Dag 300: Drömma Sig Bort

dreamsVad innebär det egentligen att man låter sig själv drömma om framtiden, om en annan verklighet, om vad man vill göra, om vad man inte vill göra, om hur man skulle vilja leva, om hur man inte skulle vilja leva – i praktiken innebär det att man för en stund slutar leva och istället blir endast en följeslagare åt en viss slags mental filmsnutt som spelas ut inför ens inre öga.

Jag har lagt märke till hur jag har denna tendens att drömma mig själv bort, och för att ögonblick helt försvinna från verkligheten, och istället bege mig in i alternativ verklighet där jag kan skapa och uppleva allt möjligt – d.v.s. min drömverklighet.

Varför låter mig själv drömma mig bort?

Det känns ju så skönt! Det är så upphetsande och energifyllt att kunna titta på min framtid och tänka in mig själv i olika situationer, och tänka hur glad jag skulle vara, hur bekväm jag skulle känna mig, hur tillfreds jag skulle uppleva mig själv – men det stora problemet är att när jag drömmer mig själv bort så är jag inte HÄR och jag tar inte ansvar för min DIREKTA och ÖGONBLICKLIGA verklighet – istället är jag någon annanstans; vad som är intressant är också att när jag drömmer mig själv bort och realiserar mina drömmar i mitt huvud, då är jag inte aktivt levande här – och i aktiv rörelse att faktiskt och praktiskt skapa och realisera det jag vill uppnå i detta livet.

De specifika drömmar jag märker att jag ofta låter mig själv bli hypnotiserad av är drömmar om vilket slags jobb jag kommer ha i framtiden, vilken slags utbildning jag kommer ha, hur mycket jag kommer göra, eller hur lite jag kommer att göra – i grund och botten ser jag hur mina drömvärldar byggs av en energi och upplevelse av ambition och begäret efter framgång – och hur det är ett slags intensiv adrenalinkick jag upplever när jag drömmer mig själv bort. Jag upplever det som roligt och givande att drömma mig bort till dessa alternativa verkligheter – men den objektiva sanningen är att det precis motsatta är sant.

Vad är det då jag tror mig själv få i denna alternativa drömverklighet där jag har det perfekta jobbet, det perfekta huset, den perfekta familjen, den perfekta bilen, den perfekt lönen? Jo – jag känner det som om att jag i den där drömmer har en slags känsla av tillfredsställelse och stabilitet – som att jag äntligen kan andas ut eftersom ”jag klarade det” – ”jag lyckades” – ”jag fick allt det där jag skulle ha” – frågan är varför jag inte ger mig denna upplevelse av stabilitet HÄR, och lever den HÄR som mig själv i varje ögonblick? Så att jag inte längre behöver söka mig själv mot ”något bättre” utan att jag istället lever detta ”något bättre” här i varje ögonblick med och som mig själv.

Denna punkt ska jag arbeta med idag genom självförlåtelse och självåtaganden – jag ska ta mig själv igenom denna tendens att drömma om framtiden – och istället skapa min dröm som en verklighet här som mig själv – så att jag inte längre känner att jag måste söka mig själv mot något mer för att uppfylla mig själv utan att varje ögonblick, varje andetag är fullständigt, helt, och uppfyllt i sig självt – alltså sluta det livslånga sökandet efter ”det där extra” och istället ge det ovillkorligt till mig själv här i varje andetag.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma mig bort till en alternativ verklighet där allt är perfekt, och där jag känner mig själv uppfylld, hel, och stabil, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att endast i mina drömmar kan jag vara uppfylld, kan jag vara hel, och kan jag vara stabil; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta min upplevelse av mig själv i mina drömmar och leva dessa HÄR såsom levande ord – där jag lever stabilitet som mig själv – där jag lever fullständighet och helhet – och däri jag således slutar att längta efter, och försöka ta mig någon annanstans – utan att jag istället låter mig själv leva i varje andetag tillfullo

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma mig själv bort till en alternativ verklighet såsom en drömvärld där jag föreställer mig en framtid med ett hus, ett bra avlönat arbete, en familj, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att koppla denna dröm till en känsla och upplevelse av fullständighet och av helhet, och stabilitet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli fast i en längtan efter stabilitet, i ett begär efter stabilitet och fullständighet, istället för att jag låter mig själv leva detta här – och praktiskt stabilisera mig själv, praktiskt låta mig själv gå mina dagliga ansvar, och åtaganden, utan att längta efter, eller ha ett begär till någonting mer, någonting bättre, någonting skönare

