Dag 264: Inflation

urlI dagligt tal hör ordet inflation hemma inom ekonomin – och innebär att produkter, eller tjänster blir dyrare, och kostar mer att köpa. Det kan också innebära att penningmängden i samhället ökar, och därför höjs priser på produkter eftersom värdet på pengar urvattnas. I denna blogg ska jag dock titta på fenomenet inflation utifrån en annan utgångspunkt – nämligen hur inflation har påverkat mig i mitt liv.

Inflation är nämligen ingenting som enbart är associerat med pengar – nej – inflation går att hänföra till allting som vi gör inom oss själva när vi ger någon slags punkt i vår värld ett högre värde, eller ett annat värde en vad punkten verkligen är värd. T.ex. vi kanske inflaterar sport i vår värld – för vi känner att vi ”älskar sport” – och så skapar vi alla slags upplevelser, och känslor i förhållande till sport och låter detta intresset helt ta över oss, och vi blir besatta av denna enda punkten. Det är ett exempel på inflation – vi gör någonting till mer än vad det är – och jag menar – jag kan se hur jag gjort detta i mitt liv med hundratals olika punkter.

En av de punkter som jag förstorat upp något alldeles fenomenalt i mitt liv har varit musik. Musik blev för mig ett slags svar på allting, så länge man spelade musik – då var allting bra – och då skulle allting lösa sig i livet. Jag avgudade duktiga musiker, och såg dem som något slags utomjordiskt, och esoteriskt fenomen – och på något sätt trodde jag att musiker dolde någon hemlighet om hur man lever ett effektivt liv; därför spenderade jag otaliga timmar, och dagar åt att fantisera om att få bli en känd musiker – om att få stå på scen och sjunga inför människor – och att få bli erkänd som en duktig musiker. Tack vare detta komprometterade jag många andra viktiga punkter i mitt liv – såsom mitt skolarbete, mina andra intressen, och min framtid – eftersom allt jag tänkte på, och allt jag ville var att ”bli en musiker” – och i detta såg jag inte att verkligheten är någonting helt annat än den jag tänkt upp i mitt sinne. Det är verkligen inte lätt för musiker att kunna leva på sin musik, och det är en väldigt liten andel musiker som blir publikt kända – resten av musikerna oavsett hur duktiga de är – får sitta hemma och göra sin musik, och ha något lågavlönat arbete vid sidan av för att kunna klara sig; det är realiteten av att vara musiker i dagens samhälle.

En annan punkt som jag inflaterat något enormt är sex, och förhållanden – jag menar – under ett tag i mitt liv var jag som besatt av denna punkt – och jag gjorde allting jag kunde för att göra mig attraktiv inför det andra könet, för att kunna snärja en kvinna – och sedan få uppleva det så omtalade samlaget. Lustigt, att när jag väl lyckades med detta konststycke så var realiteten av sex, och förhållanden så mycket mindre än vad jag i mitt huvud tänkte mig att det skulle vara. Och det är detta som är specifikt med just inflation – man gör någonting till mer än vad det är, och man blundar inför verkligheten av vad punkten i realiteten är.

Jag menar – hur många saker bygger inte på inflation i vårt samhälle? I princip ALLTING! Vi inflaterar produkter genom reklam, vi inflaterar drömmar, och fantasier genom filmer, teater, och böcker – vi inflaterar idéer om hur livet borde vara genom filosofier, och vi inflaterar vikten av kunskap, och intelligens genom att övervärdera utbildning; allt detta leder till att vi får ett samhälle som består av drömmar – av en upplevelse av verkligheten – men inte av verkligheten i sig självt.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera punkter i min verklighet genom att tänka på dem, genom att skapa upplevelser i förhållande till dem, genom att definiera mig själv i förhållande till dem – genom att tänka, och tro att dessa punkter ”skapar mig” och ”gör mig” – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra saker och ting till större än vad de faktiskt är och således missa att leva i verkligheten – HÄR

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera mitt sinne, genom att skapa en idé inom mig själv – och tro att jag klarar att utan att tänka, utan att jag måste konstant tänka i varje ögonblick – och om jag inte gör detta – ja då kommer jag helt enkelt inte att kunna leva längre; istället för att se, inse, och förstå att detta stämmer inte – jag menar även om jag slutar att tänka kommer jag ju fortfarande kunna röra min kropp, kunna bestämma för saker, kunna se, och uppleva saker – så jag menar – behöver man verkligen tänka? Och svaret är – nej

