Dag 240: Kroppen Min – Ansikte, och Hår (Del 27)

I denna blogg kommer jag att skriva om hur jag definierar mig själv i enlighet med mitt ansikte, och mitt hår – och detta är en bloggserie där jag går igenom hela min kropp, och ser hur jag definierat mig själv i förhållande till min kropp.

Egentligen följer jag en lista i fråga om vilka punkter jag ska skriva om, och i denna har jag skrivit ner specifika tankar, och upplevelser i förhållande till vissa av min kroppsdelar – men eftersom jag för tillfället möter tankar som har med andra kroppsdelar att göra så hoppar jag att använda denna lista för tillfället, och arbetar istället med det som har kommit upp inom mig.

Full-Face-Swimming-MaskOch de tankar som jag för tillfället möter har att göra med mitt ansikte, och mitt hår. En tendens som jag lagt märke till är att varje gång som jag går in på ett badrum, och tittar mig själv i en spegel – då tittar jag genast på mitt ansikte, och mitt hår – och jag inspekterar mig själv för att försöka få en känsla om jag kan acceptera mig själv, eller om jag inte kan acceptera mig själv. Ibland tycker jag att jag ser ”snygg ut” – och då känns det bra – men sedan andra gånger tycker jag att jag ser ”ful” ut – och då känns det inte bra – då har jag istället en negativ upplevelse.

Min översiktliga definition av mitt ansikte, och hår är att det ser snyggt ut – och jag har länge burit med mig en idé av mig själv av att jag är snygg, och lite över genomsnittet. Det är intressant att se hur mycket uppmärksamhet, och värde som jag har lagt vid denna punkt av hur jag ser ut – när det för min egen del inte direkt är en punkt som jag har nytta utav, och kan lägga märke till, på samma sätt som t.ex. min ”inre karaktär”.

Jag har märkt att när jag är bland andra människor, och speciellt andra män, då tävlar jag med dessa huruvida jag, eller dem är vackrast. När jag tycker att jag ser ut att vara den som är vackrast, och snyggast, då känner jag mig bra inombords, lyckad, och när det motsatta händer, då upplever jag mig själv avundsjuk, och känner det som om att denna världen är orättvis; varför kunde inte jag få se ut som en annan gör?

Djur har en förmåga att fullständigt ge fan i hur de ser ut, och även i hur andra än ser ut – när de uttrycker sig själva är de fullständigt ovillkorliga, och ger av sig själva utan rädsla, eller självfördömande. Detta är ett exempel som jag kan använda mig själv av då jag konstruerar min lösning som jag ska leva, för att transcendera och gå igenom denna punkt om att vara besatt, och styrd av utseende.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt ansikte, och mitt hår – och skapa en upplevelse av mig själv när jag tittar på mitt ansikte, och hår i en spegel – genom att tänka att jag antingen ser ”vacker” ut – eller att jag ser ”ful” ut – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra utseende, och utsida, och färger, och former, till att vara viktigare än vem jag är – viktigare än vad jag tillåter och accepterar inom och som mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att detta jag upplever gentemot mitt hår, och mitt ansikte – att det är ett system, och att det alltså inte är riktigt – det är inte ett livsuttryck av och som mig själv utan någonting som jag lärt mig över tiden, och ett slags uttryck, och rörelse, som jag sakta, men säkert ackumulerat genom att observera hur andra lever, och genom att apa efter hur jag ser att människor i allmänhet lever, och definierar sig själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag tittar på mitt ansikte, att ha en positiv reaktioner gentemot mitt blonda hår, och tänka att mitt blonda hår ser välformat, och välskapt ut, och att det säkert måste vara många som tycker på samma sätt – och även göra samma i förhållande till mina läppar, och tänka att min läppar ser ”filmiska ut” – eftersom de tydligen har den där formen som är sexig, och vacker – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta utseende, och bilder – och mina tankar, och upplevelser i förhållande till dessa – mer än att vara här med och som min kropp i enheter och jämlikhet – och andas – och stoppa mina tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mina tankar som lagar, och som någonting som ”bara är” – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv – att därför när jag tittar på mitt ansikte, och mitt hår – och dessa tankarna kommer upp inom mig, att då bli helt hypnotiserad av dessa tankar – och genast följa efter dessa tankar utan att ifrågasätta dem, och utan att göra någonting för att röra mig själv, för att stoppa och ta bort dessa tankar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att lita på vad mina tankar säger om mitt utseende, om mitt hår, och om mitt ansikte – och tänka att mina tankar säkert har rätt, och att det därför bara är för mig att följa efter mina tankar så kommer allting att ordna sig, och lösa sig i slutändan – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge upp på mig själv, och ge fullständigt efter för tankar – och tro att jag behöver tankar för att kunna leva, och existera – när detta faktiskt är så långt från sanningen som man kan komma

När jag tittar på mig själv i spegeln, och jag märker att tankar om mitt hår, och mina läppar, och mitt ansikte kommer upp – där jag tänker på att jag antingen är snygg, eller ful – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – jag är en kropp här, och att ful, och snygg är påhittade idéer som inte finns i verkligheten – således åtar jag mig själv att stoppa dessa tankar, att andas, och att titta mig själv in i spegeln utan någon reaktion, eller tanke

Jag åtar mig själv att öva på att leva som djur – d.v.s. att jag tillåter mig själv att uttrycka mig själv ovillkorligt, och utan rädsla, och självfördömande – och utan att oroa mig själv för att mitt utseende inte är korrekt – och att jag inte kommer bli accepterad

När jag märker att jag skapar en positiv upplevelse i förhållande till mitt ansikte, mina läppar, eller mått hår – genom att tänka att det ser ”vackert” ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att detta är en energi, och inte verkligheten – för mitt utseende är inte en känsla utan en fysisk manifestation här – och således är vad jag känner inte riktigt; således åtar jag mig själv att vara fysisk, och materiell med mig själv – och sluta definiera mig själv, eller min kropp utifrån idéer baserade på känslor, och upplevelser

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s