mig själv – och jag ska göra det jag gör för mig själv – och självmotiverat och inte för att försöka bevisa mig själv för någon annan – och försöka visa upp någon slags bild av vad mitt liv är och innehåller för andra; således åtar jag mig själv att sluta skådespela och försöka visa upp mig själv såsom att ha ett unikt och speciellt liv – och jag åtar mig själv att istället vara mig själv – och uttrycka mig själv naturligt här i och som mitt andetag och utan att försöka vara eller göra någonting mer

4. När jag märker att jag tar det personligt att jag blir avundsjuk – och tror att den avundsjuka jag upplever indikerar att jag misslyckats – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att den avundsjuka som kommer upp inom mig endast är en konsekvens – och ett program – som jag skapat utan att vara medveten om vad jag faktiskt gjort – och således är det ingenting att ta personligt eller definiera mig själv i förhållande till – och således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till vad som kommer upp inom mig – utan istället andas och ta mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp

5. När jag märker att jag tittar på andras liv, och andras prestationer, drömmar, och tankar – och jämför mig själv med detta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att vad andra gör har ingenting att göra med mig – eftersom jag gör det jag ser är effektivt, och fungerar, och måste göras i mitt liv – och det är ingenting att tävla eller jämföra mig själv med – det handlar om praktiska handlingar och ingenting mer – således åtar jag mig själv att leva mitt liv utan att vara bekymrad och nervös för att jag inte lever mitt liv lika bra som andra kan tänkas göra

accepterThe Free Dictionary: One that accepts: an accepter of fate.

Advertisements