Dag 321: Toppjobbet

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att drömma om att ha en toppkarriär

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fantisera om att lyckas i systemet, och röra mig själv uppåt i hierarkin och bli någonting – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att inte följa efter och försöka uppnå mina drömmar och fantasier – i tron att om jag inte följer efter mina begär så kommer jag att gå miste om någonting

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna rädsla och ångest inför att ta ett beslut i mitt liv att inte gå den där vägen som jag inbillat mig själv att jag skulle gå, vägen mot toppen av hierarkin, och istället göra någonting med mitt liv och leverne som inte kommer placera mig i någon slags visibel situation där människor anser och definierar mig såsom att vara på toppen av hierarkin, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att leva ett oansenligt och anspråkslöst liv – där jag inte är särskilt speciell eller unik – utan egentligen bara helt normal

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd inför att leva ett helt normalt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa en polaritet mot denna rädslan, såsom begäret efter att få toppjobbet, att ha den bästa och mest givande karriären, så att jag kan känna och upplever mig själv som om att jag är på toppen av världen, förmer än och bättre än alla andra som är runtomkring mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, och för mig själv tillbaka hit – och se, inse och förstå att det här begäret jag har är baserat på en rädsla, och en idé om att jag måste bevisa mig själv och få bekräftelse i mitt liv, när sanningen är den att jag inte behöver bekräftelse, att jag inte behöver bevisa mig, att jag inte behöver visa mig själv stark eller lyckad inför någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid begäret av att få toppjobbet, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att existera i inre mentalt tillstånd av att tävla mot andra, och försöka bevisa mig själv och bekräfta mig själv gentemot andra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se, och definiera mig själv utifrån en jämförande bild – där jag tror att jag kommer bara vara nöjd med mig själv om jag lyckas uppnå något slags gudstillstånd i andra människors ögon, och nå den där toppositionen, där alla ser upp till mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja bli berömd, erkänd och framgångsrik, och imponera på människor i min omvärld, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta detta vara den energi som motiverar mig, som rör mig framåt, som animerar mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på en idé om mig själv att så länge jag inte har den där bekräftelsen, så länge jag inte nått den där positionen, så länge jag inte skapat mig själv såsom den där perfekta människan på toppen av pyramiden, då är det någonting fel med mig och mitt liv, det är någonting som saknas, och någonting som ur balans

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag har sökt efter andras erkännande och andras bekräftelse helt i onödan, för saken är som så, att hur länge, hur enträget, och hur disciplinerat jag än söker, så kommer jag aldrig hitta den där totala acceptansen och erkännandet, eftersom det är endast någonting som jag kan ge till mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan ge mig själv acceptans, erkännande och bekräftelse oavsett vad jag gör, oavsett vilket yrke jag innehar, oavsett vilken riktning jag tar i mitt liv – för saken är den – att vad som avgör allting är VEM jag är och inte VAD jag gör

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ovillkorligt låta mig själv slappna av inombords och se, inse och förstå att jag måste inte gå ut i systemet och jaga någon slags erkännande, bekräftelse och acceptans, jag måste inte erhålla något slags kändisskap, jag måste inte bli någonting överlägset, jag måste inte få ett toppjobb, jag måste inte få de bästa betygen av alla – jag menar: jag kan istället acceptera mig själv och ge mig själv erkännande och bekräftelse, och låta mig själv vara tillfreds med mig själv oavsett var jag är eller vad jag gör i detta system

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det enda sättet att verkligen stabilisera mig själv på, och ge mig själv det där fundamentet av stabilitet där jag kan stå den samma varje dag utan att bli emotionell eller känslomässig, är att jag låter mig själv släppa taget om mina begär, låter mig själv släppa taget om mina drömmar, låter mig själv släppa taget om denna världen och vem jag vill och önskar att jag ska vara i denna världen; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att närma mig själv denna världen i insikten om att allt handlar om vad som är praktiskt, vad som är effektivt och var jag kan skapa den största och mest inflytelserika skillnaden, och att idén om att bli en vinnare – är just bara det – en idé och ingenting annat – ingenting av värde och ingenting att leva för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att leva för att få bli någon slags stjärna i systemet, en profil, någon som alla pratar om, känner till, och ser på med stora ögon – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att förblindas av mitt eget begär efter att få bli bekräftad, erkänd, och validerad, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå hur flyktiga, hur meningslösa, och hur tomma dessa punkter är, hur de faktiskt inte innehåller något av värde, utan jag söker att ta bli någonting, jag söker efter erkännande, bara för en tomhet jag upplever inom mig – en tomhet som jag istället kan ta beslutet att fylla genom att stå upp inom mig själv att besluta mig själv för hur jag ska leva och röra mig själv i denna världen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv tom och meningslös, och tro att för att kunna råda bot på denna upplevelse måste jag gå ut i systemet, och jag måste placera mig själv i någon inflytelserik position, och jag måste se till att jag blir någon – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna punkten är illusorisk – den är dröm som jag skapat – och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag kan fylla tomrummet som existerar inom mig – med mig själv – och leva fullhet och totalitet i varje ögonblick och således inte längre uppleva mig själv som en utsvulten varg på jakt efter någonting att sätta tänderna i

Självåtaganden

När jag märker att jag går in karriärspersonligheten, och jag drömmer om en magnifik, fantastisk, och framgångsrik framtid, där jag står i centrum för stora saker – då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår hur detta sökandet är en illusion, hur det inte finns någonting att nå till, det finns inget att uppnå, och den där bekräftelsen jag så gärna önskar, den finns inte; således åtar jag mig själv att slappna och acceptera mig själv – och förstå att endast jag kan ge mig själv acceptans – endast jag kan bekräfta mig själv och det kommer aldrig komma därutifrån

När jag märker att jag känner mig tom, och meningslös, och tror att min mening, och mitt syfte finns någonstans därute i världen, och att jag måste inta någon statusfylld position för att kunna känna mig tillfreds, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur denna jakten på att känna mig hel inte kommer leda någonstans, eftersom det finns inget mål att nå där ute som kan göra mig till en komplett och hel människa; och således åtar jag mig själv att istället leva HÄR – och ta beslutet att tillåta mig själv vara HEL och KOMPLETT och sluta söka efter dessa saker där ute någonstans

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s