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera vikten av sinnesrörelser såsom känslor, och emotioner – och tro att när jag har en upplevelse av känslor, och emotioner – att detta då på något sätt betyder någonting för mig, och att jag måste ta dessa rörelser inom mig i beaktande – eftersom tydligen är de viktiga; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur jag har inflaterat sinnesrörelser till att vara någonting de inte är – för faktum är att jag behöver inte sinnesrörelser inom mig för att kunna ta beslut, för att kunna leva, och för att kunna röra mig själv – jag menar – allt jag behöver är ju faktiskt JAG – och att jag är medvetande, vaken, och alert här – och klar att ta beslut och röra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera en idé inom mig själv om att jag inte kan förändra mig själv, om att det är hopplöst att försöka förändra mig själv, om att det inte går att förändra den mänskliga naturen – och därför är det inte ens lönt att jag försöker; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att denna idé är inflaterat – för i realiteten kan jag förändra mig själv, jag menar – jag kan ta ett beslut och leva detta beslut – och det är endast för att jag inflaterat och gjort denna idé till större än vad den är som jag nu faktiskt tror att jag inte kan ändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera en idé, och upplevelse inom mig om att jag är hjälplös gentemot vad som pågår inom mig, och tro att det som pågår inom mig är en alldeles för stark naturkraft som jag endast kan hantera genom att på olika sätt försöka förtrycka; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta är en inflaterat idé av verkligheten; för sanningen är att jag är inte hjälplös mot vad som pågår inom mig – för jag har verktygen att kunna hjälpa mig själv med, jag har expertisen, och allt jag behöver göra är helt enkelt att sätta mig ner, och faktiskt börja hjälpa mig själv – och inte avvakta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera idén inom mig själv om att jag är värdelös, och att jag måste söka efter andras uppmärksamhet, och erkännande för att vara värd någonting – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det är uppenbart att denna idé inte bygger på någon saklig, och bevisbar punkt – utan att det bara är någonting som jag tagit ur det blå och sedan inflaterat inom mig själv, och gjort, och skapat till att vara ”värsta grejen”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera de problem, och svårigheter jag har i min dagliga applikation – och göra problem till problem i sig själva genom att tänka på dem, genom att förstora dem inom mig själv, och göra dem till dessa oöverstigliga hinder som jag tydligen inte kan göra någonting åt, och som jag bara måste klaga på inom mig själv; så jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera de negativa punkter inom mig själv för att på så vis kunna ha ett slags bevis mot mig själv att tänka att jag faktiskt är värdelös, för se på alla dessa negativa saker i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inflatera de punkter inom mig själv som jag inte är nöjd med, och som jag tycker skulle kunna bli mer effektiva, och vara bättre – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att använda detta som ett medel för att trycka ned mig själv, och för att mobba mig själv – så att jag ska kunna få utlopp för mitt beroende av att känna mig plågad inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag tänker på någonting – då inflaterar jag detta någonting – och gör detta något till mer än vad det faktiskt är – det är som om att jag lägger till en ny innebörd till saken genom att tänka på den – istället för att leva mitt liv utan inflation och se allt för vad det är

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se allt för vad det är – alltså varken inflaterat, eller deflaterat – utan helt enkelt se saker utan en åsikt om sakerna; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur jag kan leva, och uttrycka denna punkt av att se saker som de är – vilket är någonting jag kan göra genom att andas, och inte tillåta mig själv att när interagerar i och som denna världen – tänka på vad det är jag gör, eller interagerar mot – utan istället leva DIREKT här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag lever DIREKT här – då finns det ingen inflation – då finns det ingen deflation – utan då finns bara vad som är direkt här, och vad jag direkt observera, och se – alltså objektiva data – objektiva fakta; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att viljesätta mig själv att se vad som är här direkt – alltså se den fysiska realiteten av vad som är här utan att försköna eller förfula

Självåtaganden

När jag märker att jag inflaterar punkter i min värld, genom att tänka på dem, och tänka att de är mer än vad de är; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att när jag gör någonting i mitt sinne till mer än vad det är – då missar jag verkligheten, och jag gör mig själv ineffektiv i mitt leverne, eftersom allt som existerar är min upplevelse och inte vad som faktiskt är här i realiteten

När jag märker att jag inflaterar en idé i mitt sinne om att jag kan inte leva, om jag inte tänker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag inflaterar denna tanken – och tanken i sig självt inte har någon fysisk bäring – den betyder inget – utan det är jag som ger den betydelse genom att inflatera den, genom att åter, och återigen tänka tanken; således åtar jag mig själv att förstå att jag inte behöver tänka för att leva – och således ta bort denna idén och sluta inflatera den inom mig själv

