Dag 266: Uppspelthet, och Sökandet Efter Erkännande

I min förra blogg behandlade jag sinnesfenomenet uppspelthet – och vad jag fann var att min uppspelthet grundar sig i ett behov att bli erkänd, och accepterad – och framförallt SEDD – och att när jag står inför en sådan punkt så reagerar jag i en positiv upplevelse av att – ”Yes! Jag kommer att bli sedd”.

Idag fortsätter jag med en annan dimension av denna punkt, nämligen den negativa dimensionen – alltså min upplevelse av mig själv när jag inte blir sedd. Vad jag upptäckt under mina undersökningar av mitt sinne är dock att just reaktionen jag har när jag inte känner mig sedd, eller bekräftad är inte själv utflödespunkten – eller skapelsepunkten – utan skapelsepunkten ligger långt innan själva reaktionen.

Av vad jag kan se i mig själv finns det inte någon direkt skapelsepunkt i form av en tanke, eller mentalt sinnessnack – utan istället är skapelsepunkten ett slags konstant sökande inom mig själv av att få bli accepterad, och omtyckt – och jag kan se att själva grundproblemet har att göra med egenvärde, och självrespekt – och att dessa orden är något jag måste arbeta med ännu mer för att verkligen kunna etablera, och skapa dessa orden som mig själv i enhet och jämlikhet. Jag menar – jag måste ju säga att sedan jag började min process har det blivit OTROLIGT mycket bättre, men, som sagt – det är viktigt att inte missa de där små reaktionerna som kommer upp, och tro att man är ”klar” bara för att man har mindre reaktioner inom sig själv – nej – alltså antingen är man helt klar med punkten och då existerar ingenting längre inom en – eller så arbetar man fortfarande med punkten och då finns det fortfarande reaktioner.

Hur är det då jag söker efter erkännande, och acceptans av andra? Jo – rent praktiskt kan jag se att jag gör detta i ett antal relationer i min omvärld genom att vara duktig, intelligent, och rolig – och i princip är min taktik för att få acceptans att jag gör så att andra tycker om mig, och ser upp till mig – och sedan kan jag känna mig själv riktigt nöjd med mig själv – för när jag är accepterad av andra, ja, då är tydligen allt okej inom mig själv.

Konsekvensen av att leva på detta sätt är att jag i många delar av mitt liv skapat ett leverne som inte är för mig – alltså det är inte jag som aktivt valt att gå just den punkten för att jag sett det varit bra för mig, eller för att jag velat göra det – utan jag gör det för hur jag antar, och tänker att andra kommer att reagera.

En praktisk applikation som jag ser att jag kan leva för att korrigera detta system är att fråga mig själv när jag gör någonting – varför gör jag detta? Och om jag märker att jag gör någonting för någon annan – att jag då ändrar vem jag är i punkten till att göra det för mig själv, eller att jag helt enkelt slutar med punkten om jag märker att det inte finns något värde i att fortsätta överhuvudtaget.

Så, jag menar – jag kan t.ex. fråga mig själv när jag står inför att handla, agera, tala, eller göra någonting – ”hade jag gjort detta även om ingen hade brytt sig?” – och om jag då ser att – ja – jag hade gjort detta även om ingen brytt sig då vet jag att det är en självuppriktig rörelse, och någonting jag gör såsom ett självdrivet beslut; detta utesluter dock inte att jag kan göra saker, och ting för att andra ska se vad jag gör – vad som är viktigt är dock att jag inte är definierad i min rörelse av att andra ser vad jag gör – utan att jag agerar utifrån sunt förnuft – jag ser ”aha, detta behövs göras” – och sedan gör jag det – och det är någonting jag hade gjort oavsett vad slags respons jag fått från andra människor för jag ser att det är sunt förnuft, och bäst för alla.

Så – detta ska jag träna mig själv på att leva – att se till att jag inte göra någonting för att få uppmärksamhet av andra, och när jag märker att så är fallet – att i det ögonblicket ändra mig själv – för jag menar det är i just ögonblicket då jag agerar i hoppet om att få erkännande som jag skapar den framtida reaktionen av antingen positivitet, eller negativitet beroende på vilken respons jag får.

