Dag 282: Ingen Kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i rädsla, och att känna mig själv ostabil när min omgivning ändrar utformning utan att jag har kontroll över det, och utan att jag har någonting att säga till om; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli rädd, och nervös när jag förlorar kontroll, och gå in och som en reaktion av att bli defensiv, tystlåten, och beskyddande över mig själv, för att på så vis försöka skydda mig själv mot denna oväntade händelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera tillit i att min omgivning alltid ska se likadan ut, och inte ska ändra sig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hämta stabilitet, och trygghet från att veta att min omgivning alltid ser likadan ut; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det finns inget sådant som en trygghet i min omgivning, eftersom närsomhelst kan saker och ting ändra sig, och det finns ofta ingenting jag kan göra åt det när så händer; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vara beredd på det oväntade, och att inte ta någonting för givet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta min omgivning för givet, och att ta min vardag för givet, och att tänka att min vardag alltid kommer att vara densamma, alltid kommer att se likadan ut, och att det därför inte finns någonting jag behöver oroa mig själv för, eftersom allting alltid kommer vara likadant; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta inte är sant, eftersom mitt liv såsom de externa punkter jag interagerar med på en daglig basis, inga av dessa är stabila punkter som kommer att förbli desamma och stå tidens test, och alltså är punkt jag måste inse att jag inte kan fästa någon slags emotionell upplevelse av trygghet vid min omgivning, utan att jag måste stå som trygghet här i och som mig själv, med och som min kropp i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv genom att definiera mig själv i förhållande till min omgivning, och bli chockad, och känna mig ostabil, när min omgivning plötsligt ändrar sig utan att det var någonting som jag bestämde skulle hända

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i förhållande till mitt rum, och i förhållande till hur jag möblerat mitt rum, och bli upprörd, och frustrerad när möblemanget inte står som det gjort innan, och jag inte haft någon kontroll över förändringen; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt av att känna det som om att jag är i kontroll, som att jag väljer, jag beslutar, och att det inte finns någon annan som kan påverka mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå det faktum, att denna världen är oberäknelig, och att den kontroll jag upplever att jag har över min omgivning är illusorisk, och endast någonting som är här för tillfället men som kan ändra sig när som helst

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att andas, och att gå in i varje ögonblick, såsom ett nytt ögonblick, såsom ett helt nytt liv, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa det förflutna i varje andetag, och således närma mig vad som är här med ett öppet sinne, och inte förvänta mig, eller har några slags tankar om vad som borde öppna upp sig själv, och vad jag borde uppleva i och som detta ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att jag inte kan lita på min känsla av att vara i kontroll, för om jag tittar på hur denna världen fungerar, då ser jag att det i egentlig mening inte finns någon kontroll, utan det mesta som sker är oberäkneligt, och utom någon persons kontroll

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och låta mig själv leva tillfullo här i och som varje ögonblick, och därmed se, inse, och förstå att det finns ingenting att hålla kvar vid, och ingenting att definiera mig själv i enlighet med, eftersom faktum är att jag är här, och det är den enda punkten jag faktiskt kan veta med säkerhet – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att tillfullo integrera mig själv med denna punkten av att vara här; vilket innebär att jag släpper taget om mitt sinne, och om det liv jag definierat mig själv i enlighet som och istället lever i varje ögonblick här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv på ett sådant sätt, att jag är redo att dö i varje ögonblick, och att det inte finns någon slags punkt inom mig själv som jag håller kvar vid, och som jag inte vågar släppa; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte andas, och att integrera mig själv här en och jämlik med mitt andetag, och stabilisera mig själv här i enhet och jämlikhet med min kropp, och låta varje ögonblick vara en punkt som jag lever tillfullo till en sådan grad att det inte finns något förflutet, eller någon framtid inom mig, utan att jag istället är tillfullo här med och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att en av tendenserna av det mänskliga psyket är att leva som om döden aldrig kommer inträffa, är att leva som om man kommer leva i en evighet; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta sätt att leva, och uttrycka mig själv på är begränsande, och det är i princip ett levnadssätt där jag försöker konstant hålla mig själv vid liv i rädslan för att dö, istället för att låta mig själv hänge mig själv till att leva, och låta vara varje ögonblick någonting som jag tillfullo står i och som och där jag inte låter sinnet på något sätt påverka och styra vem jag är här i och som ögonblicket

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att rädslan för att dö är en begränsning, för faktum är att jag kommer att dö, och om jag accepterar detta faktum kommer jag att bli mer effektiv i mitt liv, eftersom jag inser att det finns ett slutligt datum där mitt liv kommer att mätas, och där jag kommer att se vem jag är, och vad jag gjort, och därmed fråga mig själv om jag är nöjd med mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att hedra mig själv genom att gå processen i varje ögonblick, och inte låta mig själv falla tillbaka i sinnet någon endaste dag, utan att gå varje dag tillfullo såsom ett stadgande av att jag ska ta mig själv tillbaka till denna fysiska verklighet och inte längre vara ett offer, och en slav till sinnet

När jag märker att jag är i mitt sinne, och att jag definierar mig själv utifrån en positiv känsla av att ha kontroll, och av att känna mig själv trygg för att jag är i en omgivning som jag känner till; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna punkten är i grund och botten en illusion, någonting som jag skapat för att jag är rädd att möta faktum att kontroll är illusoriskt, och att denna världen är oberäknelig, och att det enda sättet att leva tillfullo är att stå beredd att i varje ögonblick dö, och inte längre existera; således åtar jag mig själv att leva varje ögonblick tillfullo, och att mig själv tillbaka hit när jag går in i mitt sinne, och att leva varje dag, så att när jag dö, kan jag med stolthet titta tillbaka på mitt liv, och vad jag gjort med mig själv

Jag åtar mig själv att släppa den illusoriska känslan av att vara i kontroll, och att istället födas i varje andetag in, och dö i varje andetag ut, och således möta varje nytt ögonblick som en nyfödd

Jag åtar mig själv att börja andas effektivt, och använda andetaget för att stabilisera, och integrera mig själv här i och som min mänskliga fysiska kropp

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s