Dag 312: Ilska, vad är det egentligen?

Ilska, vet vi verkligen vad det är? Alltså, rent tekniskt, vad består ilska av, hur uppstår det, varför uppstår det? Nej, naturligtvis vet vi inte det, eftersom vi i vårt liv inte fått någon effektiv utbildning om vad sinnet egentligen är för någonting, hur det fungerar, hur vi skapar emotioner och känslor inom oss själva, hur vi tänker, varför vi tänker – ingenting av detta vet vi människor någonting om.

Lyckligtvis finns det dock de som har utforskat detta spektrum av det vi kallar människans inre verklighet, och idag ska jag använda mig själv av en intervju som jag köpt på EQAFE, som behandlar och ger information om en viss typ av inre mental skapelse, nämligen ilska.

Bakgrunden till detta är att jag idag hade en episod av ilska, en stark upplevelse som kom upp inom mig och som jag inte effektivt i ögonblicket lyckades stoppa, utom som istället tog kontroll över mig och agerade i mitt ställe – det är naturligtvis inte acceptabelt, varför jag tog beslutet att utforska denna ilska, och ge lära mig själv om vad ilska faktiskt är.

Det första man bör göra då man arbetar med ilska, är att först hantera ens förhållande gentemot ilska. Problemet är nämligen att vi människor skapa en idé om att ilska ger oss makt, ger oss styrka och ger oss förmåga att vara mer auktoritativa – och detta är ett problem eftersom ilska faktiskt inte gör någonting annat än att försätta oss i en komprometterande situation, där vi faktiskt inte tar beslut, utan ilskan bestämmer åt oss.

I dagens blogg kommer jag alltså att hantera mitt förhållande gentemot ilska och genom självförlåtelse släppa taget om detta förhållande, och med hjälp av självåtaganden sedan ta ett nytt beslut om vem jag är i förhållande till ilska.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att ilska gör mig mäktig, gör mig stark, gör mig auktoritativ, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror, tycker och tänker, att ilska ger mig någonting, att ilska ger mig substans, ger mig form, och ger mig kraft – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska endast är en energi, en upplevelse som dyker upp inom mig, och som inte har någonting med faktisk styrka, faktisk makt, och faktisk möjlighet för mig att avgöra och bestämma vem jag är i varje ögonblick

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett förhållande gentemot ilska, där jag definierar och ser ilska såsom min medhjälpare, och min assistent, som tar mig genom livet, och hjälper mig att tydligen stå upp för mig själv, och hjälper mig att hantera svårigheter, och situationer som jag känner mig obekväm inför, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att ilska inte gör mig stark, utan ilska gör mig besatt och förlorad i och som en upplevelse, där jag inte har någon dirigerande makt, utan allt som händer är att jag följer efter en upplevelse som dyker upp inom mig och som tar mig med på en resa vart än denna upplevelse vill

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska där jag tror att då jag blir arg så blir jag auktoritativ, jag blir stark och jag blir mäktig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro och tänka att jag behöver ha ilska i mitt liv för att kunna göra en effektiv skillnad för mig själv, för att kunna ta beslut och hantera relationer med andra i min värld – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid ilska begränsar mig själv, och låser fast mig själv i en illusorisk upplevelse som inte har någonting att göra med att ta ansvar och leva ordet makt här i faktisk mening

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att låta sinnet styra vem jag är, och låta mig själv ha och skapa ett förhållande gentemot ilska såsom att jag tror att ilska gör mig stark, att jag därigenom kompromissar med mig själv och jag överlåter min makt till en upplevelse, och att jag i princip säger inom mig själv att ”jag vet inte vad jag ska göra” och ”jag vet inte hur jag ska leva” – så kan du göra detta för mig istället ilska?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge mig själv över till ilska i tron att jag inte utan ilska kan leva och stå som makt och auktoritet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en upplevelse av saknad, och hjälplöshet, när jag inte kan luta mig själv gentemot en upplevelse av ilska för att hantera en situation

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att släppa taget om ilska i tron att jag därigenom även släpper taget om min förmåga att vara kraftfull, vara direktiv, och vara dirigerande i mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid denna idén om att ilska ger mig kraft att ta beslut och riktning i mitt liv, faktiskt gör mig själv oförmögen att agera och besluta på en egen riktning i mitt liv utan att det finns någon energi inom mig själv om säger att jag borde ta en sådan riktning, att jag borde röra mig i ett sådant håll, att jag borde agera

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag behöver ha ilska för att kunna agera, för att kunna ta beslut, och för att kunna stå upp inom mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur mycket denna idén begränsar mig, och att det är uppenbart att beslutet att stå upp inom mig själv inte handlar om vad jag upplever, utan det handlar om mitt beslut, om vem jag beslutar att jag är, om hur jag beslutar att jag ska leva, om vilka ord jag beslutar att jag ska stå vid och som i ett ögonblick; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett andetag och ovillkorligt släppa taget om mitt förhållande med rädsla, och förstå att jag är fortfarande här, jag är inte beroende av ilska för att leva, jag är inte beroende av ilska för att röra mig själv, jag är inte beroende av ilska för att ta beslut och agera i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande gentemot ilska, där jag tror att jag måste ha, och jag behöver ha ilska med mig i mitt dagliga liv annars kommer jag falla samman, jag kommer att som en pappdocka trilla ihop eftersom jag tydligen förlorat det stöd, den kraft jag behöver för att ta mig själv igenom mitt liv; således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera orden makt, auktoritet, kraft och styrka i förhållande till ilska och frustration, och tro att jag behöver ha ilska inom mig själv som en konstant upplevelse för att jag ska kunna ta några beslut i mitt liv, och för att jag ska kunna göra någonting med mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa ett förhållande till ilska, där ilska har blivit min motivation, där ilska har blivit min musa, som ger min inspiration, som ger mig driv och som ger mig kraft – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna kraften och styrkan som ett beslut av mig själv och som mig själv, ett beslut som jag lever eftersom det är sunt förnuft, eftersom det är logiskt och det fungerar – och inte därför att jag har en viss typ av energi som driver mig framåt, och som gör att känner det som om att jag ”måste fortsätta” för att klara av och kunna hantera mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge min makt över till ilska och ge min motivation över till ilska, att ge min förmåga att ta självmotiverade beslut över till ilska, och att tro att endast med ilska kan jag vara en kraft att räkna med i denna världen, för tydligen, endast när jag håller fast vid ilska och frustration blir jag stark, blir jag effektiv, blir jag verkningsfull; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att stå som denna punkt av att vara stark, kraftfull och verkningsfull som mig själv – där jag definierar dessa ord praktiskt och jag därefter lever dem praktiskt som mig själv här

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att ovillkorligt släppa taget om mitt nuvarande förhållande gentemot ilska, och förstå att ilska inte ger mig makt, styrka, auktoritet eller driv – ilska är bara en energi och ingenting mer eller mindre

Jag åtar mig själv att omdefiniera ordet makt och inte längre koppla detta ord i förhållande till energin ilskan, utan istället omdefiniera ordet till att ha en praktisk och effektiv betydelse som ger ett utflöde såsom en värld och ett leverne som är bäst för alla

Jag åtar mig själv att släppa mitt förhållande med ilska och ovillkorligt och objektivt arbeta med ilska och sluta ha ett personligt förhållande med ilska där jag rättfärdigar ilska i tron att jag behöver ilska för att kunna vara verksam och effektiv i denna världen – jag stoppar detta och tar mig själv tillbaka till det som är praktiskt och funktionellt och som inte baseras på energi – nämligen mig själv fysiskt här i varje ögonblick

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s