Ett åtagande som jag ser att jag kan leva är – ”jag åtar mig själv att leva för mig, och som mig själv – och leva sunt förnuft, och vad som är bäst för alla – och sluta söka uppmärksamhet från andra” – och uttrycka detta åtagande när jag märker att jag rör mig utifrån en utgångspunkt av att försöka få uppmärksamhet – och sedan leva åtagandet i och som praktiskt leverne här.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra människor ska erkänna mig för vem jag är, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig som underlägsen av födseln, att se, och tro att det är någon slags nedärvd sjukdom jag har att jag upplever mig själv underlägsen, och att det enda sättet för mig att nå någon slags balans, och komma tillbaka till en nivå av att inte uppleva mig själv underlägsen är genom att få andra att se, och erkänna mig

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag har skapat denna upplevelse av underlägsenhet inom mig, genom att jag klankar ner på mig själv inombords, och att jag aldrig tillåter mig själv att vara nöjd med mig själv när jag presterat, eller gjort någonting – och att jag alltid känner det som om att jag borde göra mer, och det borde vara bättre; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag söker hos andra – vilket är acceptans, och erkännande – det är ju uppenbarligen det som jag ännu inte gett till mig själv

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv praktiskt leva erkännande, och acceptans – genom att t.ex. erkänna det faktum att jag nu gått processen i ett antal år och ändrat på många punkter inom mig själv, och att detta är någonting jag kan vara stolt över, och tillfreds över; och att utöver detta låta mig själv acceptera det faktum att jag fortfarande tänker, att jag fortfarande har reaktioner – och förstå att det är inget dåligt – utan bara visar mig att jag har mer punkter att arbeta med, och att min process inte ännu är i sådant stadium att jag är helt tyst inom mig själv – jag menar – det är därför det kallas för en process – det tar tid att förändra mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå hur denna punkten av att söka efter erkännande hos andra har gjort att jag inte låtit mig själv ta beslut utifrån mitt eget sunda förnuft, och att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att etablera en punkt inom mig själv – såsom att när jag står inför att göra någonting – fråga mig själv om detta är vad jag vill göra, och om detta verkligen är punkt som jag vill sträva efter – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv lita på mig själv, och att låta mig själv vara den där stabila punkten av självtillit som jag letat efter, och förstå få från andra människor i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv lita på mig själv i fråga om att ta beslut som är stora, och viktiga – och som kommer att ha en stark effekt på mig, och min värld – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att jag ännu inte är mogen att lita på mig själv, att jag ännu inte är tillräckligt stark, eller smart för att lita på mig själv och att detta är någonting jag först kan göra i framtiden – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, och förstå att framtiden kommer aldrig att uppenbara sig – eftersom framtiden existerar i mitt sinne; lösningen är således att framtiden HIT till DETTA ögonblick – och låta mig själv lita mig själv – och när jag finner mig själv oförmögen att lita på mig själv i fråga om ett beslut jag tar – att då skriva om det, och göra en pro’s och con’s lista – och se exakt vad det beslutet jag tar innebär för mig på en praktiskt basis

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att självtillit är någonting som dyker upp av sig själv, och att det bara kommer hända en vacker, istället för att se, inse, och förstå, att självtillit är någonting jag utvecklar, och någonting som jag måste etablera genom hårt arbete, och genom dedikerad självförändring – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta denna självförändring som jag vill ska inträffa i framtiden – HIT – till detta ögonblick – och låta mig själv leva det som jag så länga drömt – nämligen att få acceptera mig själv, och lita på mig själv – jag menar – vad väntar jag på egentligen – jo mig själv!

Självåtaganden

När jag märker att jag inte låter mig själv acceptera mig själv, eller lita på mig själv – och att jag söker efter detta hos andra – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och ser, inser, och förstår att självtillit, och självacceptans är någonting jag måste skapa för egen motor och är ingenting som bara kommer hända – och därför måste jag öva mig själv, praktisera, och träna på att lita på, och acceptera mig själv – och göra detta genom att helt enkelt fråga mig själv i ögonblick – ”vem är jag här?” – ”vad vill jag?” – och sedan leva detta – och således etablera självuppriktighet – och i detta dirigera denna självuppriktighet till att stå i samklang med principen om vad som är bäst för alla – så att min självuppriktighet är vad som är bäst för alla och inte egenintresse såsom ego

När jag märker att jag inte litar på mig själv för att jag tror att jag inte klarar det, och att jag måste vänta för att jag ska växa, och bli starkare innan jag kan lita på mig själv – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att – det är jag som bestämmer när jag ska lita på mig själv – och därför åtar jag mig själv att bestämma mig för att börja träna på att lita på mig själv nu – genom att låta mig själv börja ta viktiga beslut i mitt liv utan att söka efter erkännande, eller acceptans från andra – och att leva mitt liv för mig själv och inte för att tillfredsställa andra människor

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s