Dag 202: Självmedvetenhetskaraktären (Del 2)

Idag forsätter jag att skriva om självmedvetenhetskaraktären – och idag kommer jag att gå in två av de åtta dimensioner som en karaktär består av – nämligen 1) Rädsla och 2) Begär.

1) Rädsla

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – och för att jag ska bli ansedd av andra människor såsom att vara alldeles för konstig, alldeles för annorlunda – och alldeles för märkvärdig – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jämföra min kropp med en idé av hur en kropp borde se ut – en idé som jag skapat genom att kopiera bilder som visats genom media – och tro att denna kroppen är den ideala kroppen och såsom jag borde se ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att acceptera min kropp, i rädslan för att om jag accepterar min kropp – och uttrycker mig själv naturligt, och utan att hålla tillbaka mig själv – så kommer jag att dra till mig uppmärksamhet från människor – som kommer att attackera mig och tycka att jag inte borde vara bekväm med min kropp – för min kropp är inte tillräckligt vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara rädd inför vad andra känner och tycker om min kropp – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv – att acceptera och älska min kropp – och njuta av min kropp – oavsett vad andra tycker eller känner om mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd, och känna ångest inför att människor ska börja undvika mig – och inte ska våga vara, eller vilja vara i närheten av mig – för det tycker jag inte ser tillräckligt normal, eller vacker ut

Självåtaganden
1. När jag märker att jag upplever mig själv rädd för att bli hånad, och förlöjligad för hur min kropp ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp är inte ful, eller äcklig – och att det är inget farligt, eller dåligt om andra skulle tycka att så är fallet – för min upplevelse av mig själv är något som jag skapar och styr över – och således är det faktiskt irrelevant vad andra tycker; således åtar jag mig själv att andas och för mig själv tillbaka hit – och acceptera min kropp – älska min kropp – och tycka om min kropp

2. När jag märker att jag är rädd för att acceptera min kropp – i rädslan för att jag kommer dra till mig negativ uppmärksamhet från andra om jag tillåter mig själv acceptera min kropp – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – negativ uppmärksamhet är ingenting att frukta – det är inget som kan göra illa mig, eller påverka mig – om jag inte tillåter och accepterar det inom mig själv; således åtar jag mig själv att sluta ta vad andra tycker – eller säger om mig personligt – istället uttrycka mig själv – här – med och som mitt andetag i varje ögonblick

3. När jag märker att jag upplever rädsla inför att min kropp ska bli ansedd såsom att vara ”för ful” och ”för äcklig” att se på – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min kropp inte är någonting att döma utifrån dess utseende – utan min kropp är fantastisk oavsett hur den ser ut – eftersom den fungerar – den är perfekt i dess effektivt att låta mig uppleva mig själv här i och som denna fysiska värld; således åtar jag mig själv att hedra min kropp – genom att sluta döma min kropp – och istället åtar jag mig själv att lära känna min kropp – och att respektera min kropp – en och jämlik här

2) Begär

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som – och ha ett begär av att få bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att få bli accepterad – och söka efter att få erkännande av att ”jag ser bra ut” – och existera i en tro, och upplevelse att om jag inte får ett sådant erkännande – då är jag inte värd någonting – och då måste jag på något sätt gå ut och skaffa mig själv erkännande av människor att jag ser bra ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i ett begär av att få ha den kroppen som alla tycker om, och som alla ser, och definierar som den mest attraktiva, och sexuellt erkända kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att konsekvensen av att hålla kvar vid detta begär är att jag inte kan acceptera min kropp – och inte vara bekväm med min kropp – eftersom jag konstant är nervös, och oroar mig själv inför vad andra tycker om min kropp

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i och som ett begär av att få vara känd för den kroppen jag har – och vilja att andra ska tycka, se, och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – och jämföra min kropp med andra människors kroppar och i detta finna min kropp att vara den vackraste, och snyggaste kroppen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa detta begäret, och strunta i att vilja bli känd – och istället koncentrera mig själv på att tycka om, uppskatta och ta hand om min kropp – och verkligen inse vilken gåva det är att ha en fullt fungerande kropp – och hur absolut respektlöst det är att ta min kropp för givet

Självåtaganden
1. När jag märker att jag går in i och som en upplevelse, såsom ett begär, av att jag vill bli accepterad av människor i min omvärld för hur jag ser ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – så länge jag söker acceptans från andra människor kommer jag aldrig att bli accepterad – för själva punkten av att söka efter acceptans implicerar att jag inte accepterar mig själv – och alltså saknar acceptans – således åtar jag mig själv att acceptera min kropp – att acceptera mig själv – och låta mig själv vara bekväm och tillfreds med mig själv här såsom min kropp

2. När jag märker att jag medverkar i och som ett begär av att vilja att alla ska tycka om min kropp – och att jag ska ha en kropp som alla människor i min värld definierar som attraktiv och sexuellt åtråvärd – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur begränsande – och hur meningslöst det är att söka efter ett kändisskap hos andra – av att få bli ansedd och definierad såsom att ha en snygg kropp – för vad ger det mig? Jo – ingenting överhuvudtaget förutom ångest – således åtar jag mig själv att sluta upp med detta tramset – och istället åtar jag mig själv att acceptera mig själv och min kropp – och låta mig själv vara tillfreds med vad jag har

3. När jag märker att jag går in och upplever mig själv i och som ett begär av att vilja vara känd för kroppen jag har – och att andra ska se och definiera min kropp som ett sexuellt objekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna drömmen är absurd, och meningslös – varför vill jag uppnå någonting sådant? När jag dör är alla sådana meningslösa framgångar ändå förevigt bortglömda och utan att betytt någonting för en endaste människa – således åtar jag mig själv att sluta fokusera mitt liv på att uppnå meningslösa saker – och istället åtar jag mig själv att hänge mig själv och mitt liv till att göra saker som har substans och värde och som kommer stå efter min död

 

Advertisements