Dag 305: Drömmen Om Någonting Mer

En tendens som jag lagt märke till om mig själv är att jag låter mig ofta drömma mig själv in i framtiden. En av de återkommande drömmarna har att göra med karriär, studier och akademiska meriter – jag vill och önskar att ha två examen och gärna någon slags mycket högt respekterad utbildning som av andra anses vara en framgång.

nyckelNär jag tittar på denna dröm närmare kan jag se att den drivs utifrån ett hopp och en längtan efter att få bli accepterad, erkänd och bygga upp något slags anseende och kändisskap. Jag vill helt enkelt vara någon för andra människor och det är därför dessa drömmar om framtiden ofta dyker upp inom mig, och tillsammans med dessa en energi av adrenalin, upphetsning och hoppfullhet, när jag drömmer mig själv in i framtiden och tänker på allt som jag kan lyckas med och klara av, då är det som om att jag inom mig som en segrare som ”äntligen lyckades göra någonting med sig själv” – och motsatsen upplever jag då jag inte drömmer mig in i någon avlägsen framtid, då är jag bara här med mig själv, och vad är egentligen det värt för någonting?

Mitt problem är alltså att jag istället för att låta mig själv respektera, värdera och älska mig själv ovillkorligt, så gör jag det villkorligt utifrån hur mycket jag tror andra respekterar och värderar mig. Har jag många utbildningar, då är jag tydligen en person som är värd att bli respekterad och erkänd, men har jag inget arbete, ingen utbildning, och inga planer, då är jag bara en loser som inte ska ges någon uppmärksamhet.

Så, det är intressant att se hur jag har skapat en idé om mig själv utifrån min tillgång till pengar, där jag låtit mig själv tro att om jag har mycket pengar, då är jag en reko kille, allt är fixat, och allt är som det ska vara – men om jag har lite pengar, då är allt kört, ”I am a nobody” så att säga och det finns absolut ingen mening med att leva mitt liv.

Vad jag måste göra är alltså att ta tillbaka värde och respekt till mig själv och sluta försöka jaga detta i pengar, i karriär, i erkännande från andra, och se, inse, och förstå att för att jag ska kunna älska, tycka om, uppskatta och värdera mig själv – då behöver jag inte tillåtelse från någon annan, jag behöver inte en viss mängd pengar, jag behöver inte ett visst typ av arbete eller en viss typ av karriär.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, att respektera mig själv, att erkänna och älska mig själv utifrån hur mycket pengar jag har, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att min position inom mig själv avgörs av hur väl jag lyckas i denna världen, och av hur väl jag kan bli en del av denna världen erkänd såsom en speciell och unik person; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter, att önska, och att ha ett begär efter att få bli erkänd i denna världen och att tjäna pengar, och att få andra människor att se på mitt liv såsom att vara viktigt, i tron att detta är detta enda sättet för mig att kunna koppla av och erkänna mig själv på

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att pengar och mina akademiska meriter avgör vem jag är, avgör hur effektiv jag är, och avgör hur värdefull jag är och huruvida jag kan acceptera mig själv eller inte i mitt liv, och således förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i mitt liv söka efter, och försöka skapa mig själv genom att göra saker i min externa verklighet och sedan hoppas att människor ska erkänna mig, ska uppskatta mig, och ska tycka att vad jag gör är någonting bra, och någonting värdefullt; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ignorera och glömma bort mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ignorera och glömma bort mig själv och istället låta hela min fokus ligga på hur andra människor ser mig, hur andra människor upplever mig, vad andra människor känner om mig, och vad andra människor tror om mig; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva mitt liv för och som mig själv här – där jag således inte låter mig själv skapa hela mitt liv utifrån denna utgångspunkt av att vilja bli accepterad av andra, utan att jag istället skapar mitt liv HÄR – utifrån sunt förnuft – utifrån vad som fungerar och vad som är effektivt – och vad som ger ett resultat som är bäst för alla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja nå en position av kändisskap och erkännande i mitt liv, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro, att en sådan position av kändisskap och erkännande är en riktig, substantiell och faktiskt position i denna verklighet, som om jag når den kommer att betyda någonting för mig – och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse, och förstå att det som sker i min externa verklighet skapar och definierar inte mig, och därför kan endast jag genom min egen rörelse, och mitt eget beslut, skapa en skillnad för mig själv i mitt liv – och denna skillnad har ingenting att göra med vad slags position jag når, vad slags position jag lyckas komma fram till någon gång i framtiden, utan har att göra med vem jag är här med mig själv i och som varje andetag

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig hän till detta system och tro att hela min existens av vem jag är avgörs av vilken slags position jag erhåller inom detta systemet, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att uppmärksamma mig själv, och att se att jag är här, och att jag inte behöver nå någon slags superposition inom systemet i framtiden för att kunna acceptera mig själv här, för att kunna leva tillfullo och totalt här i och som varje ögonblick – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att falla för idén om drömmen, idén om karriären, idén om att det finns någonting där ute i framtiden som jag måste lyckas uppnå för att jag ska kunna acceptera mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv framåt i mitt liv utifrån en känsla, och upplevelse, av att det enda som betyder någonting är vad andra tycker om mig, och är vad andra känner om mig, och är vad andra tror om mig; och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte lyssna på mig själv, och att inte leva mitt liv – utan istället vänta med att leva tills det att jag uppnått denna idén i mitt huvud om vad jag tydligen måste uppnå och klara av någon gång i en avlägsen framtid för att jag ska kunna acceptera mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse, och förstå hur jag genom att leva och röra mig själv utifrån denna utgångspunkt helt invaliderar mig själv, och glömmer bort mig själv, och slänger bort mig själv för att kunna leva i mitt sinne, i drömmar, hopp, och begär om hur jag vill att min framtid ska forma sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit, och att se, inse, och förstå att jag kan ge mig själv gåvan av att leva här – och således ge upp detta sökande, detta trånande efter en annan verklighet, efter en annan realitet, efter en annan upplevelse av mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte föra mig själv tillbaka hit till min mänskliga fysiska kropp och leva HÄR i och som varje ögonblick – leva med mig själv – leva med min kropp – och inte längre leva och existera i och som mitt sinne

Självåtaganden

När jag märker att jag drömmer mig bort i mitt sinne, till någon alternativ verklighet, där jag tydligen har lyckats, och jag har fått alla bra betygen, jag har fått det bra jobbet, och den perfekta karriären; då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser, och förstår att denna drömmer är inte att leva, denna dröm är inte att dirigera mig själv i verkligheten och är endast en slags distraktion som avhåller mig från att faktiskt leva – således åtar jag mig själv att sluta drömma om vad jag kan bli och göra i framtiden och istället leva HÄR i varje andetag och skapa min framtid i varje ögonblick här

Jag åtar mig själv att sluta vara beroende av andras åsikter, andras tankar, andra erkännande, och således åtar jag mig själv att sluta jaga efter en position i systemet där jag kan känna mig själv speciell för att tydligen tycker andra att jag är duktig, och gör bra ifrån mig – och således åtar jag mig själv att istället leva HÄR för och som mig själv – utifrån sunt förnuft såsom vad som är bäst för alla

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s