Dag 289: Jag Vill Tillhöra

Igår såg jag på filmen ”10 things I hate about you” – vilket är en typisk ungdomsfilm som riktar in sig på den Amerikanska grundskolans kultur. Det som genomsyrar filmen är de olika slags hierarkiska mönster som de olika personerna rör sig inom. Vissa är så kallade populära, andra är så kallade opopulära, vissa andra är nördar, osv. Vad som är intressant är att alla definierar sig som någon slags personlighet, och sedan lever de ut denna personlighet i enlighet med det värde de tror att denna personlighet har.

belongingDet som sedan händer i filmen är att alla dessa olika personligheter försöker överleva, försöker göra sig hörda, och leva ut sina begär, och konstant är det friktion, och konflikt mellan de olika personligheterna. De populära gillar inte de impopulära. Nördarna gillar inte sportfånarna, osv. Vad jag har märkt är att denna mycket stereotypa bild av grundskolan faktiskt stämmer överens med verkligheten, inte bara under grundskolans år, utan även senare i livet. Beteendet som människor har att söka sig till grupper, och sedan definiera sig i enlighet med dessa grupper består ända fram till döden.

Själv har jag märkt att jag tar del i detta beteende att söka en tillhörighet, och en identitet hos andra, och att jag har en mycket intressant upplevelse inom mig som driver mig till att försöka nå någon slags position bland andra. Det är rädsla. Rädsla driver mig till att interagera, och söka gemenskap, för jag fruktar att vara utanför – så enkelt är det; jag fruktar att inte kunna definiera mig själv som någon ”som andra känner” – vem är jag om det bara är jag som är här? Spelar jag någon roll då överhuvudtaget?

När jag så att säga, lyckas att integrera mig själv i någon grupp, då upplever jag positiva känslor: tillhörighet, värme, kärlek, gemenskap – allt det där positiva som jag kopplat till att vara med, och tillhöra någon slags grupp. Men vad är detta för slags upplevelse egentligen? Det är intressant att fråga mig själv, hade jag ens haft en positiv upplevelse när jag befinner mig i en grupp, om jag inte hade haft en negativ upplevelse då jag inte fanns i en grupp? Jag menar – är inte dessa två upplevelser två saker av samma mynt – JO – nämligen ENERGI.

Därför är det intressant att vi människor går omkring i våra liv och strävar efter att få uppleva så mycket positiva saker som möjligt, och att vi inte ifrågasätter detta – vad är egentligen denna positiva upplevelse? Är det någonting jag försöker undvika genom att konstant söka, och tråna efter denna positiva upplevelse? Kan jag ens säga att jag tar egna självständiga beslut om jag hela tiden följer efter en positiv upplevelse?

Svaret är att: så länge vi följer en upplevelse så har vi ingen kontroll, ingen makt, ingen integritet, och ingen självdirektiv princip inom och som oss själva – vi är i grund och botten slavar till en förprogrammerad natur som vi inte skapat i och som i medvetenhet, utan som vi på sätt och vis tränats in igenom att vi tagit efter externa influenser utan att ifrågasätta hur det är vi lever – och om det är bäst för oss själva.

Eftersom jag inte under några omständigheter vill fortsätta att vara en slav, så kommer jag idag att arbeta med denna punkt, om att söka tillhörighet, och gemenskap, och sätta mig själv fri från rädslan att vara med mig själv, och att vara själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka positiva upplevelser av att känna mig tillhörande, av att känna att jag ingår i en gemenskap, och att jag är en del av en kultur som tycker om mig, och som ser mig som någonting värdefullt, och speciellt, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta, och känna ångest inför att vara med mig själv, och tro att när jag är med mig själv, och inga människor befinner sig runt mig, att det är någonting fel på mig, och att jag genast borde söka mig till andra människor och vara social, i tron att detta är det rätta sättet att leva på, och att det bekräftar att jag är en ”normal” och ”vanlig” människa

