Dag 209: Socialitetskaraktären – Fantasi, och Tanke (Del 3)

Bloggserien fortsätter – och idag ska jag gå igenom fantasi, och tankedimensionen av socialitetskaraktären.

3) Fantasi

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få vara socialt accepterad av alla människor i min värld – och få ha en nära, djup, och fantastisk relation med alla människor i min värld – där jag är omtyckt av personen i fråga – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, tappa bort mig själv – och istället för att fokusera på mig själv här – istället för att fokusera på att leva och uttrycka mig själv – istället bli besatt av att få vara någon i andras ögon – istället för att helt enkelt vara mig själv här – och vara tillräcklig – fullständig – och hel med mig själv

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få vara socialt omtyckt – och få ha en grupp människor som följer mig vart jag än går, och som anser mig vara deras bästa vän – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kompromissa mig själv, och förändra mig själv för att få bli omtyckt av andra människor – för att få bli ansedd, erkänd, och definierad av andra människor som att vara en ”nära vän” – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att acceptera mig själv ensam – och hel – fullständig – här med mig själv – utan att behöva ha någon som säger till mig att jag är tillräcklig

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en fantasi av att jag är överlägsen människor i min värld, jag är den mest framstående – den största – och den mest högt utbildade – och alla vill vara min vän och min närmaste allierad – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att detta ska bli verklighet – och känna, och tänka att om detta blir verklighet – då kommer jag äntligen kunna slappna av – jag kommer äntligen kunna känna mig nöjd med mig själv och inte längre uppleva det som om jag behöver kämpa för att ta mig någon vart i detta livet

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera, och drömma om att få vara en supersocial människa – som har ett enormt socialt nätverk – och som på grund av detta är ansedd av människor såsom att vara mer värd än vad en normal människa är – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – föra mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå – att det finns ingen människa som är mer värd än en annan – och det finns absolut inget som ger mig något högra värde om jag har ett stort socialt nätverk

Självåtaganden
1. När jag märker att jag fantiserar, och drömmer om att få vara socialt accepterad av alla människor i min värld – och få ha en nära, djup, och fantastisk relation med alla människor i min värld – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns inget vackert att hämta i en fantasi – för en fantasi är alltid en produkt av icke-verklighet – och är alltså ingenting som faktiskt existerar – således förstår jag att en fantasi verkar som om den har substans på grund av att jag kopplat en viss upplevelse till fantasin – men att denna känslomässiga upplevelsen faktiskt existerar inom mig redan – och har inget med den fysiska verkligheten att göra; således åtar jag mig själv att sluta fantisera om att få vara populär – och omtyckt – och istället fokusera på att uttrycka mig själv här med och som min kropp – vara autentisk och genuin i och som mitt uttryck av mig själv – och inte göra mig själv till för att få ha relationer och förhållanden med människor

2. När jag märker att jag drömmer och fantiserar om att få vara socialt omtyckt – och få ha en grupp människor som följer mig vart jag än går – och som anser mig vara deras bästa vän – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna fantasi är en punkt som håller mig fast i begär – och fast i en önskan om att få vara tillfredställande för andra – och som leder till att jag kompromissar och förändrar mig själv för att få passa in – således åtar jag mig själv att sluta fantisera om – och hoppas att få passa in – och istället åtar jag mig själv att vara bekväm med och som mig själv här – i min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som en fantasi av att jag är överlägsen människor i min värld – att jag är den mest framstående – den störste – och mest högt utbildade – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – detta begär leder mig inte någon vart – det är endast en fantasi som finns i mitt huvud och kommer aldrig bli, och aldrig vara någonting mer än just det – således åtar jag mig själv att sluta fantisera och istället leva praktiskt i och som varje andetag – här med min kropp

4. När jag märker att jag drömmer, och fantiserar om att få vara en supersocial människa – som har ett enormt socialt nätverk – och som på grund av detta är ansedd av människor såsom att vara mer värd än vad en normal människa är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det är begränsande att vara definierad som någonting överhuvudtaget – för om jag är fast i en definition av mig själv – så kan jag inte välja att uttrycka mig själv såsom vad som är bäst för alla i och som varje andetag; således åtar jag mig själv att sluta försöka hitta och skapa en definition av och som mig själv – och jag åtar mig själv att istället uttrycka mig själv här – en och jämlik med och som min mänskliga fysiska kropp

