Dag 260: Repetitiva Minnen

Idag lyssnade jag på ”masturbation series” som finns att ladda ner gratis på Eqafe – en otroligt bra serie som verkligen utbildar en till att förstå vad masturbation är för någonting, och hur man kan förändra denna punkt till att vara någonting utvecklande, och givande.

Nåväl – en av punkterna som nämnts i denna serie, och som jag idag kommer arbeta med – är hur vi som människor laddar upp, och ackumulerar upphetsning, eller kåthet. Och det är mycket intressant – för vi gör detta genom att förtrycka minnen som dyker upp inom oss, som vi inte vill ta itu med – och som innehåller någon negativ, eller positiv upplevelse som vi reagerar fysiskt gentemot.

Därför ska jag idag titta på hur jag fortfarande håller kvar vid minnen som specifikt härleder från förhållanden med människor – alla typer av förhållanden – romantiska förhållanden, arbetsförhållanden, vänskapsförhållanden – och jag ska då se hur jag under en period av tre dagar har vissa typer av tankar som kommer upp inom mig som kommer från dessa minnen.

Av vad jag kan se så har jag en del av dessa minnen, och någonting som är signifikant med dessa är att de grundar sig i att jag upplever en känsla av skam, och skuld när de kommer upp inom mig; jag känner det som om att det dessa minnen visar mig inte är någonting jag kan vara stolt över, och någonting som jag helst skulle vilja att det försvunnit – men tyvärr försvinner inte dessa minnen, och därför måste jag skriva om dem, och applicera specifik självförlåtelse, för att på så vis se hur jag fortfarande håller mig själv fångad i det förflutna.

Något ytterligare som är intressant då dessa minnen dyker upp är att de brukar åtföljas av en slags självkommentar – såsom: ”hur kunde jag vara så dum?” – ”om det varit idag hade jag inte gjort samma sak!” – ”jag förstår inte hur jag tänkte – tänk så mycket jag har förstört för mig själv p.g.a. det där!” – så minnet åtföljs alltså av något slags visdomsord – som i grund, och botten inte är visdom utan istället självfördömande i en något annorlunda förpackning. Jag menar – jag kan se att jag tror – då dessa kommentarer dyker upp inom mig – att jag lär mig någonting genom att medverka i dessa, som om att jag genom att säga dessa saker gör rätt för mig, och ändrar mina förflutna misslyckanden – fast uppenbarligen går det inte att ändra på det förflutna, och inte heller hjälper det att ändra mig praktiskt att fördöma mig i mitt sinne – och kommentera vad jag borde gjort, eller inte gjort.

Så – en viktig insikt vad det gäller dessa negativa minnen som jag håller kvar vid likt krigsskador, och sår som inte kan läkas – det är inte de inte behövs. Saken är den att jag kan starta på nytt, och förlåta mig själv – och låta mig själv vara fri från mitt förflutna; jag menar – varför fly från, eller fördöma det förflutna? Jag kan istället förlåta, och lära mig från vad som redan inträffat – och således inte låta mig bli nedtyngd av tidigare misslyckanden, men samtidigt ta med mig de lärdomar som jag gjort om hur jag skapat, och ackumulerat ett visst misslyckande i min värld.

Alltså – utgångspunkten, och grundförståelsen är att – jag behöver inte hålla kvar vid några minnen för att vara effektiv – utan min effektivitet i varje ögonblick är en sak jag skapar såsom ett beslut i varje andetag – och är inte beroende av ett minne.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne, vari jag isolerade mig själv från andra människor, och försökte medvetet vara annorlunda än andra – för att på så vis visa mitt oberoende – någonting som jag gjorde för att jag var rädd, och osäker på mig själv – och någonting som hade effekten att jag förstörde möjligheter att nätverka, och skapa effektiva kontakter; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma detta förflutna, att fördöma hur jag rörde, och uttryckte mig själv i mitt förflutna – istället för att förstå att just då var detta vad jag visste om mig själv, och att jag inte vid den tidpunkten hade någon möjlighet att förstå vad jag gjorde, som jag gör nu; således kan konstateras att det är lätt att vara efterklok – men efterklokhet innebär inte att man ser vad som faktiskt inträffade i det förflutna utan endast att man fördömer sig själv utan någon förståelse; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förstå mig själv, och de inre, och yttre orsaker som tjänade till att skapa den personen/karaktären som jag levde ut mitt liv som