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som ångest inför att vara ensam, utstött, och utelämnad i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att möta det som är negativt i denna världen utan att känna mig själv positivt laddad av en upplevelse av tillhörighet, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att lösningen är inte att söka efter positiva upplevelser utanför mig själv, lösningen är inte att vara social med andra och känna, och uppleva en tillhörighet; nej lösningen är att korrigera mig själv, föra mig själv tillbaka till min kropp, och leva här i och som varje andetag, och inte låta mig själv vara, eller bli besatt av rädsla inför att stå i och som denna världen utan att känna att jag tillhör någon viss typ av grupp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att istället för att bygga upp, och utveckla, och expandera mig själv, och träna mig själv på att stå stabil i denna världen, självständig, och stå oavsett huruvida jag tillhör någon grupp, eller inte – att istället gå in i rädsla, och ångest, nervositet, inför att inte tillhöra någon grupp, och inför att inte vara en del av någon slags gemenskap; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, att föra mig själv tillbaka hit – och att se, inse, och förstå att jag måste inte hålla kvar vid denna ångesten, och denna rädslan – utan att jag kan istället ta mig själv tillbaka hit, och leva på denna jorden, i min kropp, utan rädsla – utan istället vara stabil

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit, och accepterat mig själv att utveckla, och skapa ett ostabilt lynne – där jag i grund och botten tror om mig själv, att jag inte är god nog, eller tillräcklig nog, för att vara stabil, för att interagera i denna världen med andra i och som stabilitet, och för att gå i denna världen utan att känna ett behov att få bli bekräftad, och erkänd av andra – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag, och föra mig själv tillbaka hit – och i detta gå mitt liv, gå min process i och som stabilitet, och utan att försöka förtrycka rädslan genom att generera positiva upplevelser, utan istället förlåta, och korrigera mig själv så att jag inte längre lever utifrån en utgångspunkt av att vara besatt av rädsla, och ångest

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att titta på mig själv utifrån andras ögon, och se mig själv utifrån hur jag tror att andra ser på mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara besatt av att få bli bekräftad, och att få säkerställa att alla människor i min omvärld har en positiv syn på mig, och pratar om mig som om att jag är någonting positivt; och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå – att när jag konstant söker efter att få bli sedd som positiv av andra – då kompromissar jag mig själv, och jag slänger bort mig själv för att försöka tillfredsställa andra, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva i enhet, och jämlikhet med och som min kropp, och gå mitt liv utan att bekymra mig för vad andra tycker, eller inte tycker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv pressad att imponera, och visa andra människor vad jag kan, och vad jag tycker, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att vara okänd, att frukta att vara en s.k. ”nobody” som ingen vet, och som ingen känner till, och som ingen bryr sig om – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att agera utifrån en rädsla för att om jag inte får andra att se mig, erkänna mig, och tycka om mig, så kommer jag vara försvarslös i denna världen, och det kommer inte finnas någonting jag kan göra för att skydda mig själv, och för att se till att oavsett vad som händer, så har jag någon jag kan gå till, och någon som kan ge mig beskydd, och säkerhet, och trygghet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv bli influerad under min uppväxt av kulturen av att inordna mig själv i en hierarki där jag är en viss personlighet, och där jag har ett visst värde, och att jag därmed måste röra mig själv inom denna begränsning, och överleva inom denna begräsning – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att andas – och säga till mig själv såhär – LUGN! Jag behöver inte vara någon annan än mig själv för att kunna överleva, och röra mig själv effektivt i denna världen – visserligen kan jag ibland behöva ta på mig vissa roller i systemet för att tjäna pengar – men i sociala relationer finns absolut inget krav på att jag måste vara någon för att tillfredsställa andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag inte kan vara säker, eller trygg med bara mig själv, utan att jag måste ha någon slags grupptillhörighet, någon slags kulturell tillhörighet, någonting jag kan tänka att ”detta är jag” – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv, att se, inse, och förstå att detta är en begräsning, och att jag självklart inte behöver kunskap i mitt huvud, bilder i mitt huvud, och en mental känsla av att känna mig positiv för att vara trygg, och säker, med och som mig själv, eftersom trygghet, och säkerhet som mig själv är praktiska, faktiska ord som jag kan leva praktiskt här; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det jag upplever såsom att vara ”jätteviktigt” såsom att ha en social tillhörighet med andra – det är endast en mental upplevelse, och inte en faktiskt, riktig verklighet, och således inte någonting som jag måste lägga kraft, och energi på för att bevara – utan är någonting jag utan rädsla kan släppa taget om

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte låta mig själv tillfullo, helt, och hållet släppa taget om alla försök att passa in i denna världen, och att förstå att jag inte behöver passa in i denna världen, eller försöka vara precis som alla andra är, vad är det för meningen med det egentligen? Således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att mitt ansvar gentemot mig själv är att tillåta mig själv att vara mig själv, att uttrycka mig själv, att vara öppen, stabil, och trygg inom och som mig själv – och att jag inte tillåter, och accepterar mig själv att bli en slav till upplevelser som inte har något syfte, som inte har något praktiskt ändamål, utan som bara kommer upp inom mig och är inom mig, och stör mig, och gör så att jag inte effektivt kan medverka, uttrycka mig själv, och delta här i detta ögonblick med vad som är framför mig här nu