När jag märker att jag inflaterar sinnesrörelser, genom att tänka, och tro att sinnesrörelser är någonting jag behöver, och måste ha för att kunna leva – och utan sinnesrörelser blir jag en zombie, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag blir ingen zombie genom att sluta medverka i och som sinnesrörelser, utan allt som händer är helt enkelt att jag inte upplever sinnesrörelser längre; således åtar jag mig själv att sluta inflatera denna märkliga idé och istället fokusera på att leva här i varje ögonblick – genom att andas här

När jag märker att jag inflaterar en idé inom mig själv att ”jag kan inte förändra mig” – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag kan visst förändra mig – jag menar det är bara att ta ett beslut, och sedan leva detta beslut – den enda anledningen till varför jag tror att det inte skulle vara möjligt är därför att jag inflaterat denna idé inom mig genom att tänka den om, och om igen; således åtar jag mig själv att LEVA här – och bevisligen ändra mig själv – och se att vad som är här är på riktigt, och inte i mina inflaterade idéer

När jag märker att jag inflaterar en idé inom mig själv, om att jag är hjälplös gentemot vad som pågår inom mig – och att jag gör detta genom att repetera inom mig själv tanken att – det som pågår inom mig pågår utom min kontroll; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag menar – detta är en inflaterad åsikt inom mig själv – någonting som jag gjort riktigt genom att övertyga mig själv om dess riktighet genom att tänka – och att därför är saken inte i sig själv riktig; således åtar jag mig själv att sluta försöka övertyga mig själv om att jag inte kan ändra mig själv – och istället stå upp i varje andetag och bevisa för mig själv att jag kan styra, och förändra vad som pågår inom mig

När jag märker att jag inflaterar en idé inom mig själv om jag är värdelös, och att jag gör detta genom att gå igenom mitt förflutna och ta upp minnen inom mig själv där jag tycker att jag betedde mig dåligt, och sedan repetera dessa inom mig för att på så vis fördöma mig själv; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag behöver inte hålla kvar denna idé – jag menar – det är en inflaterad idé vilket betyder att den i grund och botten inte existerar – utan att jag har gjort den riktig genom att ljuga för mig själv – vilket är grunden i inflation – lögner; således åtar jag mig själv att se vad som är riktigt här – och att förstå att jag har ett egenvärde och att det är detta som är riktigt; således åtar jag mig själv att leva detta egenvärde och stoppa mig själv från att inflatera en känsla av att vara värdelös

När jag märker att jag inflaterar problem inom mig själv, genom att tänka på mina problem, genom att dra upp dem inom mig gång på gång, och förstora dem inom mig själv utom all rimlig proportion – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag menar visserligen har jag problem, men att dessa skulle vara så enorma som jag vill få det till det stämmer inte – det är inflation; således åtar jag mig själv att se mina problem utan att förstora dem – och förändra min problem till lösningar istället för att göra min problem till ett nytt problem

När jag märker att jag inflaterar, förstorar, och zoomar in på punkter som jag inte är nöjd med i min applikation av mig själv, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna inflation är en typ av mobbning – där jag drar upp saker som jag inte tycker är bra gång på gång för att därmed kunna bryta ner mig själv; istället för att förstå att om jag tar bort inflationen så är mina problem inte så stora som jag vill få dem till; således åtar jag mig själv att se vad jag inte är nöjd med i mig själv utan inflation – utan upplevelse – utan bara se det och sedan bara klar med det

När jag märker att jag tänker, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att allt tänkande är inflation – det är så inflation skapas, vilket är separation från verkligheten och skapandet av en drömverklighet som är förstorad; således åtar jag mig själv att sluta skapa inflation – sluta tänka – och träna mig på att leva, och se saker och ting DIREKT

När jag märker att jag inte agerar direkt, eller lever direkt – utan istället inflaterar min verklighet, och min upplevelse av mig själv genom att tänka – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att när jag tänker då förlorar jag allt sunt förnuft – och all insikt om denna verklighet och vad det är som faktiskt pågår här – för jag är förlorad i en egenskapad version av verklighet som jag inflaterat genom att tänka; således åtar jag mig själv att SE DIREKT här – och träna detta genom att andas och stoppa tankar, och upplevelser – och se HÄR

Jag åtar mig själv att träna mig på, och göra perfekt min förmåga att – se saker och ting DIREKT – HÄR – se OBJEKTIVA FAKTA och stoppa mig själv från att se saker och ting utifrån åsikter – åsikter är inte verkliga – men fakta, och data är exakta matematiska punkter som står i direkt samband med verkligheten här

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s