4) Tanke

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en tanke inom mig själv – av att se mig stå på ett berg – och stå framför en stor folkmassa – och bli applåderad och hurrad av denna folkmassa – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att röra mig själv utifrån, och försöka skapa min värld till att bli såsom denna tanken inom mig gestaltar – i tron att tanken som kommer upp inom mig är en slags sanning – och en förutsägelse om hur mitt liv kan bli om jag bara följer efter och ger mig själv hän till tanken

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i och som en tanke av att se mig själv vinna över andra människor – ha ett magnifikt intellekt och vara överlägsen andra i tal och skrift – och bli erkänd såsom överlägsen i av akademiker runtomkring i världen – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte sluta att försöka få erkännande av andra – sluta röra mig själv, och leva utifrån en utgångspunkt av att tro att om jag inte får erkännande av människor i min värld – och ger mig själv hän till att försöka få människor att älska mig – att tro att jag då är värdelös – istället för att se, inse och förstå – att värdelös är någonting som jag inte kan vara eftersom det är upplevelse och inte en faktiskt fysisk verklighet

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv hän till en tanke om att se mig själv vara uppsatt över andra människor – sitta på en tron och besvara andra människors frågor om livet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett begär av att få vara ansedd såsom en unik – filosofisk – och transcendental – vis – människa – som människor kommer lång väg för att träffa och få råd av – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara nöjd med mig själv – och att erkänna mig själv – och vara tillfreds med mig själv och inte försöka bli eller vara någonting mer än enkelheten av och som mig själv här – såsom ett andetag i taget

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att de tankar som kommer upp inom mig – som visar en bild av mig som en stor – social – och erkänd människa – kommer aldrig att leda till någonting hur ofta jag än följer efter dessa tankar – hur ofta jag än skapar mig själv utifrån dessa tankar – på grund av den enkla anledningen att dessa tankar inte är riktiga och korrekta avbildningar av verkligheten – utan är endast en tolkning av verkligheten gjord i och som upplevelse – istället för att se verkligheten här – en och jämlik

Självåtaganden
1. När jag märker att jag medverkar i och som en tanke av att se mig själv stå på ett berg – framför en stor folkmassa – och bli applåderad och hurrad – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inget av storhet – eller värde – i att få uppmärksamhet från en stor grupp människor – för fortfarande är jag densamma som jag alltid varit – min kropp är densamma – min upplevelse av mig själv är densamma – och inget har faktiskt förändrats – således åtar jag mig själv att föra mig själv tillbaka hit – och fokusera på mig själv och vem jag är i varje andetag – och inte huruvida jag är ansedd av andra såsom att vara speciell

2. När jag märker att jag medverkar, och rör mig själv utifrån en tanke av att se mig själv vinna över andra människor – ha ett magnifikt intellekt och ara överlägsen andra i tal och skrift – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är inte överlägsen – jag är inte bättre än – jag är inte mer än någon annan – eftersom allt består av samma material – samma substans – och allt har samma grund; således åtar jag mig själv att sluta försöka bevisa mig själv inför andra – och istället fokuserar jag på att leva i varje andetag – andas här – och se till att jag enar mig med mitt ursprung såsom min mänskliga fysiska kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som, ger mig själv hän till en tanke om att se mig själv vara uppsatt över andra människor – då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – jag kan aldrig vara överlägsen en annan – för jag är och består av precis samma stoff som en annan – och således existerar samma möjligheter – samma grundläggande potential i alla former av substans som är här – och alla är jämlika i detta – således åtar jag mig själv att sluta tävla och istället ge fokus och uppmärksamhet till att leva – och etablera mig själv i min kropp – och stabilisera mig självs

4. När jag märker att jag följer efter en tanke inom mig – såsom en tanke som är en bild av mig såsom en stor – social – och erkänd människa – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – det finns inget sådant som en ”stor” människa – jo – visserligen finns den praktiska punkten av en stor människa såsom någon som faktiskt är fysiskt stor – men den ”stora” människan i formen av att var överlägsen andra människor – detta finns inte och är endast en idé som existerar i huvudet hos människor; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på idéer om mig själv och andra såsom att vara stora eller små – och istället fokusera på att leva med min kropp – och helt enkelt vara så stor som min kropp är här

Enhanced by Zemanta
Advertisements