Dag 203: Självmedvetenhetskaraktären (Del 4)

Bloggserien om självmedvetenhetskaraktären fortsätter – och idag kommer jag att gå igenom dimensionerna 5) Sinnesskvaller 6) Reaktioner

5) Sinnesskvaller

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig själv skvallra, och prata om vad jag tror att andra människor tycker, eller känner om mig – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en annan människa tittar på mig – att då börja skvallra inom mig själv om vad jag tror att de tänker om mig, och om vad jag tror att de känner om mig – och skapa en upplevelse inom mig själv av att känna mig själv underlägsen utifrån detta skvaller

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lyssna på skvallret som dyker upp inom mig, och lyssna på rösterna inom mig som pratar om hur andra människor ser ner på mig, och tycker min kropp ser ful, eller äcklig, eller inte tycker om mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva – och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga – fysiska kropp – och tillåta mig själv att sluta lyssna på detta skvallret i mitt huvud genom att se, inse och förstå – att inget av detta skvaller är på något vis korrekt

3. jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag känner mig obekväm inför andra människor – eftersom jag håller på att skvallra inom mig själv – och prata i mitt huvud om vad jag tycker och känner om mig själv – och om vad jag tror att andra tycker och känner om mig – och genom detta så genererar jag emotionella och känslomässiga upplevelser av att känna mig själv retad, mobbad, och utanför – och därmed känna mig själv obekväm i min kropp – och detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa denna tendensen inom och som mig själv – och istället driva, och pusha mig själv till att förbli här med och som min kropp i enhet och jämlikhet och sluta prata strunt i mitt huvud

Självåtaganden
1. När jag märker att jag börjar sinnesskvallra inom mig själv om vad jag tror att andra människor tycker och känner om min kropp, om mitt utseende, om hur jag rör mig, eller talar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är jag som skapar min upplevelse av och som mig själv av att vara obekväm med mig själv och min kropp genom att medverka i och som – och leva utifrån denna typ av tankar – således åtar jag mig själv att andas, föra mig själv tillbaka hit – och sluta vara rädd och orolig för hur människor i min omgivning ska se och uppleva min kropp och mitt uttryck av och som mig själv

2. När jag märker att jag lyssnar på skvallret som dyker upp inom mig, och lyssnar på rösterna inom mig som pratar om hur andra människor ser på mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag vet ingenting om hur andra människor ser på mig – det enda jag vet är att jag är här med min kropp, och vad jag tillåter mig själv att medverka i och som inom mig själv blir min verklighet; således åtar jag mig själv att sluta medverka i och som denna lögnaktiga, och snedvridna kommentaren i mitt huvud – och istället fokuserar jag på att andas – och vara här med och som min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag spänner min kropp, och känner mig obekväm runt andra människor – för jag känner mig rädd för att bli exponerad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rädsla, och obekvämligheten är någonting som jag genererar genom att prata i mitt huvud om saker och ting – och genom att inte vara här med och som min kropp – inte vara här med och som mitt andetag – och således åtar jag mig själv att sluta lyssna på denna kommentar i mitt huvud och istället fokusera på att vara här med och som min kropp – med och som mitt andetag – med och som helheten av och som mig själv här som en mänsklig fysisk kropp

6) Reaktioner

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i fruktan när jag rör mig själv bland, runtomkring, framför, eller på något annat sätt i andra människors synfält – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att automatiskt reagera i fruktan och ångest, och vara rädd för att uttrycka mig själv – visa mig själv – och vara öppen här med och som mig själv i och som detta ögonblick – i tron att om jag lever öppenhet här så kommer jag att bli attackerad, och förintad

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera, och koppla ångest, rädsla, och genans gentemot att leva öppenhet – och ömhet – i tron att om jag inte konstant visar mig själv tuff, och såsom att jag har kontroll över de situationer jag befinner mig själv i – så kommer jag att förlora, och på något sätt dra på mig själv missbruk av andra människor – och i detta förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – missbruk existerar bara i mitt huvud, genom att jag missbrukar mig själv i mitt huvud – och därför inget att frukta ska ske utanför mig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte andra människor ska få ett positivt intryck av mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd för att släppa loss, och ge mig själv hän i och som ett ögonblick – och leva fullständigt här med och som min kropp – och inte vara rädd, ångestfylld, eller nervös för vad som ska ske, och hur och vad andra ska tycka om mig, om jag helt enkelt ger mig själv hän här till och som min mänskliga fysiska kropp

Självåtaganden
1. När jag märker att jag reagerar i fruktan när jag rör mig själv bland, runtomkring, framför, eller på något annat sätt i andra människors synfällt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag vad jag fruktar är att vara mig själv, är att visa mig själv, och är att ge mig själv hän och leva utan oro för vad andra ska tycka; således åtar jag mig själv att släppa loss i och som ögonblicket och ge mig själv hän – och inte låta mig själv leva i och som oro för vad andra ska känna och tycka om mig

2. När jag märker att jag associerar, och kopplar ångest, rädsla, och genans mot att leva öppen, och ömhet – i tron att om jag inte konstant visar mig själv tuff så kommer jag att tappa kontrollen – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns ingen kontroll att förlora, och det finns ingenting att frukta i att låta mig själv släppa taget om mitt sinne och sluta tänka på vem jag är i förhållande till andra – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka till min kropp här – och leva med och som min kropp i enhet och jämlikhet – i varje andetag här

3. När jag märker at jag är rädd för att inte andra människor ska få ett positivt intryck av mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår – att andra människors intryck av mig inte säger någonting om jag faktiskt är – hur jag faktiskt är – och vad jag faktiskt här – och således är det inte värt att fästa någon mening vad sådana intryck – alltså åtar jag mig själv att leva här med min kropp – i och som enhet och jämlikhet – och sluta försöka skapa ett bra intryck hos människor – och istället fokusera på att leva på riktigt i varje andetag

 

Advertisements