Dag 317: Att Leva Ordet Ansvar

ansvarDet är genom ord som vi skapar oss själva – vi lever ord vare sig vi är medvetna om det eller inte och det är genom att omdefiniera ord som vi kan förändra och skapa oss själva till att leva på ett sådant sätt som vi ser är bäst för oss själva såväl som för andra.

Idag kommer jag därför att arbeta med att omdefiniera ett ord för att sedan i min praktiska verklighet leva detta ord.

Det ord som jag ska arbeta med idag är Ansvar – vilket är ett ord som jag ser att jag kan expandera i hur jag lever det praktiskt.

Vad jag har sett i förhållande till hur jag i nuläget lever ansvar är att det endast är gentemot vissa saker i min omvärld som jag lever detta ord och det har att göra med hur jag skapat en idé om att vissa saker är mer viktiga än andra. En sak som jag märkt är jag inte på ett effektivt lever ordet ansvar i förhållande till saker och ting som rör min direkta omvärld – såsom att t.ex. bädda min säng när jag vaknar på morgonen, eller dammsuga golvet när jag ser att det är skitigt, eller leka med, eller ta ut katterna när jag ser att detta är någonting de behöver. Det finns alltså ett problem i att jag tenderar att se ansvar endast i förhållande till vissa slags punkter och inte i förhållande till andra – och detta bottnar i att jag inte i alla ögonblick låter mig själv se utflödena av de beslut jag tar.

Saken är som så att allt jag inte gör och allt jag gör har en viss effekt i min verklighet och det är just denna effekt som jag ännu inte tillfullo låtit mig själv se. Om jag till exempel inte tar hand om mina kläder och packar in dem min byrå eller klädskåpet, har detta effekten att kläderna blir liggande och tillslut byggs upp till en hög. Detta är ett beteende som innebär att min fysiska och direkta omvärld inte längre är lika praktiskt effektiv och beteendet utgör också en slags bristande respekt för mina kläder – jag struntar i om de blir skitiga, skrynkliga, fylls med katthår, eller trillar ner på golvet och får damm på sig – och här kan jag således leva ordet ansvar för att praktiskt korrigera detta beteende.

Den formella definitionen på ordet ansvar är:

Skyldighet att se till att viss verksamhet fungerar och att ta konsekvenserna om så inte sker.

Denna definition kan jag se är begränsad, eftersom att ta ansvar bör inte vara någon skyldighet, utan det bör istället vara ett sätt att leva och någonting man gör utifrån en insikt om vad som är sunt förnuft och vad som är bäst för alla. Dessutom kan konsekvenser av att man inte ta ansvar inte undvikas och därför är det inget val man gör att ta konsekvenserna om man inte tar ansvar – man drabbas vare sig man vill det eller inte. Man kan tro att man slipper undan, men allt man gör i denna fysiska verklighet har ett utflöde som kommer påverka även ens eget liv direkt eller indirekt.

Därför kommer jag att skapa min egen definition av ordet som jag sedan kommer leva praktiskt. Om jag alltså ska ta och omdefiniera ordet ansvar på så vis att jag tar allt och alla i min omvärld i beaktande är en bra definition för ansvar:

Att ta tag i och dirigera samt styra punkter i min omvärld på ett sådant sätt att utflödet blir vad som är bäst för alla.

Nedan kommer jag att applicera självförlåtelse på de idéer och reaktioner jag skapat gentemot ordet ansvar – så att jag kan släppa taget om hur jag levt ordet hittills och därefter förändra och skapa mig själv i enlighet med den nya definition av ordet som jag ställt upp.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och uppleva ett motstånd gentemot att ta tag i punkter i min omvärld, röra dem, och motivera mig själv att skapa någonting med mitt liv som kommer att gynna alla människor – således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att istället låta mig själv motiveras av energier och låta min förprogrammering bestämma vad jag ska ägna mig själv åt och hur jag ska leva mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ge efter inför ett motstånd att göra saker och ting fullständigt och helhjärtat första gången jag gör saker och ting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in och som en apati där jag gör saker halvfärdiga – jag gör dem inte fullständigt – jag gör dem bara tills de duger – och jag rör mig inte i min verklighet på ett sådant sätt att jag hanterar alla punkter som är här på ett sådant sätt att det skapar ett utflöde som är bäst för alla; således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förändra och styra denna punkten på sådant sätt att jag hanterar alla punkter i min värld – styr och tar tag i dem – helhjärtat och fullständigt – och lägger ner all min kraft och medvetenhet på att fullgöra punkten så bra som jag kan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för min direkta verklighet i samma ögonblick som jag ser att där finns en punkt som jag måste dirigera och styra – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta och skjuta upp att ta ansvar – eller hoppas att någon annan ska ta ansvar och dirigera punkten – istället för att se, inse och förstå att det är en dröm och en illusion – ett slags försök att fly bort från mitt ansvar – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv den gåvan jag ger mig själv i och med att jag låter mig själv ta fullständigt ansvar för min omvärld och mig själv – för jag kommer därigenom att bli mer nöjd med mig själv, mer tillfreds med mig själv, och när jag går och lägger mig på kvällen, verkligen känna inom mig själv att jag gjort något av värde med min dag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ha det som utgångspunkt i alla de saker jag medverkar inom och som, att göra det så bra som jag kan, att vara tålmodig, och sträva efter perfektion i allt jag tar mig an, och således inte låta mig själv nöja mig med halvfärdiga resultat, med halvdana resultat där jag inte gett allt jag kunnat ge, utan där jag istället gett bara så mycket som jag känner för att ge, och som jag tycker är bekvämt att ge

