Dag 292: Det Ska Vara På Mitt Sätt..

I dagens blogg ska jag utforska en reaktion av att känna mig själv deprimerad, och apatisk när allt inte går min väg, som jag hoppats, eller som jag önskat.

Ett av de första problemen som jag kan se i min utgångspunkt, vad det gäller denna reaktion, är att jag har ett begär, jag har en förväntning, och jag har en viss idé i mitt huvud om jag vill att saker och ting ska gå till, och hur jag ska uppleva mig själv inom dessa. När mina idéer, och drömmar sedan inte realiseras i verkligheten blir jag deprimerad, och apatisk, och oftast brukar jag då hitta någon annan att anklaga för mitt misslyckande att återskapa mina drömmar, och hopp, i min verklighet.

ego-in-mirrorVad som är intressant här är att jag inte låter mig själv ifrågasätta mina drömmar, mina hopp, och begär, utan när dessa inte realiseras blir det istället verkligheten jag ifrågasätter; i princip så anser jag att det är någonting fel på min fysiska verklighet eftersom denna inte genast rättar sig efter hur jag gärna hade velat uppleva mig själv inom mig själv. Detta är naturligtvis ett problem, eftersom sanningen är den, att min fysiska verklighet inte automatiskt rättar sig efter vad jag hoppas ska hända, och om jag verkligen vill att någonting ska hända, så måste jag verkligen driva igenom en sådan punkt, genom att aktivt medverka, och inte gå in i mitt sinne, och tycka synd om mig själv.

Denna reaktion härstammar definitivt från McDonald’s mentaliteten; vilket betyder att jag vill ha någonting nu, genast, och på en gång, och om jag inte får denna sak nu, genast, och på en gång; ja då är det tydligen någonting som är fel, och därför har jag rätt att klaga, att skrika, och påpeka att jag inte får den service som jag förtjänar.

Så, jag kan se att jag måste lära mig själv att sluta ha förväntningar, och förhoppningar, och idéer, och ideal – alltså projektioner in i framtiden om hur jag vill känna mig själv, och hur jag vill uppleva verkligheten i framtiden, och det jag måste göra istället är att arbeta med vad som är HÄR, med vad som är min direkta verklighet, och inte vilja ha någonting annat än vad som är här, utan istället aktivt arbeta med att förändra, och dirigera vad som är här till en högre grad av effektivitet. Och det går bara att dirigera en punkt när jag är stabil, och tyst inombords, för om så inte är fallet, ja då är allt jag gör att jag reagerar, och börjar kasta runt en massa ord i hopp om att någon ska tycka synd om mig, och försöka erkänna, och förverkliga mina förhoppningar, och begär; det är verkligen inte ett ansvarsfullt sätt att hantera min omvärld på, och därför ska jag arbeta med denna punkt av att vara stabil, och gå med min värld, med situationer, istället för att separera mig själv från dem, och anklaga dem för att inte vara, eller bete sig såsom jag drömt om att de skulle göra i mitt sinne.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, frustrerad, och känna mig besviken, och deprimerad, när min omvärld inte förändrar sig, och beter sig såsom jag hoppats, och såsom jag önskat, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en tendens av att drömma om, fantisera om saker, och skapa projektioner i mitt sinne om hur jag vill att min värld ska vara, och sedan bara förvänta mig, och anta att min omvärld ska förändra sig i enlighet med mina fantasier, och projektioner

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och frustrerad när jag uppfattar det som om att människor i min värld inte vill vara med och förverkliga min inre fantasiverklighet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att på allvar tro att min fantasiverklighet äger företräde framför denna fysiska verklighet, och att tro att när min fantasiverklighet inte förverkligas, att någonting då är fel, och att någonting i min fysiska verklighet är ansvarig för detta felet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besviken när min fysiska verklighet inte liknar, eller beter sig såsom mina fantasier, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta hela min existens vara fantasibaserad, där jag tror att det viktiga i mitt liv, är att min fysiska verklighet så mycket som möjligt liknar de fantasier som dyker upp inuti mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att om jag upplever, och känner det som om mina fantasier är bättre än min fysiska omgivning, och min fysiska verklighet, då måste det vara någonting fel på min fysiska verklighet, eftersom denna inte står sig jämt gentemot mina fantasier – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera, och upphöja inre reaktioner såsom fantasier till skyarna, där jag tänker dessa upplevelser är ”vad livet handlar om” och att ett framgångsrikt liv består av att kunna göra verklighet av så många fantasier som möjligt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en reaktion av att känna mig otillfreds, och missnöjd så fort min fysiska verklighet inte motsvarar mina fantasier, mina projektioner, mina hopp, och mina begär, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att spendera all min vakna tid i mitt sinne, där jag skapar dessa fantasier, dessa hopp, och dessa drömmar, istället för att jag lever här, och möter, dirigerar, och medverkar i och som det som är här framför mina ögon, vilket är mitt liv, och således ser, inser, och förstår jag, att om jag inte är här och dirigerar mitt liv i varje andetag, så kommer jag inte på ett effektivt sätt kunna skapa ett effektivt liv för mig själv, helt enkelt eftersom att jag inte är här – närvarande, effektiv, och direktiv i och som varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt av idén att mina fantasier är mer värda än verkligheten, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att så fort jag har en fantasi som jag tycker om, så bör denna få företräde framför min direkta fysiska verklighet här, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur min fysiska verklighet inte fungerar på sådana illusoriska grunder såsom fantasier, utan att min fysiska verklighet är verklig, vilket betyder att endast faktiskt fysisk aktivitet får någon slags effekt, och följd

