Dag 247: Kroppen Min – Kobent (Del 34)

Jag fortsätter med min serie bloggar om hur jag definierar, och ser på min kropp – och idag kommer jag skriva om, och arbeta med punkten om hur jag tycker att mina ben är en aning kobenta – och det gillar jag inte – jag vill att mina ben ska vara raka.

Självförlåtelse

1. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en idé om att mina ben ska vara raka, och att mina höfter ska vara smala, och att sedan ovansidan av min kropp ska vara stor, och trekantigt formad – och att jag därmed ska se ut som ett symmetriskt perfekt muskelberg, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta att sträva efter, och ha begär efter hur min kropp ska, eller inte ska se ut – och hur sluta att fördöma mina ben som inte tillräckligt bra, för att mina ben inte är fullständigt raka – eftersom jag ser, inser, och förstår att det viktiga med mina ben är att de faktiskt fungerar som ben, och inte hur de ser ut

2. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av skönhetsideal såsom att ben ska vara raka, och de ska vara perfekt symmetriska, de ska vara muskulösa, och det ska inte finnas något onödigt fett på dem – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur denna idé i grund, och botten är ego, och ingenting annat – det är en paranoid idé som jag skapat i separation från verkligheten, och att jag därmed aldrig har sett, eller lagt märke till hur fantastiska mina ben är, utan endast fördömt såsom att inte se ut som jag vill att de ska se ut

3. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att uppskatta min kropp, fördöma min kropp för att den inte motsvarar mina förväntningar, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fullständigt, och hämningslöst lita på mina förväntningar, och anta att mina förväntningar är relevanta, och att mina förväntningar är något som jag har skapat, och något som bör ges värde, istället för att se, inse, och förstå att mina förväntningar för det mesta är fullständigt illusoriska, och endast existerar såsom en idé i mitt huvud, och som inte har någonting att göra med denna faktiska verklighet här

4. Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att bara för att en tanke kommer upp i mitt huvud, såsom ett fördömande mot hur mina ben ser ut, ett uttalande inom mig själv om att mina ben inte ska vara kobenta, utan raka – att tro att jag måste lita på denna tanke, och att denna tanke säger någonting som är relevant, och ger uttryck för någonting som faktiskt stämmer – istället för att se, inse, och förstå – att så faktiskt inte är fallet – utan denna tanke kommer upp inom mig utan min riktning, utan mitt beslut, och utan mitt godkännande – hur kan jag då lita på den? Sunt förnuft ger för handen att jag absolut inte kan lita på någonting som utan mitt beslut, eller min direktiva riktning bara kommer i in min värld helt plötsligt, och utan förvarning

5. Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv, att tankarna i mitt huvud, och utseendefixeringstankarna också, alltså just de tankarna som säger att mina ben ska se raka ut, istället för att se ut som koben, de är inte vad som bestämmer över mig, och jag behöver inte åtlyda, och göra dessa tankarna till den princip, och den riktning vilken jag lever utifrån – istället kan jag skapa mig själv till den levande riktningen, till den levande principen, och den levande rörelsen av mig själv här i varje ögonblick – där jag är att andetaget i enhet och jämlikhet och det inte existerar någon slags illusion inom mig i förhållande till denna verklighet, och i förhållande till min kropp

Självåtaganden

Kobenthet1. När jag märker att jag tänker att jag ska se ut som ett perfekt symmetriskt format muskelberg, och att mina ben ska vara raka, och inte kobenta – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att alla slags känslor, och tankar som jag upplever mot min kropp när jag observerar, och tittar på min kropp, de är inte riktiga upplevelser utan endast energi som ackumulerats genom att jag medverkat i tankar i mitt sinne; således åtar jag mig själv att sluta se mig själv, och min verklighet utifrån en utgångspunkt av och som illusion utan istället se vad som är HÄR rent faktiskt i varje ögonblick – vilket i fallet då jag tittar på mina ben – är just ben

2. När jag märker att jag blir besatt av skönhetsideal, och dömer min kropp utifrån dessa underliga, och helt orealistiska idéer om hur den mänskliga kroppen ska se ut – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på, och jag kan inte tillåta dem att utgöra mitt ideal för hur min kropp ska se ut – för de är med brist på bättre ord – dumma, orealistiska, och innebär konsekvenser om man lever dem; således åtar jag mig själv att utveckla ett nytt ideal för hur min kropp ska se ut – och detta ideal är att min kropp ska vara praktiskt funktionell till sin bästa förmåga – och att jag ska stötta min kropp att befinna sig i detta stadium av optimal förmåga

3. När jag märker att jag inte uppskattar min kropp, utan istället tänker att mina ben borde vara mer raka, eller min mage borde vara mer muskulös, eller min bröst vara större, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att dessa tankar kan jag inte lita på – eftersom dessa tankar är en paranoia som kommit utifrån ett samhälle med människor där paranoia reagerar – alltså en oförmåga att leva med och som den fysiska kroppen i enhet och jämlikhet – således åtar jag mig själv att utveckla en förmåga att uppskatta min kropp, och att se min kropp utan idealiserade förväntningar, utan istället se min kropp här som den är i enhet, och jämlikhet

4. När jag märker att jag hämningslöst, och utan att ifrågasätta, litar på en tanke som kommer upp inom mig som insinuerar att min kropp ska ha raka ben, och inte vara kobent – och att det tydligen är snyggare, och bättre med raka ben, än med koben – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag kan inte lita på denna tanken – jag menar denna tanken kommer från ingenstans, och säger någonting som är fullständigt orealistiskt, och utan någon grund – någon objektiv, och bevisbar grund; således åtar jag mig själv att inte leva efter de tankar som kommer upp inom mig – utan att ifrågasätta, och undersöka ALLT – och inte ta någonting för givet överhuvudtaget

5. När jag märker att jag låter en tanke bestämma över mig, och att jag ger efter inför en tanke och säger att denna är mer än mig, och att denna tanken förtjänar att styra, kontrollera, och bestämma över vem jag är – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag åtar mig själv att stå upp inom mig själv och säga NEJ – JAG TAR TILLBAKA MAKTEN INOM MIG SJÄLV – och därmed bestämma hur jag ska leva – och inte låta tankar, upplevelser, känslor, idéer, och andra sinnesskapelser bestämma detta för mig

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s