Dag 314: En Ogästvänlig Värld

En intressant observation som jag har gjort i förhållande till ilska är att ilska i sig självt aldrig handlar om ilska, utan att ilska mer är som en slags signal, att här finns det flera saker att arbeta med, reflektera över, och släppa taget om.

Den ilskan som jag tenderar att uppleva på morgonen har till stor del försvunnit sedan jag skrivit om, och applicerat självförlåtelse på mitt förhållande till sexualitet och relationer – så ilskan jag upplevt så starkt har alltså varit i direkt förhållande till de punkter inom mig själv som jag undvikt att hantera. Därför kan ilska vara ett hjälpmedel, det kan fungera som en slags markering för en själv, att när ilska kommer upp i någon situation, då vet man att det är dags att sätta sig ned, och se till att titta djupare in i den där ilska, se vart den kommer från, hur den utvecklas, och varför den kommer upp just i denna specifika situation.

Idag kommer jag inte att fortsätta skriva om ilska, utan istället börja arbete med rädsla, ångest och stress i förhållande till pengar, karriär och studier, vilket jag redan håller på med i min engelska blogg – vilken du kan hitta här (engelsk blog). Det är nämligen som så, att jag har en tendens att grotta ner mig i denna typ av emotionella reaktioner gentemot det faktum att jag existerar i en värld som är i grund och botten mycket ogästvänlig, och fylld av konkurrens – en värld som inte är inbjudande eller omhändertagande utan som istället kräver av sina invånare att de kämpar för sina liv, om de nu vill behålla dem.

Naturligtvis är detta inte ett naturligt förhållande, utan någonting som vi människor har skapat – vi har kreerat en värld som är fullständigt skoningslös, där det avgörande för din fortsatta existens är hur mycket pengar du har, och om du inte har några pengar – ja, då är den existens enligt spelets regler inte längre berättigad, och du blir därför utvisad.

Att vi har skapat världen till existera på detta vis sätter stor press på människor. De allra flesta av oss existerar i en konstant överlevnadspersona, där allt vi tänker på, gör och agerar efter är rädsla, och hela våra liv bygger på våra försök att hålla oss själva flytande i denna existens. Detta är uppenbarligen ett otroligt begränsande, och tillbakahållet sätt att leva på, och de allra flesta människor får på grund av detta inte ägna sig åt de som de verkligen vill göra; vi tar ett arbete för att överleva, ser till att ha tillräckligt med pengar genom våra liv, och våra planer och förhoppningar brukar ofta stanna just där – bara jag överlever så är det okej.

Vad som måste förstås är att vi har skapat vår existens till att fungera på detta vis, och att vi därför kan ändra på det – det är möjligt att skapa en värld där alla har tillräckligt med resurser för att klara livhanken, där dessa resurser är garanterade, och inte någonting vi möjligtvis kan få tillgång till, om vi har turen att bli födda in i rätt familj.

Vi skapade denna världen såsom den fungerar för närvarande ett steg i taget, en handling i taget, ett andetag i taget, och utmaningen vi nu står inför är att återskapa en värld där rädsla för vår egen överlevnad inte längre behöver existera, eftersom vi vet att vi är omhändertagna.

Som jag emellertid nämnde, är det som så, att jag har en tendens att reagera i fruktan och ångest inför hur denna världen är skapad och fungerar – och det är det som jag kommer arbeta med i denna blogg. Men som sagt, att hantera denna rädsla är bara en del av lösningen, vi måste även implementera ett nytt monetärt system där denna typ av rädsla aldrig kan uppstå i någon individ, och där alla kan få den frihet de förtjänar – det är en mänsklig rättighet.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inför tanken att jag i framtiden ska gå ut och hitta ett arbete till mig själv, och bygga någon slags karriär för mig själv, reagera i fruktan, ångest och nervositet – och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera och se mig själv som underlägsen, som oförmögen, såsom att jag inte har de tillräckliga kvalifikationerna för att ta mig själv ut på arbetsmarknaden, och styra upp mitt liv på så sätt att jag faktiskt kan leva, och existera i denna världen, och att jag inte kommer hamna på gatan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna och uppleva mig själv såsom underlägsen och mindervärdig detta system i vilket jag befinner, och således förlåter jag mig själv at jag tillåtit och accepterat mig själv att mig själv såsom underlägsen, oförmögen, och inte tillräckligt stark, effektiv, eller driven för att kunna hantera, dirigera och leva i detta system, tjäna pengar, och bygga upp ett liv till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället för att leva praktiskt här i varje andetag, och hantera, bygga och skapa mitt liv i varje andetag – gå in i mitt sinne och projicera idéer och antaganden om framtiden; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att leva lösningen – att leva HÄR i varje andetag och inte vara beroende av mitt sinne för att dirigera och röra mig själv i och som denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli, och vara beroende av mitt sinne för att röra mig själv, för att motivera mig själv, och för att planera min framtid, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv motiveras av rädsla, av ångest, av osäkerhet, av nervositet och underlägsenhet, och känna och uppleva det som om att detta är det enda jag kan lita på, dessa upplevelser, och att utan dessa finns det ingenting annat jag kan göra; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att genom mitt eget beslut och mina egna direktiv, ta ett beslut att leva, att planera, att styra mig själv i denna världen, och inte längre vara motiverat och styrd av rädslor