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta lathet och apati styra vem jag är, hur jag lever mitt liv, och hur jag beslutar att hantera och styra punkter som dyker upp i mitt liv, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att när lathet och apati dyker upp inom mig, är allt som krävs att jag tar ett beslut om vem jag är, och hur jag ska leva, och sedan håller mig till detta beslut, och lever detta beslut in i verkligheten så att säga

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt är förhållandevis enkelt att förändra mig själv vad det gäller denna punkten, för jag kan klart och tydligt se när jag inte tar ansvar, när jag inte gör något till mitt yttersta, och när jag gör någonting halvdant – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att när jag märker att jag existerar och går in i en sådan upplevelse och ett sådan mentalt stadie, att jag då förändrar mig själv och styr mig själv till att vara fullständigt här i ögonblicket, och ge den punkten jag håller på med just då min fulla uppmärksamhet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att nöja mig själv med halvdana resultat, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att nöja mig med ett halvdant liv, en halvdan applikation, och i detta förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ändra mig själv på så vis att utgångspunkt i allt jag tar mig an är att nå perfektion, är att framkalla det bästa möjliga resultatet, att nå det bästa möjliga utflödet, att verkligen skapa det som är bäst för mig och de som existerar med mig i min omvärld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att om jag nöjer med endast halvdana resultat, så blir det jag sänder ut i denna världen halvdant och resultatet blir en halvdan värld, en värld som duger men som inte är särskilt bra överhuvudtaget, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta ett ansvar och leva som ett exempel på hur jag vill att varje människa ska uttrycka sig, röra sig och leva i denna världen, och således i och med detta påvisa den potential vi som människor har, och hur denna potential har glömts bort och inte nyttjats – nämligen vår potential att skapa oss själva som levande ord och bestämma vilka vi ska vara, vad vi ska ge, hur vi ska leva, och vad resultatet ska bli av våra liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag genom att jag accepterar mig själv som halvdan även accepterar alla andra människor som halvdana, för hur kan jag kräva eller förvänta mig att någon annan ska leva någonting som inte jag ännu lever? Således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se vilket ansvar jag har vad det gäller skapandet av en ny människa, skapandet av en ny värld, skapandet av en ny natur, ett ansvar som är med mig här i varje ögonblick och som ligger i hur jag väljer att leva och uttrycka mig själv – och röra mig själv i varje ögonblick här

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att skapa mig själv som det levande ordet ansvar, och därigenom ge mig själv gåvan av att kunna lägga mig själv ned och sova på kvällen, nöjd, tillfreds och lugn, eftersom jag vet att jag tagit ansvar för alla punkter, där finns ingenting som jag inte har hanterat, eller dirigerat, utan alla punkter som kommit upp har jag effektivt styrt på ett sådant sätt att jag nu kan slappna av och lägga mig ned och sova; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att låta mig själv leva ansvar varje dag – varje andetag

Självåtaganden

När jag märker att jag upplever ett motstånd, och en motvilja mot att ta tag i och dirigera en punkt i min omvärld, och göra så med utgångspunkten av att nå perfektion, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag, och jag för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår till vilken grad jag begränsar och håller fast mig själv i en begränsad version av mig själv och att jag inte låter mig själv leva den potential som jag är tillgång till här; således åtar jag mig själv att ta ansvar, att leva ansvar, och att dirigera de punkter som dyker upp i min omvärld och i mitt dagliga liv – effektivt och helhjärtat – med målet inställt på att nå perfektion och göra det bästa som jag kan göra

När jag märker att jag hanterar och styr punkter i mitt liv halvdant och utan att riktigt bry mig om hur resultatet blir, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag genom att leva halvdant, kompromissar mig själv, och skapar konsekvensen av att jag kommer gå och lägga mig, och vara otillfreds, och känna det som om att jag missat någonting, och glömt att ta viktiga saker i beaktande, vilket jag uppenbarligen har gjort; således åtar jag mig själv att när jag hanterar och styr punkter i mitt liv – att göra så med utgångspunkten av att nå perfektion och nå det bästa möjliga resultatet

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s