Dag 286: Praktiskt Förebyggande Istället För Rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara irriterad, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, och göra det till en vana att jag är arg, och frustrerad när jag vaknar upp på morgonen, eftersom tydligen är det jobbigt, tufft, hårt att stå upp ur sängen och gå en ny dag till mötes; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att jag skapar denna upplevelse av att det är tufft och svårt, och att jag därmed har makt att styra, och dirigera denna upplevelsen, så att när jag vaknar behöver jag inte uppleva mig själv arg, och frustrerad, och irriterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vakna upp här i och som ett andetag, och vara fullt vaken endast med ett andetag, och inte gå in ilska, eller frustration, utan helt enkelt vakna, stiga upp, och sedan påbörja min dag utan några slags reaktioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att acceptera, och bli tillfreds med ilskan, och frustrationen jag upplever när jag stiger upp på morgonen, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att ifrågasätta vad jag upplever, att ifrågasätta och se varifrån denna reaktionen börjar, och hur jag därigenom har förmåga att stoppa och förändra denna reaktionen, så att jag inte längre behöver vara en slav till reaktioner som inte stöttar mig på något sätt överhuvudtaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att börja min dag genom att gå in i sinnet, och tänka på saker, att börja min dag genom att tänka på allt jag måste göra, och allt jag måste ta mig själv för genom min dag, och därigenom stressa, och uppleva ångest, och tänka att ”jag kommer aldrig hinna med allt det där” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att vakna HÄR i enhet och jämlikhet med min mänskliga fysiska kropp, att gå upp ur sängen, och att förbli här, att driva mig själv till att vara närvarande om min mänskliga fysiska kropp, och inte använda sinnet för att leva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av mitt sinne, och att bli beroende av att tänka, och bli beroende av att oroa mig själv inför framtiden, och därigenom förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa detta beroende, att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, att jag inte behöver hålla kvar vid detta beroende, och att jag kan släppa mig själv fri, och låta mig själv leva i och som varje andetag utan en enda tanke, utan att vara fast i en enda slags upplevelse, utan istället vara HÄR – stabil – funktionell – effektiv – och direktiv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli beroende av att frukta, och känna ångest inför framtiden, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att göra det för vana när jag stiger upp på morgonen, att stressa upp mig själv inför allt som jag måste göra under dagen, och tänka på alla saker som jag ännu inte har gjort, och att tänka på allt jag borde göra, och i detta gå in i en slags panik, där jag börjar röra, och motivera mig själv utifrån rädsla, istället för att använda, och röra mig själv utifrån sunt förnuft, och se vad som är bäst för alla, och inte låta mig själv dras med av sinnet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inleda min dag genom att låta mig själv drivas, och motiveras av rädslor, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro, att rädslor på något sätt är dessa livsviktiga upplevelser som jag måste hålla kvar vid, för tydligen om jag inte har några rädslor, jag då händer ingenting, och då rör jag mig inte framåt överhuvudtaget, utan allt som händer blir istället att jag stagnerar, står stilla, och att det inte finns någonting mer jag kan göra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stoppa mig själv här, ta ett andetag, och sedan röra mig själv fysiskt framåt steg för steg, andetag för andetag, och inte låta mig själv styras av rädslor, utan vara fysiskt här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte motivera, och driva mig själv till att vara fysiskt här i och som varje ögonblick, och att förstå att de rädslor som dyker upp inom mig, de är inte riktiga, de är inte substantiella, utan de är endast punkter som jag skapar genom att medverka i tankar; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv luras med av rädslo-tankar; t.ex. en rädsla för att jag kommer glömma att betala en räkning – istället för att jag helt släpper denna tanke, och förblir här; och sedan skriver upp att jag ska betala räkningen – och alltså lever en praktisk lösning istället för att gå in i och som rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att när en tanke kommer upp inom mig som har sin utgångspunkt i rädsla, att jag då har ett val att antingen medverka i tanke, eller inte medverka i tanken, och därmed inte låta mig själv bli besatt av tanken; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att identifiera, lokalisera, och skapa lösningar för varje tanke som kommer upp inom mig, så att jag kan dirigera, och korrigera, och styra allt inom mig själv, och att sinnet inte har någon kontroll över mig, utan att jag istället kontrollerar, och dirigerar sinnet, och använder sinnet som ett verktyg för att leva, och uttrycka mig själv effektivt här i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att oroa mig själv, och vara nervös inför att jag i framtiden inte kommer ha några pengar, och att jag därmed inte kommer kunna göra något roligt, eller trevligt med mitt liv, som jag vill, och önskar göra; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det hjälper genom att frukta denna framtida punkt, istället för att se att det hjälper inte, och att en praktisk lösning är istället att stipulera en effektiv plan som jag kan följa, så att jag kan undvika att försätta mig själv i en position där jag inte har tillräckligt med finanser för att vara effektiv i detta livet; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att fokusera på praktiska, och faktiska lösningar

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte leva HÄR – ögonblick för ögonblick – andetag för andetag – och därmed sluta att frukta framtiden, sluta att känna ångest inför vad som komma skall, och istället möta framtiden här i varje andetag, och att förstå att framtiden kommer att bli tuff att ta sig igenom, men att detta är inte någonting jag behöver frukta eller göra en emotionell, känslomässig punkt av, utan en realisation som jag kan använda för att stötta mig själv till att bli mer effektiv i mitt dagliga leverne, mer stabil, och mer direktiv

När jag märker att jag går in i sinnet då jag vaknar på morgonen, och att jag börjar oroa mig själv, och känna ångest inför framtiden, och då speciellt ångest inför att inte ha några pengar i framtiden; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att när jag fruktar någonting, då skapar jag det, således skapar jag en framtid utan pengar, och således skapar jag mer problem, och därmed ser jag att lösningen är att fokusera på lösningar, och praktiska metoder för att förebygga konsekvenser i mitt liv, vilket inte handlar om rädsla utan om sunt förnuft; således åtar jag mig själv att fokusera på praktiska lösningar, och att formulera dessa i skrift och inte i sinnet, och att helt släppa alla tankar som har med min framtid att göra, och att formulera, och planera min framtid alltid i skrift – för där är jag direktiv – emedan i sinnet är jag inte ännu direktiv

När jag märker att, då jag vaknar på morgonen, jag går in i ilska och frustration, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser att detta är ett tecken på att det finns punkter som jag förtryckt, och som jag måste hantera, och arbeta med, men att det är onödigt för mig att hålla kvar vid ilskan, och att jag kan släppa ilskan genom att andas mig själv tillbaka hit i och som min kropp; således åtar jag mig själv att applicera självförlåtelse, och hitta utgångspunkten för min ilska, och att andas, slappna av i min kropp, och inte låta mig själv hålla kvar vid ilskan – utan se att ilskan inte stöttar mig själv till att bli mer effektiv, och direktiv i mitt sinne utan endast är ivägen

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s