Dag 241: Kroppen Min – Arbetarhänder (Del 28)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag gillar mina händer – eftersom jag tycker de ser starka, och kraftfulla ut – som riktiga ”arbetarhänder”.

Och vad som ska förstås är att jag här arbetar med att ta bort alla slags fördömanden, och idéer i förhållande till min kropp – så att jag kan etablera ett förhållande med min kropp som är utan några murar – som är här i enhet och jämlikhet – där jag inte värderar min kropp, och ser min kropp utifrån kunskap som jag kopierat från min omgivning – men där jag faktiskt VET vad, och hur min kropp är utan någon mellanhand i form av intränad kunskap.

Självförlåtelse
1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på, och definiera mina händer såsom att vara attraktiva, och snygga – och tänka att mina händer är detta p.g.a. av att de ser starka ut, och har synliga blodådror på utsidan – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och värdesätta min händer utifrån en känsla, en upplevelse, och en tanke – där jag ser på mina händer och sedan tänker någonting – istället för att jag är med mina händer direkt, här – i detta ögonblick

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé, och en tro att ”arbetarhänder” är någonting vackert, och åtråvärt – i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli indoktrinerad, och intränad i att glorifiera arbetare, och tänka att det är någonting hedersamt, och åtråvärt att arbeta mycket – och att det är någonting som gör mig till en bra, och stark människa – att arbeta mycket – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur jag helt enkelt bara kopierat kunskap av vad andra har sagt till mig – och att jag aldrig själv har ifrågasatt varför just arbete, och att ha arbetarhänder skulle vara någonting bra, och någonting som är värt att glorifiera

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, och fullkomligt borttappad i och som mitt sinne – genom att glömma bort mina händer såsom ett fysiskt uttryck av min kropp – som oavsett hur de ser ut – fortfarande är fysiska händer, och därför förtjänar respekt – omtanke – och stöd – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i förhållande till min kropp, genom att tänka att jag bara kan acceptera min kropp om den ser ut på ett speciellt sätt – och att mina händer måste se ut som ”arbetarhänder” – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att vara tacksam för mina händer, och för hela min kropp – och sluta ta saker för givet genom att tänka att mina händer inte är tillräckligt snygga, eller att mina händer är snygga

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli styrd, och kontrollerad av tankar i mitt sinne – och leva ut detta genom att – när jag tittar på mina händer – att då stanna upp för ett ögonblick och låta mig själv bli förundrad, och borttappad i tankar där jag glorifierar, och berömmer mina händers utseende – och i detta känner det som om att mina händer är vackra, och sexuellt attraktiva – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se att mina händer, är mina händer – och inte är någonting mer, eller mindre värt än rest av min kropp – och därmed inte förtjänar mer, eller mindre uppmärksamhet än vad resten av min kropp gör

5. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mina händer endast som redskap med vilja jag kan få uppmärksamhet av andra utifrån – och tro att det är det enda min kropp duger till, och ska användas till – att vara ett reklamplakat inför allmänheten där jag visar mig själv som attraktiv, och sexuellt åtråvärd – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur detta levnadssätt helt saknar självrespekt, och helt saknar mig själv – eftersom jag lever för att få andras uppmärksamhet – istället för att leva för att leva här – och att göra någonting med mitt liv som har en effekt i denna världen som är bäst för alla

Självåtaganden

1. När jag märker att jag upplever, och känner att mina händer är ”snygga” – och att jag stannar upp, och tittar förundrat på blodådrorna på mina händer – och på hur de ser ut – utifrån en utgångspunkt av att känna mig stolt över mitt utseende – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag i detta tillfälle missar mig själv – missar att leva – och missar att vara HÄR med min kropp, och med mina händer – att jag istället för att se att det finns mer än utseende, blir helt förlorad i fördömande, och upplevelser i förhållande till bilder; således åtar jag mig själv att sluta vara upptagen med hur jag ser ut – och istället fokusera på att vara här med min kropp – fysisk, och i mitt andetag – i varje andetag – och således sluta att leta efter någonting mer än mig själv, och alltså acceptera mig själv

2. När jag märker att jag tänker, och tycker att mina händer är mer än andras händer, att de är snygga, och vackra, och ser starka ut – och jag inom mig känner en slags värme av att tänka att jag är en ”arbetare” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att – jag har blivit hjärntvättad att skapa denna typ av ytliga förhållande med min kropp genom att ta efter människor i min omgivning – således åtar jag mig själv att sluta följa efter dessa tankar, och upplevelser i förhållande till mina händer – och istället se på mina händer HÄR – DIREKT – och utan någon slags glasvägg i form av tankar i mitt huvud

3. Jag åtar mig själv att i varje ögonblick träna mig själv på att vara medveten om mina händer – på att vara medveten och närvarande när jag tar på saker, och när jag rör på – och använder mina händer genom dagen – och på så vis sluta se mina händer som en bild – och istället se att de är en del av en levande organism – nämligen min kropp

4. När jag märker att jag blir styrd, och kontrollerad av tankar i mitt sinne – och att jag lever ut detta genom att plötsligt stanna upp, och förundrat titta på mina händer som om de visar någon slags outforskad, och underbar sanning – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag är i detta ögonblick inte här med mina händer – utan i mitt sinne där jag definierar, och ser mina händer utifrån en idé om vad som är vackert, och vad som är fult – således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka hit – och vara närvarande om, och med mina händer – känna det jag tar på – och inte ta mina händer för givet

5. Jag åtar mig själv att respektera, och bry mig om min kropp – och se att det finns mycket mer till min kropp än dess utseende – och i detta åtar jag mig själv att sluta använda min kropp såsom ett redskap för att få uppmärksamhet av andra – och istället vara ovillkorligt tacksam för att min kropp är här – och låter mig gå denna process av att föda mig själv som liv från denna fysiska verklighet

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s