Dag 232: Kroppen Min – Biceps (Del 19)

Idag fortsätter jag bloggserien om min kropp – och idag kommer jag arbeta med punkt 18) på den lista som jag inledde denna bloggserie med – och det är punkten om att jag tycker att mina armar inte har tillräckligt väldefinierade muskler – jag tycker ibland att mina armar ser alldeles för små ut

Så – i denna blogg kommer jag applicera självförlåtelse, och stadga självåtaganden – för därefter i mitt dagliga liv korrigera och ta bort denna upplevelse av mig själv.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma storleken på mina armar, och vara oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta mina armar för givna – och att inte uppskatta mina armar – och se att mina armar är vad som gör det möjligt för mig att röra mig själv i denna världen, att interagera effektivt – att ta i saker, och att hantera min omvärld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se hur värdefulla mina armar är för mig och att det inte spelar någon roll hur de ser ut – så länge de är funktionella och effektiva i förhållande till sina ändamål

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att om jag har smala armar så betyder detta att jag är en svag, och underlägsen människa – och framförallt en svag, och underlägsen man – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att storleken på mina armar avgör inte vem jag är som människa – avgör inte min upplevelse av och som mig själv – bestämmer inte vem jag är – utan det är JAG som bestämmer vem jag är – och detta är någonting jag gör inom mig själv och inte utifrån mina armars muskler

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag ser en annan man som har stora armar, med väldefinierade, och synliga muskler – att då jämföra mig själv med denna mannens utseende – och tänka att jag är underlägsen denna mannen – och att jag skulle vilja se ut som denna mannen – för tydligen är denna mannen bättre än mig p.g.a. av dennes armar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, och människor i min omgivning utifrån storleken på mina, och dessas armar – istället för att se, inse och förstå att det är helt irrationellt att värdesätta, och definiera människor utifrån hur stora deras armar är – jag menar – vad betyder egentligen det? Ingenting!

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på det som i grund och botten är irrelevant – vilket är mitt utseende – och bli besatt av denna punkten – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att detta är ett sätt för mig att fly undan mitt ansvar gentemot mig själv – ett sätt för mig att försöka undvika att möta mig själv, och att se att det finns mer till mig än endast mitt utseende

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gömma, och förtrycka en enormt stor del av vem jag är inom och som mig själv – genom att bli besatt, och helt inriktad, samt fokuserad på mitt utseende – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas – och se, inse och förstå att mitt utseende är endast en punkt som jag använder för att inte behöva se att det finns mer till mig som behöver korrigeras, ändras, och dirigeras – och som jag hittills lyckats undvika att behöva hantera – genom att låtsas som om att det enda som är av någon vikt, och substans är hur jag ser ut – när så självklart inte är fallet

Självåtaganden

1. När jag märker att jag fördömer storleken på mina armar, och att jag är oroad över att mina armar inte är tillräckligt stora – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att det finns inga regler, och det finns inga bestämda mått på hur mina armar ska se ut – utan de kan utan problem vara hur spinkiga eller stora som helst – problemet existerar i mitt sinne – och i hur jag fördömer någonting som i grund och botten är utan fel; således åtar jag mig själv att sluta attackera, och använda min kropp som slagpåse – och istället acceptera utseendet på min kropp – och uppskatta min fysiska kropps funktionalitet

2. När jag märker att jag tänker, och tycker, att om jag har smala armar, så betyder detta att jag är en svag och underlägsen människa – framförallt en svag, och underlägsen man – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att storleken på mina armar avgör inte vem jag är – utan jag avgör vem jag är – och jag avgör vilken betydelse storleken av mina armar har för mig; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och bestämma att jag inte är påverkad – eller styrd av mitt utseende – utan att jag är här – inte definierad av hur min kropp ser ut

3. När jag märker att jag jämför mig själv med andra män – och tänker att en annan man som har stora, synliga, och väldefinierade muskler, är bättre än mig – starkare, och överlägsen mig – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende, och andras utseende avgör inte vem jag är – och är inte bestämmande över mig – således åtar jag mig själv att sluta känna mig underlägsen en man med denna typ av utseende – och fokusera på att vara här – och uttrycka mig själv ovillkorligt med och som min mänskliga fysiska kropp

4. När jag märker att jag fokuserar på mitt utseende, istället för vem jag är – hur jag upplever mig själv – och hur jag praktiskt kan förändra, och styra mig själv i min värld; då stoppar jag mig själv – jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att mitt utseende är inte viktigt – vad som är viktigt är min inre auktoritet och direktiva princip – således åtar jag mig själv att fokusera på vem jag är – och inte på hur jag ser ut

5. När jag märker att jag gömmer vad som behöver korrigeras och ändras inom mig själv, och i mitt liv ­– genom att ge all min fokus till mitt, eller andras utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att utseende är i grund och botten irrelevant – och är någonting som jag fokuserar på endast för att undvika att ta tag i de problem som är viktiga, substantiella, och som påverkar mig starkt och har en definitiv effekt på mig i mitt liv; således åtar jag mig själv att fokusera på vad som är av faktiskt vikt – och som har en definitiv effekt på mig – och sluta lägga min tid på punkter som i grund och botten är irrelevanta

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s