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att fördöma, och hata mig själv för att jag i mitt förflutna – låtit mig själv gå in en psykos – ett slags tillstånd av ego där jag endast såg mina egna begär, mina egna tankar, och mina egna fantasier – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå – att denna del av mitt liv visserligen var ett misslyckande – men för den sakens skull är det inget att fördöma mig själv för – för om jag tittar på minnet objektivt går det att se att i viss mån var utflödet av min psykos en oundviklighet som manifesterats genom hela mitt liv – och som inte bara hände just vid tillfället av psykosen – utan som jag sakta, men säkert skapade genom hela min uppväxt; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förstå mig själv istället för att fördöma mig själv; och således fokusera på att förstå, inse, och se de stora sambanden – och sluta fördöma – för fördömande är ett antagande som görs utan att man ser hela bilden

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag varit naiv, oförsiktig, och vådlig i mitt leverne – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma mig själv för att jag inte var mer försiktig, mer hänsynsfull, och mer omtänksam i mitt minne av mig själv – istället för att se, inse, och förstå – att visserligen hade det varit bra om jag varit annorlunda i mitt förflutna – men saken är den att man kan inte se på livet på ett sådant sätt, för vad som har varit, har varit – och det kan inte förändras eller styras här – oavsett hur bra ens lösning, och förståelse är; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se mitt förflutna för vad det var – och erkänna att min förflutna version av mig själv var mycket begränsad, och att detta inte är något att fördöma mig själv för – utan istället någonting att förstå hur jag skapade denna version av mig själv – och hur jag misslyckades med att utveckla omtänksamhet, mogenhet, och varsamhet i mitt leverne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå – att även fast jag känner, och upplever det som om jag hade kunnat vara bättre i mitt förflutna, och mina självfördömanden därför känns riktiga, och rättfärdigade; så ändrar inte det på den saken att – det förflutna är gjort – och att vem jag var i det förflutna var i princip förutbestämt och ingenting jag kunde göra någonting åt – jag menar – det är viktigt att jag låter mig själv se mig själv utifrån en helhetssyn – och förstå att mitt leverne förr var ett utflöde av ett långt liv – och de slags tankar, idéer, upplevelser, och karaktärer som jag ackumulerat under detta liv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förlåta mig själv – ta ett andetag – och börja om från början – och låta mig själv skapa mig själv såsom jag vill leva här – istället för att tänka på, och fördöma mig själv för vad jag inte levt i mitt förflutna

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glömma bort att jag har gått en process för att nå var jag är idag – och att jag inte kan titta tillbaka på mitt liv och tänka att jag borde varit då som jag är nu – för det är helt enkelt inte realistiskt, det är inte tänkbart – utan det är en illusion som jag skapar för att kunna fördöma mig själv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara öm mot mig själv – att förlåta mig själv och börja om från början – och låta mitt liv, och mitt leverne börja om i varje andetag – och se att jag kommer att göra misstag – men att detta är inget dåligt, och inget att fördöma mig själv för – utan möjligheter för expansion, och självrörelse

Självåtaganden

När jag märker att ett minne kommer upp inom mig, och att jag ser mig själv i detta minne isolera mig själv från andra, eller leva på ett sådant sätt att jag inte tar hänsyn till min omgivning, och att jag inte alls är varsam, eller uppmärksam – och jag börjar fördöma mig själv, och skapa en negativ upplevelse mot detta minnet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att mitt förflutna må vara ett misslyckande – men detta betyder inte att det har en energi av negativitet – eller att jag förtjänar att fördömas på grund av detta – jag menar misslyckanden är möjligheter till expansion, och förändring – och inte någonting som bör undvikas, eller någonting som är dåligt; således åtar jag mig själv att förlåta mig själv för mitt förflutna – och börja om i varje andetag – och lära mig av mitt förflutna – och förstå att jag kan inte fördöma mig själv för vem jag var förr – för den versionen av mig som existerade tidigare – var i grund och botten förutbestämd och kunde inte ändras

När jag märker att jag går in i ett minne, och tänker att jag borde ha agerat, talat, uttryckt mig själv annorlunda – och jag borde ha levt annorlunda i detta minnet; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att hur jag levde, och rörde mig själv i mitt förflutna är relevant från det perspektivet att jag kan lära mig av mina misstag – men att hålla kvar vid mina misstag såsom ett självfördömande, det är endast destruktivt, och leder inte till någon faktiskt förändring; således åtar jag mig själv att sluta att fördöma, mobba, och hata mig själv för mitt förflutna – istället förlåta mig själv, och låta mig börja om från början – och lära mig att leva effektivt