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att lösningen till att bli effektiv i denna världen, inte är att gå in i rädsla, och att motivera, röra och styra mig själv utifrån en slags kvävande rädsla, att jag kommer förlora mig själv, om jag inte i varje ögonblick håller fast vid denna rädslan, och motiverar mig själv utifrån denna rädslan; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag inte behöver rädsla, jag behöver inte tvivel, jag behöver inte ångest, utan det jag behöver är sunt förnuft, det jag behöver är att titta på vad som är här, och ta ett beslut, som inte är motiverat av någonting mindre eller mer än vad jag ser är här, och vad jag ser är ett effektivt och bra beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att rädsla, ångest och nervositet är någonting som jag måste hålla fast vid för att kunna klara mig själv i denna världen, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge rädsla och nervositet ett värde, och tro att dessa upplevelser på något sätt kommer att göra att jag klarar mig igenom denna världen, att jag kommer bli bättre på att överleva, att jag kommer bli bättre på att dirigera och styra mig själv, att jag kommer bli bättre på att ta beslut – istället för att se, och förstå att dessa upplevelser inte har något relevant syfte – de är bara dessa upplevelser som i sig själv inte ger mig någonting; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta bort alla rädslor inför framtiden så att jag kan se tydligt och klart vad som är här – och ta ett beslut som verkligen gynnar mig själv och de som finns i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå, att lösningen på detta problem, denna rädsla inför att leva och existera i denna världen, bara delvis är att jag tar bort rädsla inom mig själv, eftersom den andra delen handlar om att implementera ett ekonomiskt system som är bäst för alla, som skapar en värld där vi inte längre behöver vara rädda, där vi inte längre behöver känna oro och ångest, där vi inte längre behöver existera i en överlevnadspersona och hela ta beslut, springa omkring, tänka, och röra oss själv i och som rädsla

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli nervös inför min framtid, inför att tjäna pengar, inför att skapa ett nätverk i systemet, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är ingen mening att vara nervös, system är i grund och botten uppbyggt på principen av ackumulation, och allt man gör handlar om nummer, och att således är processen om att skaffa ett arbete, tjäna pengar, ett nummerspel, där det handlar om hur många gånger jag applicerar en och samma handling, och att således är nervositet meningslöst, eftersom jag rör mig och existerar i en verklighet som i grund och botten är uppbyggd av och som matematiska formler

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte släppa de mentala förväntningar jag byggt upp inom  mig själv angående vem jag ska vara i framtiden, var jag ska jobba, hur jag ska jobba, hur mycket pengar jag ska tjäna, vilken titel jag ska ha, vilket nätverk jag ska, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället för att ha dessa förväntningar, röra mig själv, agera och leva i varje andetag – i varje ögonblick – och leva i ett förväntanslöst tillstånd – där jag inte drömmer om någonting mer utan att jag istället lever tillfullo här – och skapar min framtid här i varje andetag

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att skapa mig själv här, skapa min framtid här, och skapa denna inte utifrån rädsla, nervositet, eller ångest – utan istället motivera mig själv med sunt förnuft – se vad som måste göras, och sedan göra det – och sluta oroa mig för vad som kan hända, och vad som inte kan hända – och se att detta i grund och botten är irrelevant – för vad som är relevant – är att jag är här – och att det är här i detta ögonblick som jag har makten att styra mig själv och ta beslut

Jag åtar mig själv att sluta gå in i stress och nervositet inför min framtid, och jag åtar mig själv att istället på mig själv att jag kommer hantera de utmaningar jag ställs inför i framtiden här, i tillit till mig själv, och att jag kommer att hitta en lösning oavsett vad slags utmaning jag står inför

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s