Dag 216: Kroppen Min – Snygga Ögonbryn (Del 3)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 2) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker mina mörka ögonbryn ser snygga ut tillsammans med mitt blonda hår.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och projicera en upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar på mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår – att då tänka ”det där ser snyggt ut” – och att ”människor i min omgivning måste tycka att jag ser snygg ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är självbegränsande att definiera mig själv utifrån hur jag ser ut – utifrån hur mina ögonbryn ser ut – och att det i princip är som att förminska mig själv – och säga att jag är bara värdig, och relevant när jag ser en bild av mig i spegeln som jag kan tycka är ”snygg”

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och när jag tittar mig själv i spegeln att då tänka att – ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – istället för att se, inse och förstå att det finns mer till mig än bara blont hår, och mörka ögonbryn – och att jag inte är definierad, eller begränsad av hur jag ser ut – utan att jag kan leva här i enhet och jämlikhet med min fysiska kropp – såsom själva byggstenarna av min kropp – som i sin natur inte alltid ser ut på ett visst sätt – utan formar sig olika beroende på olika omständigheter

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv såsom tursam – och lyckligt lottad – och tänka att ”ja – det var ju tur att jag fick det här blonda håret, och dessa mörka ögonbrynen” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag är besatt av energi inom mig själv – av att definiera mig själv i förhållande till mitt ansikte – och att se mig själv i förhållande till mitt ansikte – istället för att andas och stoppa alla självdefinitioner som kommer upp inom mig – och stoppa alla energier som antingen är positiva eller negative i förhållande till mitt utseende – och förstå att mitt utseende är endast mitt utseende – ingenting mer eller mindre än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att mitt blonda hår består av molekyler vars existens inte begränsad till att vara blont hår – utan kan formas och uttryckas på en mängd olika sätt – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det är en lögn att fästa sig vid sitt utseende – eftersom utseende är inte någonting som består – utseende är inte någonting som definierar och bestämmer mig, och någonting som jag kan ta mig med när jag är död – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som är substantiellt, stabilt och evigt – och som jag kan stå vid och som i en evighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till ett minne – där en av mina släktingar nämnde för min mamma att mitt hår matchade vackert med mina ögonbryn, och att detta gjorde att jag såg vacker ut – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till detta minne – och tänka att ”ja det stämmer – jag är vacker på grund av mina mörka ögonbryn, och mitt blonda hår” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att inte begränsa mig själv i idéer om att vara vacker, eller ful – utan istället leva här i varje andetag – och varje ögonblick – fullständigt och utan någon begränsande definition av mig själv som håller mig tillbaka

Självåtaganden

1. När jag märker att jag projicerar en positiv upplevelse på mina ögonbryn, och mitt blonda hår – genom att tänka att ”det där ser snyggt ut, och att människor i min omgivning måste tycka jag ser snygg ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt hår, och mina ögonbryn definierar inte vem jag är – det bestämmer inte hur jag ska uppleva mig själv, och de är inte av något värde för mig i fråga om hur de ser ut – således åtar jag mig själv att sluta definiera mig själv i förhållande till mitt blonda hår, och mina mörka ögonbryn – och istället leva och uttrycka mig själv utan självdefinitioner, och idéer om själv – som ETT andetag – färsk och ny i varje ögonblick

2. När jag märker att jag definierar mig själv utifrån mina ögonbryn, och mitt blonda hår – och tittar mig själv i spegeln och tänker att ”det där är jag – jag är den där killen med blont hår, och mörka ögonbryn” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag är inte ”den där killen” – utan jag är här – som min kropp – som inte är begränsad av att ha precis denna form som jag för tillfället ser i spegeln – utan som kan ta alla slags former och uttryck – jord – gräs – träd – moln – och vatten; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med själva beståndsdelarna av min mänskliga fysiska kropp – istället för att tänka på hur min kropp ser ut i en spegel

3. När jag märker att jag definierar, och tänker om mig själv att jag är tursam – och lycklig lottad – på grund av  att jag har blont hår, och mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår vilket överdrivet värde som jag projicerat på bilden av mina ögonbryn och mitt blonda hår – jag har gjort dessa punkter till mina gudar som jag dyrkar, och skyddar – i tron att om de försvinner så försvinner även jag; således åtar jag mig själv att sluta vara rädd för att försvinna om mitt hår försvinner – och se att jag förblir kvar här – det är den enkla sanningen – och jag försvinner endast när jag bestämmer mig själv för att försvinna och inte vara medveten – närvarande – här

4. När jag ser och märker att jag definierar mig själv utifrån mitt hår – och jag håller på att tänka om saker i förhållande till mitt hår, och mina ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag – och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag ändå kommer att dö – och min kropp kommer att förmultna till jord – således är utseende en lögn utifrån det perspektivet att man inte kan fästa sig, och definiera vem man är utifrån ett utseende – eftersom utseende är aldrig något bestående och evigt; således åtar jag mig själv att inte fästa och definiera mig själv utifrån sådana saker som inte är bestående – och bevisbart eviga – eftersom dessa saker inte tillitsfulla

5. När jag märker att jag medverkar i och som ett minne där en av mina släktingar sa till min mamma att jag såg vacker ut p.g.a. av mitt blonda hår i kombination med mina mörka ögonbryn – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta minnet säger ingenting om vem jag är – det säger ingenting om vad det innebär att leva – och ändå har jag gett detta minnet sån stor makt över mig att definiera vem jag är och hur jag upplever mig själv – det är inte sunt förnuft; således åtar jag mig själv att sluta hålla kvar vid detta minnet – och istället leva här i varje andetag och inte hålla kvar vid ett förflutet – och inte heller projicera en framtid och en idé om vem jag är framåt i tiden

Enhanced by Zemanta

Advertisements