Dag 219: Kroppen Min – Ett Vackert Ansikte (Del 6)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 5) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker om mitt ansikte för jag har hört att människor tycker att det är vackert

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna om, och skapa en personlig upplevelse gentemot mitt ansikte att ”det är vackert” – eftersom jag har hört människor i min omgivning påpeka, och uttrycka att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé och en bild av mig själv av hur jag borde se ut – hur min kropp borde se ut – och hur jag borde vara ansedd, och definierad i denna världen – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i princip existera i ständigt krig mot mig själv – där jag hela tiden känner att mitt utseende inte räcker till och att jag måste se mer, och bättre ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om mig själv av att mitt ansikte är ”vackert” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, längta efter, och försöka manifestera mig själv såsom att se vacker ut – i tron att det avgör mitt värde hur jag ser ut – och att mitt värde är högre, och bättre, och mer – om jag kan bli ansedd som vacker av människor i min omgivning

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé av och som mig själv om att mitt ansikte är vackert, och att jag är en ”vacker person” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det till en vana att ställa krav på mig själv om att jag måste se ut på ett visst – jag måste framför, och exponera en viss bild av mig själv mot min omgivning – och om jag inte gör detta – så gör jag någonting fel – och jag är inte lika mycket värd, och inte lika bra som innan – för min bild är fel – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att fokusera på bilder, och hur jag borde, eller inte borde se ut – och istället fokusera på att leva, och uttrycka mig själv – här – med och som min mänskliga fysiska kropp

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv utifrån minnen i vilka jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att till dessa minnen koppla en positiv upplevelse – och därmed tänka att det är någonting positivt, och bra att bli ansedd av människor i min omvärld såsom att se vacker ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp mig själv, ge upp mitt liv, ge upp att leva och uttrycka mig själv för att på så vis kunna koncentrera mig själv på mitt utseende och att se bra ut inför andra – istället för att se, inse och förstå att det är inte värt det att ge upp mitt liv – eftersom denna jakten på utseende – och hoppet om att få se bra ut – är en illusion och ingen verklighet

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa, och generera en energi upplevelse gentemot mitt ansikte, och tänka att ”mitt ansikte ser vackert ut” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa min upplevelse, och mitt uttryck av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – istället för att se, inse och förstå att det finns så mycket mer till mig själv – och till att leva – än att ha dessa fjuttiga upplevelserna inom mig – och det är därför ingenting att trakta efter, eller försöka uppnå inom mig själv

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot mitt ansikte att det ”är vackert” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att punkten av att säga att mitt ansikte är ”vackert” är en inprogrammerad kulturell punkt – som inte har någonting med mitt ansikte att göra, och som inte har någonting med mig att göra – utan punkten är helt enkelt någonting jag kopierat och härmat genom att observera min omgivning; således åtar jag mig själv att sluta medverka i denna punkt och istället föra mig själv tillbaka till min fysiska kropp här – och min fysiska, substantiellt jämlikhet med mitt andetag här

2. När jag märker att jag strävar efter, längtar efter, och försöker manifestera mig själv såsom vacker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att idén om att vara vacker, och idén om att man är bättre, och mer värd om man är vacker – är falska och irrationella idéer – och det går tydligt att se på hur denna värld ser ut – att även fast det finns miljontals vackra människor så gör inte detta på något sätt jorden till en bättre plats – snarare en sämre, och mer, och mer destruktiv plats; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på mitt utseende – och istället ge fokus och uppmärksamhet till vem jag är inom och som mig själv

3. När jag märker att jag medverkar i och som en vana att försöka exponera, och visa en bild av mig själv mot min omgivning av att jag är vacker, skön, och stilig, då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – när jag lägger min energi, och fokus på hur jag ser ut så missar jag vad som är viktigt i denna världen – vilket är vem jag är, och hur jag är HÄR – i och som mitt uttryck av mig själv – detta är vad som faktiskt inverkar, och styr mitt liv – och det som jag upplever såsom en förstahandsupplevelse; således åtar jag mig själv att fokusera på mig själv, och mina tillåtelser, och acceptanser, och sluta ge fokus på hur jag ser ut – och hur andra uppfattar mig

4. När jag märker att jag definierar, och ser mig själv utifrån ett minne, i vilket jag kommer ihåg att andra människor har sagt att mitt ansikte ser vackert ut, och att jag kopplar detta till en positiv upplevelse – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns ingenting objektivt och fysiskt positivt med att få uppmärksamhet av andra för hur jag ser ut – ingenting inom mig själv förändras, eller blir bättre, eller mer – p.g.a. av detta – utan allt som händer är att jag upplever en positiv känsla vilket faktiskt är meningslöst; således åtar jag mig själv att sluta värdera dessa ögonblick såsom att vara mer än andra ögonblick – och sluta definiera mig själv i enlighet med dessa typer av ögonblick där någon kommenterar på mitt utseende

5.När jag märker att jag begränsar mitt uttryck, och min upplevelse av och som mig själv till att ”känna mig bra” – och ”tycka att mitt ansikte ser vackert ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att en positiv känsla, en positiv tanke är väldigt begränsad – och att definiera mig själv, och begränsa mig själv genom att tänka att jag är, och kan bara vara denna typen av upplevelser – det är i brist på bättre ord – helt verklighetsfrämmande – för om jag istället varit här – skulle min upplevelse av mig själv inte vara begränsad eller styrd av en känsla; således åtar jag mig själv att manifestera mig själv här i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp – sluta ge fokus på hur jag ser ut – utifrån ett känslomässig, och emotionell – polaritetsperspektiv – och istället titta på min kropp med ögon som är klara, rena, och utan några fördömanden

Enhanced by Zemanta
Advertisements