Dag 297: Fulländad och Glad

positivityNär jag är bland människor, och speciellt vissa typer av människor, så brukar jag översköljas av en positiv känsla av gemenskap, och tillhörighet. Det är som om att jag i det ögonblicket inte kan låta bli att le eftersom denna känsla dyker upp inom mig, och tar över hela min kropp, och hela mitt väsen. Vad är då exakt denna känsla, vad består den av, var kommer den ifrån, och hur har den kommit att bli mer än mig genom att styra mig till att le, istället för att jag styr mig själv till att le?

Känslan är positiv, den är laddad med en pirrighet, en slags upphetsning, och okontrollerbar glädje över att kunna vara tillsammans med en annan, ha någon att ty mig själv till, prata med, och interagera med – det är vad denna känsla består av mer exakt. Det är intressant att denna punkt endast kommer upp med vissa specifika människor – d.v.s. sådana människor som jag tydligen ”tycker om” och har ”lätt att prata med” – alltså sådana människor som liknar mig, har en liknande syn på livet, och en liknande upplevelse av sig själva som jag.

Det är när jag pratar med dessa människor och tycker mig själv se deras innerlighet, och eget individuella sätt att uttrycka sig själva som jag fylls upp med denna känsla – problemet är dock att jag inte är direktiv över upplevelsen, jag har inte skapat den, utan den bara kommer upp inom mig utan jag tagit något beslut om att den ska komma upp. Denna punkt är alltså ett problem eftersom det rör sig om en automatiserad förprogrammering och inte om mig själv som lever här; jag menar – varför behöver jag ens en positiv energi inom mig själv för att ha roligt med andra, och uppskatta andra? Är det inte märkligt att jag bara kan uppleva denna positivitet med några specifika människor, varför inte gentemot alla? Är det inte att särbehandla, och separera, att uppleva mig själv olika med olika människor istället för att jag är stabil här en och samma med vem, och var jag än är.

Därför ska jag arbeta i denna blogg med att stabilisera denna känsla och se exakt vad det är som ligger bakom den. Varför är det som jag går in i denna upplevelse och tydligen inte kan förmå mig själv att leva, interagera, kommunicera, och lära känna människor utan en upplevelse?

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i förhållande till människor som liknar mig, som är lugna, som är intresserade av musik eller teknik, eller filosofi och psykologi, att då bli upphetsad och gå in i en positiv känsla, och upplevelse av att känna mig själv stöttad, och omgärdad av vänner, och kompisar, och känna mig själv positiv, beskyddad, och trygg inför denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera positivitet, och känslan av trygghet, säkerhet, och vardagligt till att vara tillsammans med andra människor – och känna, samt uppleva att det enda sättet för mig att vara trygg, säker, och bekväm med mig själv, och att leva ett förnöjsamt, samt roligt liv, det är att säkerställa att jag alltid har kontakt med människor, att jag alltid har kontakt med andra personer som liknar mig, så att jag därmed har mitt kontaktnätverk, och att jag kan känna mig själv trygg och säker i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att associera människor i mitt liv, personer i mitt liv, till att känna och uppleva mig själv hel, komplett, och fulländad, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig felaktig, som om det saknas någonting inom mig, som om någonting är fel inom mig, om jag inte konstant har kontakt med andra människor, och om jag inte konstant kan återuppväcka den där positiva upplevelsen av gemenskap, och gemensamhet med andra människor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka efter att aktiva, och få uppleva den där känslan av gemenskaplighet, och närhet tillsammans med andra människor – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att polarisera mitt liv till att vara negativt, och positivt – där att vara med andra människor, och att kommunicera, interagera, och göra saker med andra människor är positivt, och där det är negativt att vara ensam, att vara med mig själv, och att göra någonting som kräver disciplin, som kräver koncentration, och fokus

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att denna känsla, och upplevelse av positivitet när jag är bland andra människor har en polaritet av negativitet inom mig, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att medverka i denna negativa polaritet såsom fruktan att vara ensam, fruktan inför att bli utstött, och bortstött av andra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv på att öva, och bli mer effektiv på att interagera med människor i varje andetag – vari jag således inte interagerar med andra utifrån en reaktion, utan jag är HÄR – stabil – och grundad i och som min mänskliga fysiska kropp