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta längta efter någonting mer, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ägna alla min vakna timmar att springa efter någonting bättre, någonting mer, någonting skönare, istället för att jag tillåter och accepterar mig själv att leva HÄR – att vara HÄR och att praktiskt skapa mitt liv i varje andetag – där jag således inte vill ha eller söker efter mer för jag är redan tillfreds med mig själv här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte vara tillfreds med mig själv här, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva ett begär efter att drömma och att få känna det som om att någonting mer väntar på mig i en avlägsen framtid; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att detta endast är ett sätt för mig att fly från mig själv, och hur jag genom att drömma mig själv bort, glömmer mig själv, glömmer att leva, glömmer att andas, glömmer att vara här med och som min kropp, glömmer att ta del av och medverka i och som mitt dagliga liv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ändra denna punkten på så vis att jag låter mig själv slappna av och arrangera mig själv i jämställdhet med och som min faktiska verklighet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte i varje andetag leva fullständighet, leva helhet, leva totalitet, leva som om det inte finns någon morgondag, utan att jag istället är fullständigt här, fullständigt i min egen kropp, och att jag tar varje andetag som om det är det enda andetaget

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att min externa verklighet ska ändra på sig och ta sig an vissa former och uttryck innan jag tillåter och accepterar mig själv att leva fullständigt – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att leva istället för att jag i varje ögonblick tar ett aktivt beslut att jag ska leva, jag ska vara HÄR, jag ska röra mig själv HÄR, jag ska medverka HÄR, och jag ska ta del av och fullständigt gå upp i och som min verklighet HÄR och inte längre låta mig själv vänta på att en önskan om hur jag vill att min värld ska se ut ska gå i uppfyllelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att mina drömmar ska gå i uppfyllelse innan jag låter mig själv leva och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag måste ha en viss specifik slags verklighet, att den ska se ut på ett visst sätt, att jag ska ha vissa slags materiella objekt i den, att jag ska en viss slags vardag, innan jag kan tillåta och acceptera mig själv att leva – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på min omgivning innan jag låter mig själv leva; således åtar jag mig själv att leva i varje andetag och i varje ögonblick tillfullo – och att sluta projicera mig själv in i framtiden – jag åtar mig själv att istället ta del av min verklighet här och sluta längta efter och önska mig någonting mer

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att detta är en västerländsk folksjukdom – att ständigt vilja ha någonting mer, någonting annat, någonting bättre, någonting skönare, någonting roligare, och att man ständigt hetsar och försöker krampaktigt springa mot denna bättre verklighet, och att man därför springer och hetsar igenom sitt liv utan att någonsin stanna upp och ta till sig av livet – av vad som är här; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta till mig av livet – att inte ta till mig av vad som är här – och låta mig själv leva här – och praktiskt applicera detta genom att sluta springa genom leva för att försöka nå någonting – utan istället aktivt leva och medverka i varje ögonblick här – för det är HÄR liv finns och inte i en mentalt påhittad framtid i mitt sinne

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå att det är ett beslut att leva här, och att jag kommer möta en upplevelse av motstånd i fråga om att ändra min utgångspunkt från att drömma till att leva här, således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv igenom detta motstånd, att ta mig själv igenom det, och att återföda mig själv här; således förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå hur barn har förmågan att leva i stunden, i ögonblicket, och att vuxna har förlorat denna förmåga men att den inte är för alltid förlorad utan existerar latent inom oss alla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta beslutet att återigen leva som ett barn – och låta mig själv fullständigt ta del av och gå upp i och som det som stunden, det som ögonblick erbjuder här – således inte längre vara besatt av drömmar, besatt av hopp, besatt av mentala filmsnuttar som kommer upp i mitt sinne, utan att jag istället lever och medverkar HÄR – att jag låter mitt liv vara fullständigt HÄR och inte separerat och uppdelat i en mängd olika upplevelser, filmer, och idéer i mitt sinne.

Självåtaganden

När jag märker att jag drömmer om min framtid, om min utbildning, om mitt jobb, om mitt framtida hus, om barn, om någon slags framtid jag skulle vilja uppleva; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser, och förstår, att den upplevelse av helhet, fullständighet, och tillfredsställelse som jag känner inom mig när jag spelar ut dessa drömmar inom mig, det är någonting som jag praktiskt kan leva, uttrycka, och röra mig själv som i varje andetag; således åtar jag mig själv att praktiskt leva HÄR – och att vara tillfreds med mig själv HÄR – att agera i mitt andetag och sluta drömma om och tänka på framtiden – jag åtar mig själv att arrangera mig själv i jämlikhet med det som är fysiskt och verkligt och faktiskt

När jag märker att jag vill fly in i mitt sinne och börja skapa en alternativ verklighet om hur jag skulle vilja känna, och uppleva mig själv någon gång där framme, långt där borta, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och för mig själv tillbaka hit; och jag ser, inser, och förstår att detta är ett begränsande sätt att leva på – att vara besatt i mitt sinne av vad jag skulle vilja hända istället för aktivt och fullständigt leva och uttrycka mig själv i varje ögonblick – således åtar jag mig själv att praktiskt ändra och dirigera mig själv till att bli en fullständig livsdeltagare – och leva tillfullo HÄR i och som min kropp – med min kropp – med och som mitt andetag och inte längre vara försvunnen uppe i mitt huvud

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s