Dag 228: Kroppen Min – Gamnacke (Del 15)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 14) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag gillar inte att jag ibland ser ut att ha gamnacke.

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på min nacke, och jag ser hur min nacke i förhållande till min skuldror, och mina axlar – i litet framåtlutat – att då reagera i och som fördömande, och genom att tänka att min nacke är ”ful” – och att jag p.g.a. att jag har denna typen av nacke inte duger någonting till, och att jag inte kan acceptera mig själv – och att jag måste förändra mitt utseende, och driva mig själv till att bli ”någonting mer” – och få en bättre kropp, eller få erkännande på något annat sätt – för att återigen hamna i balans, och vara tillräckligt värd; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mitt värde av och som mig själv på punkter som är externa, och separata ifrån mig – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva egenvärde – HÄR – med och som mitt andetag – i och som varje ögonblick

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att analysera, och värdesätta nackar utifrån hur de ser ut – utifrån vilken bild de presenterar sig själva som – och tänka att nackar som är raka, och som inte går snett utifrån axelpartiet – dessa är bättre och mer behagfulla nackar – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå en och jämlik med och som min nacke här – och se, inse, och förstå att min nacke gör det möjligt för att titta mig runtomkring, och att röra mitt huvud upp och ner – och att det faktum att min nacke kanske inte står rakt upp – det är en petitess – någonting som jag visserligen kan ändra p.g.a. att det är bättre att en stödjande hållning – men ingenting som gör min kropp mindre värd, eller mig mindre värd

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på människor, och tittar på mig själv – att då genast skapa ett ögonblickligt fördömande om den människan, eller om den kroppen – däri jag tänker att det jag tittar på har ett visst slags värde utifrån hur just den saken ser ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att det bara är möjligt att evaluera på detta sätt om jag jämför vad jag tittar på med någonting inom mig själv – såsom en bild – och jag inte låter mig själv se, och observera saken här i verkligheten – en och jämlik – och utan att skapa en upplevelse gentemot det jag tittar på

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att bilden av min kropp – bilden av min nacke – det är det som är vad som är viktigt, och det är det som avgör vem jag är inom och som mig själv – och vad jag har förmåga, och möjlighet att göra i och som mitt liv – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att se, inse och förstå – att bilden av min kropp har endast ett värde, och en makt över mig – när jag tillåter och accepterar mig själv att uppleva, och definiera mig själv utifrån min kropps utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att inte definiera mig själv i förhållande till en bild – och istället leva, och uttrycka mig själv HÄR – med och som min mänskliga fysiska kropp – i enhet och jämlikhet i och som varje andetag

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att vad som avgör vem jag är – och hur jag upplever mig själv – det är jag – min kropp – min nacke – och mitt utseende definierar inte vem jag är – och att tro att så är fallet det är faktiskt en form av anklagelse – där jag anklagar någonting separat från mig såsom att skapa mig – och definiera, och kreera min upplevelse av och som mig själv – så att jag därför inte ska behöva ta ansvar för och som mig själv – och korrigera mig själv – och styra mig själv – definiera mig själv – och skapa mig själv såsom en ny människa av och som liv – här i varje andetag

Självåtaganden

1. När jag märker att jag reagerar då jag tittar på min nacke – genom att tänka ”vad ful nacke!” – ”usch, så jag har ser ut!” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att min nacke ser ut som min nacke, och att ett fördömande endast kan existera om jag jämför min nacke med en bild i mitt huvud – med en idé som jag har av att någonting annat tydligen är bättre, och mer än hur min nacke ser ut just nu; således åtar jag mig själv att sluta jämföra min kropp, och andras kroppar gentemot en bild i mitt huvud – och istället se direkt här – just den kroppen – utan att jämföra kroppen mot en annan kropp

2. När jag märker att jag analyseras, och värdesätter nackar utifrån hur de ser ut – och tänker att sneda, gamnackar – de är fulare än raka, och ”normala” nackar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna upplevelsen – detta mentala beteende – kan endast existera inom och som mig själv om jag tänker – om jag låter mig själv sväva bort inuti mitt sinne, och inte vara HÄR med och som min kropp – således åtar jag mig själv pusha mig själv, och ständigt utmana mig själv till att bli mer effektiv i och som min applikation av att existera, leva, och uttrycka mig själv HÄR – i och som varje andetag – och således sluta uppleva mig själv och mitt liv utifrån mitt sinne – och istället uppleva mig själv, min kropp, och mitt liv – här – fysiskt – i och som varje andetag

3. När jag märker att jag går in i, och medverkar inom jämförande, och analyserande tankar – där jag tänker att någon har en ”dålig kropp” – och en annan person har en ”bra kropp” – och sedan börja fundera på var min kropp står i förhållande till dessa andra människors kroppar – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att endast sinnet är så pass dysfunktionellt, och frånkopplat verkligheten att den inte erkänner varje kropps excellens – varje kropps komplexitet och fantastiska skapelse – således åtar jag mig själv att sluta lyssna på mitt sinne, och låta mig själv övertygas av och som mitt sinne – och jag åtar mig själv att istället leva, uttrycka mig själv – och vara tillsammans med min kropp – och uppskatta min kropp – i och som varje andetag – och sluta ta min kropp – eller andras kroppar för givna

4. När jag märker att jag medverkar i och som tankar inom mig själv om att det är min kropp som avgör vem jag är – det är min kropp som avgör vilka möjligheter jag har – det är min kropp som avgör vad jag kan göra i mitt liv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – detta är en form av anklagelse – och bortskyllande – där jag försöker slänga på skulden för vem jag är på min kropp – istället för att jag tar ansvar över mig – skapar mig – och dirigerar mig; således åtar jag mig själv att sluta fokusera på hur min kropp ser ut – och istället fokusera på mig – och vem jag accepterar och tillåter mig själv att vara i och som varje andetag – och se, inse och förstå att det är JAG som avgör min existens – som avgör vem jag är, och hur jag ska uppleva mig själv

5. När jag märker att jag tänker, upplever, och tror att det är någonting, eller någon annan in min verklighet som avgör vem jag är – som avgör hur jag upplever mig själv – som avgör vad jag kan göra, eller inte göra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att detta är en lögn som jag skapat för att inte möta sanningen – vilken är den att jag skapar mig själv – jag är den gemensamma nämnaren – i det att det är jag som gör och bestämmer min upplevelse av mig själv genom att inom mig själv leva disciplin – leva fokus, och vilja – och på så vis – bestämma att – såhär ska jag uppleva mig själv i och som detta ögonblick; således åtar jag mig själv att öva på – och träna mig själv på att leva – och uttrycka mig själv – och stabilisera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp – och verkligen uttrycka mig själv som jag bestämmer i och som varje ögonblick

Enhanced by Zemanta

Advertisements