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att om jag har en positiv reaktion till någonting i min värld så innebär detta per definition att jag skapar en negativ reaktion inom mig själv gentemot någonting i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv förfärdiga, och göra mig själv effektiv att interagera, kommunicera, och vara med andra människor HÄR – i och som varje andetag, där det således inte finns någon energi, någon upplevelse, utan att jag är stabil här i varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att upplevelsen av att känna mig själv otrygg, osäker, och nervös inför att bli ensam, och vara ensam i denna världen, är en direkt konsekvens av att jag upplever mig själv hel, fulländad, och total bland människor i min värld; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att släppa taget om, och förlåta denna positiva upplevelse, och energi, och således se, inse, och förstå att så länge en människa inte endast är en människa utan även representerar en energi inom mig, så kommer jag att skapa konsekvenser för mig själv, och jag kommer skapa upplevelser inom mig själv som inte är stöttande, och som inte assisterar mig att kvarstå, att kvarbli här i varje andetag – utan att dessa istället kommer vara baserade på energi

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att så länge jag tillåter och accepterar mig själv att behålla energier inom mig som jag använder för att relatera till andra människor sås kommer jag inte att kunna nå en effektiv stabilitet inom mig själv, eftersom jag hela tiden kommer att vackla mellan positivitet, och negativitet, mellan att vara uppåt, och att vara nedåt; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och låta mig själv släppa taget om denna positiva energi av att känna mig hel, upphetsad, och komplett runt människor, och istället praktiskt definiera och leva dessa ord i min värld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när jag pratar med människor, att då tänka att vad de säger låter roligt, och de låter oskyldigt, och lite dumt, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att aktivera en energi inom mig själv av positivitet, där jag bara känner det som om det är så underbart, och så skönt att vara med denna andra människan; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli besatt, kontrollad, och besatt av positiva upplevelser, och positiva energier, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta, och försvar positiva upplevelser, och positiva energier, och tänka och tro att så länge någonting är positivt inom mig själv så är det bra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att, bara för att någonting är positivt inom mig, behöver inte detta betyda att punkten i sig självt faktiskt har positiva utflöden och konsekvenser; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se på verkligheten bakom saker och ting, och inte låta mig själv bli besatt av upplevelser, av känslor, och av positiva reaktioner, och tro att bara för att dessa reaktioner är positiva så har de en positiv verkan på min direkta miljö; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överskatta positiva reaktioner istället för att se dessa reaktioner som vad de är; nämligen energier som inte assisterar mig i att förbli HÄR med och som min kropp – här i och som detta andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är inte ”jag” som är positiv så att säga, runtomkring människor, utan att detta är ett automatiserat och förprogrammerat system som dyker upp inom mig, och som helt enkelt säger till mig hur jag borde uppleva mig själv, som jag sedan lever ut i tron att det är jag; och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv ta ett djupt andetag, och föra mig själv tillbaka hit; och att se, inse, och förstå att jag inte behöver hålla fast vid vad mitt sinne föreslår till mig att jag ska vara – utan att jag i lugn, och ro kan släppa taget och fortfarande vara kvar här – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att sinnet endast har makt, och endast har kontroll, när jag överlåter min makt, och min kontroll till sinnet – och låter sinnet styra mig, och bestämma över mig

Självåtaganden

När jag märker att jag går in i en reaktion av att uppleva mig själv fulländad, komplett, och helt runtomkring människor i min värld, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår att denna positiva energi inte är jag utan är ett automatiserat system som dyker upp inom mig för att skörda substans från min mänskliga fysiska kropp; således åtar jag mig själv att andas och inte låta mig själv medverka i eller uttrycka mig själv från denna positiva känsla, och energi

När jag märker att jag upplever mig själv besatt och ”sprutande” av  denna positiva energi, och att jag känner det som om jag ”bara inte kan hålla tillbaka den” då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att jag i detta ögonblick låter mig själv vägledas av sinnet, och att denna positivitet faktiskt inte är jag så att säga, utan är just ett system, och att det finns konsekvenser av att jag medverkar i och som denna s.k. positiva upplevelse; således åtar jag mig själv att andas igenom denna upplevelse, att stabilisera mig själv här – och att uttrycka mig själv i enhet och jämlikhet med och som min mänskliga fysiska kropp – och vara ärlig mot mig själv här

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s