Dag 222: Kroppen Min – Min Näsa (Del 9)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 8 ) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker  om min näsa – eftersom den ser symmetrisk ut i förhållande till resten av mitt ansikte

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och uppleva att min näsa “ser bra ut” och är “symmetrisk” i förhållande till resten av mitt ansikte, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att generera och skapa en positiv känsla inom mig själv gentemot bilden av min näsa, och varje gång jag tittar mig själv i spegeln och ser min näsa tänka att: Gud vilken fin näsa jag har – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att bara se min näsa här i enhet och jämlikhet, såsom en fysisk näsa, och ingenting mer eller mindre än en fysisk näsa – en näsa som jag använder för att andas igenom och som jag känner fysiskt i varje andetag, men som jag inte har någon emotionell, eller känslomässig upplevelse gentemot överhuvudtaget

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av min näsas utseende, och att jag i detta helt glömt bort att vara tillsammans med min näsa här, lära känna min näsa, lära mig uppskatta min näsa, och se, inse, och förstå att min näsa är mycket mer än bara en bild som jag har en känslomässig upplevelse gentemot, det är en fysisk kroppsdel – en del av mig – någonting såsom är med mig här i varje andetag, och som oavsett vad jag tänker eller känner, fortfarande, och ovillkorligt fortsätter att stötta mig, och ge mig luft

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det finns någonting sådant som “vackra” och “korrekta” näsor – och å andra sidan “fula” och äckliga näsor – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att alla näsor har precis samma värde och att alla näsor är precis lika bra – bara i mitt sinne finns, och kan illusionen skapas att några näsor är förmer än andra näsor – och såldes förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt och fullständigt omfamna, och älska min näsa – inte för att den ser ut på ett visst sätt utan för att det är min näsa – och för att min näsa är en del av mig som förtjänar respekt precis som resten av min kropp

Självåtaganden

1. När jag märker att jag tittar på min näsa och tänker att “Gud vad fin min näsa är! Den är ju så symmetrisk och perfekt – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att min näsa inte vacker, den är inte snygg, den är inte åtråvärd, utan den/det är en näsa, en kroppsdel som jag använder mig av för att andas med, och inte för att se snygg ut med, således åtar jag mig själv att använda min näsa till det den är menad till, och inte såsom ett redskap för mitt sinne att få mer energi, mer upplevelser, och mer känslor

2. När jag märker att jag blir besatt av och som min näsas utseende, och att jag i detta glömmer bort att vara här – fysisk – med och som min näsa – då stoppar jg mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min näsa är inget skönhetsobjekt – det är inte menat att min näsa ska vara utsmyckad, och ha ett speciellt utseende – eftersom detta är inte någonting som är relevant för min näsas funktion att ge mig luft – och således åtar jag mig själv att sluta placera absurda, och irrationella förväntningar, och krav på min fysiska kropp – och istället stå här tillsammans med och som min mänskliga fysiska kropp utan att skapa en upplevelse i förhållande till min kropp

3. När jag märker att jag medverkar i och som en tro, och en idé om att det finns någonting sådant som ”vackra” och ”korrekta” näsor – och å andra sidan ”fula” och ”äckliga” näsor – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna idé om att det finns fula, och snygga näsor – är en idé som är framskapad utifrån fördömanden, och irrationella antaganden om den mänskliga fysiska kroppen – vari jag tänkt att et visst utseende är bättre än ett annat utseende – utan att det finns någon som helst grund för ett sådant antagande; således åtar jag mig själv att andas och att vara här med min kropp – och att stå en och jämlik med min kropps praktiska, och fysiska funktioner – och inte ge min kropp uppdrag som den inte är designad och skapad till att utföra – såsom att t.ex. vara ”snygg”

Advertisements