Dag 227: Kroppen Min – Normala Öron (Del 14)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 13) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar att mina öron inte är för stora – de sticker inte ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa och generera ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron inte är för stora – att de inte sticker ut – och att de på grund av detta är ”snygga” – och ”acceptabla” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta bort alla slags upplevelse gentemot min kropp vare sig de är positiva, eller negativa – och istället se, inse och förstå att min kropp inte består av – eller är skapad för att bli evaluerad utifrån en utgångspunkt av energier, och upplevelser – utan att min kropp är här för att vara med mig i och som denna världen – för att jag ska lära känna mig själv såsom fysiskt uttryck här

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag känner och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma människor runtomkring mig i min värld – som har stora öron – genom att inom mig själv tänka att de har ”för stora öron” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på människor, se på kroppar – se på olika slags former, och uttryck – utan att skapa en upplevelse – utan att skapa ett filter mellan mig och den fysiska manifestationen – utan att istället observera och titta på saken direkt – här – i enhet och jämlikt

3. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att – när jag skapar, och medverkar i en upplevelse gentemot min kropp, eller någon annans kropp – såsom att tycka att min eller någon annans kropp har något attribut som är snyggt, eller fult – attraktivt – eller äckligt – att jag då separerar mig själv från kroppen och att jag inte låter mig själv se min kropp, och andras kroppar HÄR – eftersom HÄR är en kropp endast en kropp utan att det existerar en upplevelse mot kroppen – kroppen ser ut på ett visst sätt – men detta sätt genererar ingen upplevelse, och skapar ingen känsla – utan är bara såsom just den specifika kroppen ser ut och ingenting mer än det

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min mänskliga fysiska kropp, och från mina öron – genom att se, och uppleva mina öron endast såsom en bild – och en känslomässig upplevelse inom mig själv – i mitt sinne – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att utmana mig själv, och att pusha mig själv att stå en och jämlik med mina öron här – och vara medveten om mina öron såsom ett fysiskt uttryck här – i varje ögonblick – genom att inse att när jag hör någonting – då är detta mina örons förtjänst – och har ingenting med bilden av örat att göra – utan har istället att göra med örats fysiska manifestation och uttryck av och som sig självt

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att de tankar som kommer upp inom mig – och som är av den naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – att de inte är ”jag” så att säga – utan att de är vad jag accepterat att vara jag såsom automatiserade tankemönster – men det är inte ”jag” såsom potentialen av vad jag har möjlighet att leva och uttrycka mig själv som – och således ingenting mera än ett program vars existens jag styr, och dirigerar över – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte ta de utseendetankar som dyker upp inom mig – personligt – och således låta mig själv observera de tankar som kommer upp inom mig utan att jag regerar eller definierar mig själv i förhållande till de tankar som dyker upp inom mig

Självåtaganden

1. När jag märker att jag medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron – vari jag tänker, och upplever inom mig själv att mina öron är ”snygga” och ser ”normala ut” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – mina öron är mina öron – de ser inte ut på något speciellt sätt – utan de är mina öron – och deras utseende är inte relevant – och är inte någonting jag behöver oroa mig själv för – eftersom huvudsaken, och det viktiga med mina öron är att de möjliggör mig att höra; således åtar jag mig själv att andas – och att vara här – med och som mina öron – och sluta se mina öron som en bild – och istället vara uppmärksam, och närvarande med mina öron här

2. När jag märker att jag skapar, och medverkar i och som ett positivt fördömande gentemot mina öron, eftersom jag tänker och upplever att mina öron är i ”rätt storlek” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit ­– och jag ser, inser och förstår – att en anledning till varför jag bryr mig så mycket om hur mina öron ser ut är p.g.a. att det var vad min mamma gjorde med sitt utseende – och jag har apat efter min mamma; således åtar jag mig själv att sluta apa efter – och istället skapa, och föda mig själv såsom en ny människa här – och skapa mig själv utifrån sunt förnuft – och leva information som är bäst för mig, och alla andra i och som denna existens

3. När jag märker att jag medverkar i och som en upplevelse gentemot min, eller någon annans kropp – och jag då tänker att min, eller någon annans kropp är ”vacker” – eller ”ful” – eller ”attraktiv” – eller ”äcklig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår – att när jag gör detta – så separerar jag mig själv från min egen fysiska kropp, och från den andra människans fysiska kropp – p.g.a. att jag inte är HÄR – i detta andetag – utan för att jag istället existerar någonstans långt uppe i mitt huvud – där jag drömmer mig bort, och låter mig föras bort av diverse upplevelse, och tankar – således åtar jag mig själv att disciplinera, och hänge mig själv till att leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och vara fysisk – här med och som min kropp

4. När jag märker, och upplever att jag inte står HÄR – med och som min kropp – och upplever min kropp fysiskt – utan istället ser min kropp såsom en bild i mitt sinne – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – denna bildupplevelsen av min kropp är INTE riktigt – utan är illusorisk och existerar i och som mitt sinne såsom en fantasi, och en dröm – och konsekvensen av att medverka i en sådan är att jag inte utvecklar, och skapar ett riktigt förhållande med och som min mänskliga fysiska kropp här; således åtar jag mig själv att pusha mig själv att vara medveten, och närvarande med och som min mänskliga fysiska kropp i varje andetag – och inte låta mig själv se mig själv, och andra utifrån och som en bild i mitt sinne

5. När jag märker att tankar kommer upp inom mig, som är av naturen att de evaluerar mina öron såsom antingen att vara bra, eller dåliga – snygga eller fula – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – de tankar som kommer upp inom mig är automatiserade program som jag skapat, och designat – men som inte är JAG – eftersom JAG är själva skaparen som har accepterat och tillåtit det som är inom mig – således åtar jag mig själv att inte ta det som kommer upp inom mig personligt – utan istället stå som skaparen i förhållande till det som kommer upp inom mig – och förstå vad det är som sker – och lära känna programmet innan och utan

Enhanced by Zemanta

Advertisements