Dag 284: Ont Om Tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att ha många projekt igång samtidigt, och att ha lite med tid att ägna åt alla dessa projekt, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att ingen av mina projekt kommer fungera som jag har tänkt mig, och att jag inte kommer att lyckas med mina projekt, och nå framgång med dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att inte nå framgång med mina projekt, och inför att när jag beslutat mig själv för att göra någonting, att jag inte kommer klara av att göra det såsom jag har planerat inom mig själv att jag borde göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna ångest, och rädsla inför att jag har för lite med tid för att engagera mig själv i, hantera, och driva igenom alla de projekt som jag tagit mig själv an, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag har tillräckligt med tid, men att jag ännu inte effektivt disponerar min tid så att jag hänger all min lediga tid till mina projekt, utan att jag istället låter mig själv förföras av nöjen, och att göra saker som jag tycker om att göra, istället för att göra det som jag ser måste göras, och som i sinom tid kommer ackumulera till att bli någonting effektivt och som jag kommer ha stor glädje av

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att ge bort min fritid, såsom den tid jag använder till att ta del av nöjesindustrin, och göra saker som jag tycker om att göra, och istället disponera denna tiden till att arbeta med mina projekt, och ta hand om mina ansvar, och åtaganden, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag dirigerar min fritid till att bli tid som jag hänger till mina projekt, så kommer jag inte har någonting kvar att leva för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag behöver min fritid för att vara stabil, och effektiv, att jag behöver ledig tid där jag inte gör någonting med mig själv förutom att bli matad med nöjen, och positiva sensoriska upplevelser; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att begränsa mig själv i min applikation, och tro att jag behöver, och måste ha den där fritiden annars kommer jag inte kunna fungera normalt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att göra varje andetag ett självdirigerat andetag, där jag tar ett beslut om vem jag är, och vad jag ska göra, och jag inte låter mig själv bli styrd av idéer om vad som är skönt, vad som är bekvämt, och vad som är trevligt att göra, utan att jag istället gör vad som krävs, och att jag gör det tillfullo; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå, att om jag inte effektivt dirigerar och hänger tid till mina åtaganden så kommer en naturlig konsekvens bli att jag ackumulerar ångest, eftersom jag vet att jag inte rör mig framåt så pass effektivt som jag kunnat göra

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att principen om ackumulation innebär att jag inte behöver jättemycket varje dag för att röra mig själv framåt vad det gäller en viss punkt, utan att jag kan göra lite varje dag, och sakta men säkert ackumulera punkten till den nivån jag vill nå; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att stressa mig själv, och känna ångest inför att jag inte gör tillräckligt – istället för att spendera denna tid att helt enkelt arbeta på mina projekt, och gå de punkter jag ser kräver uppmärksamhet i min värld, och omgivning

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att om jag tar den tid jag för närvarande spenderar på underhållning, och dirigerar denna tid till att istället användas till att arbeta på de projekt jag är involverad i, då kommer det att finnas tillräckligt med tid för att göra det som behövs göras, och jag kommer kunna ackumulera och bygga på de punkter jag är involverad i, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se till att när jag tar del av nöje – att jag då först och främst hanterat och gått igenom mina ansvar och åtaganden, så att jag inte kompromissar mig själv, och mitt liv till förmån för att känna mig positivt laddad, och underhållen under en liten kort tid

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte disciplinera mig själv till att vara mer konstruktiv med den tid jag har till mitt förfogande, och om jag ser att det finns lite tid för mig att lägga ner på de projekt jag är involverad i, att jag då använder den lilla fritid jag har till att arbeta med, och förfina, och bygga på de projekt jag är involverad inom

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att ”inte hinna med allt jag behöver göra” – istället för att se, inse, och förstå att denna fruktan och ångest är en slags diversionsmanöver, så att jag inte behöver vara ärlig mot mig själv och se att jag har tillräckligt med tid, jag har faktiskt tillräckligt med ögonblick för att effektivt kunna röra mina projekt framåt, men att jag låtit mig själv fumla bort dessa ögonblick genom att istället underhålla mig själv; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att placera underhållning, och att ha roligt, framför vad som är bäst för mig, framför vad som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv underhållningssökande är en typisk sjukdom i denna världen, speciellt i västvärlden, där människor ger upp sina liv, sina mål, och vad de har förmåga att utveckla, för att få ta del av underhållning, och för att få känna och uppleva sig själva positivt laddade; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv vad det gäller underhållning, och att se till att jag först får gjort vad som måste göras, att jag först och främst hanterar, och går igenom mina åtaganden, och att sedan när jag är klar med detta; att jag då låter mig själv ta del av underhållning, och ge mig själv en stund för att koppla av och bara titta på en film, eller göra något liknande som jag tycker om att göra

När jag märker att jag vill underhålla mig själv, och göra någonting jag tycker är roligt, och kul, fast jag har andra saker att göra som är viktigare, och som måste bli gjorda – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att om jag inte ger tid till mina åtaganden, och ser till att först och främst gör jag vad jag måste göra, och sedan när jag är klar med detta gör jag vad jag tycker är roligt att göra, då skapar jag konsekvenser för mig själv, och jag saboterar för mig själv; således åtar jag mig själv att prioritera min tid, och göra vad som måste göras först och främst – och sedan göra vad jag tycker är roligt att göra

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s