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att människor som är kända, och som verkar populära, som verkar ha många vänner, mycket aktiviteter som kallar på dem, att tro att dessa människor är bättre än jag, att de är lyckligare än jag, och att jag för att kunna vara tillfreds med mig själv, måste bli exakt som dem, måste skapa mig själv ett harem av människor som följer efter mig, och att jag måste lyckas bli en slags ikon för andra människor; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att helt enkelt sluta fundera på, oroa mig över, och tänka på hur andra människor upplever sig själva, och istället fokusera på mig själv här – fokusera på att uttrycka mig själv, fokusera på att undersöka mig själv, fokusera på att lära känna mig själv, fokusera på att förstå mig själv – jag menar detta är saker som jag helt glömmer bort, och ignorerar när min uppmärksamhet är på vad som händer ”där ute”

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå, att när min fokus, och min uppmärksamhet är på andra människor, och jag vill leva andra människors liv istället för mitt eget, då är jag inte HÄR i och som min kropp, då är jag inte HÄR och jag tar inte ansvar för vem jag är inom och som mig själv, och hur jag upplever mig själv – således förlåter jag mig själv jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att andas, att föra mig själv tillbaka hit – och åta mig själv att fokusera på mig och inte på vad andra gör, eller inte gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mitt fokus glida ifrån mig själv, och börja glida utåt gentemot andra, där jag börjar titta på andra, och fundera på hur andra upplever sig själva, på vad andra gör, och på vad andra tänker – istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att vara HÄR med och som mig själv – att röra mig själv HÄR – att lära känna mig själv, och korrigera mig själv HÄR till att leva och uttrycka mig själv på sådant sätt att det inte existerar något slags punkt av oärlighet inom mig själv gentemot mig själv, utan att jag är fullständigt klar, och fullständigt stabil i och som varje andetag, och att jag vet vem jag är

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att när jag tillåter mig själv att gå in i sinnet, och börja fundera, börja tänka, och börja uppleva – det är då jag missar vad som är verklighet, och vad som är av värde, och vad som är på riktigt – och jag börjar tro att det som försiggår i mitt huvud på något sätt är verkligt, och är det jag borde ge uppmärksamhet – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå, att detta är lögnen som jag drar för mig själv för att inte möta mig själv HÄR och gå med och som vad som är verkligt såsom denna fysiska verklighet HÄR; alltså åtar jag mig själv att gå HÄR med och som min kropp i denna fysiska verklighet och sluta ge uppmärksamhet till det som försiggår i mitt huvud

Självåtaganden

När jag märker att jag börjar fundera på att jag kanske inte är tillräckligt social, att jag inte har tillräckligt många kontakter, att jag inte har tillräckligt många människor som känner till mig, som vet vad jag heter, som tycker om mig, som tycker att jag är snäll och trevlig person att vara med; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att jag håller på att gå in i en besatthet där jag vill vara någon för andra för jag känner mig rädd för att vara själv, rädd för att vara ensam; således åtar jag mig själv att stabilisera mig själv här – andas – och att se att alla är ensamma här och inför döden står vi alla ensamma – således är denna upplevelsen av tillhörighet endast en energi och ingenting riktigt – således åtar jag mig själv acceptera, och omfamna min ensamhet och sluta försöka fly från denna punkten

När jag märker att min fokus börjar gå ut mot andra människor, och jag börjar tänka, och fundera, och undra över hur möjligtvis andra känner sig, huruvida andra möjligtvis har roligare liv än jag, trevligare liv än jag, och att jag därmed saknar någonting eftersom jag inte är lika pratsam, eller social, eller trevlig; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att jag i detta läge håller på att gå in i sinnet, och förlora mig själv till energi, och till idéer som inte har någon slags koppling till vad som är verklighet och till vad som är riktigt; således åtar jag mig själv att ta mig själv tillbaka – att andas – och att fokusera på mig själv, och mitt ansvar för och som mig själv att vara stabil, att vara HÄR – och disciplinera mig själv att vara HÄR i varje andetag och inte fundera på vad andra gör eller inte gör

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s