Dag 288: Finansiell Trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva i och som en fruktan över att inte överleva, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jaga pengar, arbete, och finansiell trygghet i min värld, i tron att detta är lösningen på vad jag upplever, istället för att se, inse, och förstå att lösningen inte är att hitta någon slags extern punkt för att lätta på min upplevelse, utan att gå till grunden i upplevelsen, se varifrån den kommer, och vad den består av, och sedan korrigera denna punkt så att jag inte längre är besatt av rädsla inför att inte överleva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att rättfärdiga, och göra ursäkter för att få hålla kvar vid, och fortfarande agera, och leva utifrån min rädsla inför att inte överleva, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att släppa taget om min rädsla, och min ångest, i tron att dessa upplevelser gör att jag överlever bättre, och mer effektivt i min dagliga medverkan i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att ångest, rädsla, och nervositet inte är upplevelser som på något sätt stabiliserar min finansiella position i denna världen, utan är just bara upplevelser som gör att jag inte tillfullo kan vara närvarande, här, och vid medvetande när jag agerar, tar beslut och rör mig i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att tänka och tro att utan min rädsla för att överleva så kommer jag att falla ihop och dö, och då kommer det inte längre finnas någonting som motiverar mig att röra på mig, motiverar mig att arbeta, motiverar mig att vara kreativ, och finna lösningar på problem som dyker upp i min värld, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett djupt andetag, och helt enkelt driva mig själv igenom den där rädslan, och förstå att jag behöver inte rädsla för att motivera mig själv, jag behöver inte rädsla för att ta beslut, jag behöver inte rädsla för att ta hand om mig själv, jag behöver inte rädsla för att kunna vara effektiv när jag arbetar – utan allt jag behöver är mig själv här i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp, och röra, applicera, och motivera mig själv här genom, och som det levande ordet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värna om min rädsla, och beskydda min rädsla, och tro att det är min rädsla som gör att jag kommer klara mig i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att min rädsla kommer inte på något sätt att rädda mig, och kommer inte på något sätt att göra mig till en bättre människa, utan min rädsla är endast en begräsning som håller mig tillbaka från att leva, och vara effektiv här i varje ögonblick, och från att effektivt, och definitivt röra och applicera mig själv i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att förlåta, och släppa taget om alla rädsla inför att inte överleva, och inte klara mig i denna världen – och istället leva utan ångest, rädsla, eller nervositet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag måste hålla kvar vid min rädsla, i tron att rädslan är den del av mig som människa, och att det inte är möjligt att leva utan rädsla, och att tro att jag inte kan göra någonting åt den rädslan som kommer upp inom mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att rädsla är någonting som är en del av mig och som jag inte kan ta bort, istället för att se, inse, och förstå att jag såsom det levande ordet, kan applicera, korrigera, och dirigera mig själv till att inte längre vara besatt av rädsla, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att disciplinera mig själv, och förstärka min beslutsamhet att ta mig själv igenom sinnet, och verkligen skapa en skillnad i denna världen som har effekt, och som är bäst för alla, och alltså inte längre tillåta och acceptera mig själv att agera i och som rädsla, och ångest, för att beskydda mig själv, utan istället agera för att skapa en värld som är bäst för alla; för att förändra, och dirigera de diverse system som existerar i vår värld som inte gynnar alla

När jag märker att jag vill ta ett beslut utifrån ångest, rädsla, eller nervositet, för att överleva, och säkra min position i denna världen, och inte för att faktiskt leva; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att jag begränsar mig själv, och låter en illusion styra över mig, och hur jag upplever mig själv, således åtar jag mig själv att ändra mig själv, och istället börja leva praktiskt – ta praktiskt beslut som är välgrundade i faktiska omständigheter, och inte längre tillåta mig själv att vara en slav till och som rädsla

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s