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om mina hopp, drömmar, och begär, och istället möta min faktiska verklighet såsom den faktiskt är, i och som varje andetag, och därmed sluta med att jaga, och försöka uppnå en framtid, och en idé om ett framtida liv, som inte har någon relevans, och som inte har någon koppling till denna fysiska verklighet, och vad det faktiskt innebär att leva, att uttrycka mig själv, och att gå, och medverka med andra människor på denna jord

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att jag har en rätt, och att det är försvarbart att bli arg, frustrerad, missnöjd, och deprimerad när min fysiska verklighet inte ser ut såsom jag hoppas, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur det är helt absurt att jag anklagar min fysiska verklighet för att inte vara som jag önskar och vill, med tanke på att min fysiska verklighet inte ens är medveten om mina begär, och inte heller har fått någon som helst assistans, eller stöttning av mig i form av faktisk direktiv handling, utan att jag bara i mitt sinne skapat en idé, och sedan blir jag missnöjd, och arg om min verklighet inte motsvarar denna idé

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag blir tillräckligt frustrerad, tillräckligt arg, tillräckligt besviken, eller ledsen, ja då kommer tydligen min omgivning, och min fysiska verklighet att automatiskt förändra sig till att bli såsom jag vill ha den, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se skillnad på vad är verklighet, och vad som är sinne, och att förstå att det är litterärt talat fullständigt meningslöst att på något sätt förvänta mig själv, att om jag medverkar i sinnet så kommer detta ha gynnsamma effekter i min värld, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att mitt sinne är en maskin som endast har som funktion att försätta mig i ett tillstånd av reaktion, där jag är oförmögen att praktiskt agera, medverka, och leva i denna världen, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta mig själv tillbaka hit, till min fysiska kropp, och leva, medverka, och interagera praktiskt här i och som varje andetag, och inte längre leva i en illusion i mitt sinne, där jag tror att mina reaktioner har någon slags faktisk betydelse

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur det i grund, och botten är fullständigt meningslöst att spendera tid i mitt sinne, meningslöst eftersom mina reaktioner inte har någon betydelse, eller någon mening för mitt praktiska leverne, och min praktiska medverkar i och som denna världen – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta ett andetag, och föra mig själv tillbaka hit, och gå mitt liv praktiskt, fysiskt, här, i varje andetag, där jag lever, dirigerar, och hanterar min verklighet såsom den är, och där jag inte hoppas, önskar mig, eller fantiserar om en annan verklighet än den som är här, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det som är av faktiskt betydelse är min medverkar här i denna faktiska fysiska verklighet i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att separera mig själv från min fysiska verklighet, genom att tro att vad som pågår i mitt sinne är viktigare än, och bör ha företräde framför vad som pågår i denna faktiska verklighet mitt framför mina ögon, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att glorifiera sinnet, glorifiera reaktioner, tankar, känslor, och upplevelser, och se dessa såsom avgörande moment i livet, och se dessa såsom att vara det som verkligen spelar roll, och som jag verkligen bör uppmärksamma, och hänge mig själv till, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit, och accepterat mig själv att ta ett djupt andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse, och förstå att jag kan inte basera mitt liv på dessa reaktioner för de har ingen substans, och ingen praktiskt verklighetsanknytning

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att leva HÄR, och att sluta att tro att mina reaktioner, och upplevelser, fantasier, och drömmar är viktigare, och bör ha företräde framför min faktiska verklighet, och i detta åtar jag mig själv att sluta att leva för att försöka tillfredsställa dessa, och bli arg, frustrerad, irriterad, och deprimerad, när mina drömmar, fantasier, och projektioner inte sammanfaller med min fysiska verklighet.

Således åtar jag mig själv att arbeta med vad som är här direkt här i och som i min fysiska, faktiska verklighet, och inte bli besatt med vad jag önskar, och skulle vilja vara här; utan att jag arbetar, och hänger mig själv till att gå i enhet och jämlikhet med vad som är på riktigt, och vad som jag praktiskt kan etablera för mig själv i och som varje ögonblick här

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s