Dag 330: Självförlåtelse På Att Känna Mig Sårad

Idag kommer jag titta närmare på en reaktion som kommer upp inom mig i vissa situationer då jag upplever det som om att en annan person talar till mig strikt, forcerande och aggressivt. När jag tittar på denna reaktion, och vilka slags olika emotioner den består av, ser jag att den innehåller följande inre upplevelser:

  1. Utstötthet
  2. Förlöjligad
  3. Missförstådd
  4. Utnyttjad
  5. Hatad
  6. Ogillad
  7. Sårad
  8. Nedtryckt
  9. Motarbetad

Dessa olika upplevelser känns överväldigande i min kropp, och de sprids i mina kroppsdelar. Framförallt upplever jag emotionen i mina axlar, och det känns som om att emotionen kokar, och bubblar. I mitt solarplexus upplever jag emotionerna starkast.

Det förekommer enstaka tankar. De är antingen riktade mot min personen som talat, och då i formen av skuldbeläggande tankar. Eller är de riktade till mig själv och då tar de formen av självömkan – att jag tycker synd om mig själv för att denna upplevelse har drabbat mig. Jag känner ju det som om att upplevelsen inte borde ha drabbat mig utan någon annan.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när denna reaktionen av att känna mig själv sårad dyker upp inom mig, så måste jag ’stå’ inombords, jag måste andas igenom den, och jag kan inte tillåta och acceptera mig själv att ge efter för energin, och skapa mig själv i enlighet med energin, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att här är var jag har fallit – att eftersom då jag står upp inom mig själv blir energin mer intensiv, vilket gör att jag tillslut ger efter i tron att ’jag är energin’ – istället för att se, inse och förstå att jag inte är energin och att jag måste driva och motivera mig själv i ögonblicket att stå upp och driva mig själv igenom upplevelsen och inte tillåta mig själv att divergera från mitt initiala beslut

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv anklaga en annan såsom att inte vara tillräckligt känslosam, omsorgsfull, och öm, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att ‘denna person bryr ju sig inte ens om hur jag känner mig’ – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att min en annan ska bry sig om hur jag känner mig – att hon ska en skuldupplevelse inombords gentemot mig, och vilja gottgöra mig för min upplevelse av att känna mig själv sårad; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att denna upplevelse jag har inte handlar om en annan, utan det handlar om mig, och min process, och vem jag är och hur jag tillåter mig själv att existera inombords

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att andra personer, och mitt sinne, att det som kommer upp inom mig, det speglar vem jag är, och hur jag existerar inombords, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det jag upplever i formen av emotionen av att känna mig sårad, det är ingenting personligt mot mig – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ta dessa situationer, och i dessa använda mig av dem för att träna mig på att inte ge efter för en reaktion av sinnet, utan istället stå upp och stå igenom reaktionen, genast gå igenom den, korrigera mig själv, och andas igenom energin som kommer upp, och inte låta mig själv definiera mig själv utifrån, och leva efter denna energiupplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig utstött, förlöjligad, missförstådd, utnyttjad, hatad, ogillad, sårad, nedtryckt och motarbetad, när jag upplever och ser det som om att en annan blir arg, och frustrerad på mig, och skäller ut mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar inom mig själv, minnen från när vissa personer skrek på mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt när vissa personer skrek på mig, istället för att se, inse och förstå att hon inte skrek på mig utan skrek på sig själv, inombords, vilket jag upplevde och förstod som en personlig attack mot mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig utstött när en person i min omgivning talar i en hög, skärande, och forcerande röst, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta detta röstläget personligt, och aktivera inom mig själv emotionen av att känna mig utstött, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig enligt denna emotion, och tro att denna emotionen är vem jag är, och att det inte är någonting som jag kan göra åt att förändra detta

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv, att reagera i och som att känna mig förlöjligad, och utpekad, när en person i min omgivning talar till mig i vad jag upplever vara en stark, forcerande, och aggressiv röst, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig attackerad, och påhoppad av rösten, och inombords uppleva mig som om att jag blir utpekad såsom att vara dålig, och otillräcklig, och värdelös, och i detta förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta en annan persons röstläge personligt, och definiera mig själv i enlighet med en annan persons röstläge, istället för att se, inse och förstå att det inte handlar om mig hur en annan använder sin röst, utan att det handlar om dem själva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva, definiera, och se mig själv som missförstådd när en annan använder en vad jag upplever vara, aggressiv, forcerande, och hotande röst, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli emotionell, och känna det som om att denna andra personen på något sätt klär av mig, och gör mig till åtlöje, och att personen inte har förstått mig hur jag menade när jag uttryckte mig själv, och att jag därför blivit orättfärdigt attackerad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå, att en annans röst, en annans ord, och en annans kroppsspråk inte definierar och skapar vem jag är, och att jag således inte behöver skapa mig själv i enlighet med att känna mig själv missförstådd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig själv utnyttjad, och tagen för given, när en person i min omgivning använder sig av en aggressiv, forcerande och hög röst, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med en annan persons röstläge, och tro att det är röstläget som fått mig att må dåligt, istället för att se, inse och förstå att vad som har hänt är att ett visst minne har triggat inombords, och kommit upp till ytan, som i sin tur har skapat denna upplevelsen av mig själv, av att jag känner mig själv utnyttjad och tagen för given

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna mig hatad, och ogillad när en person i min omgivning använder en forcerande, hög, och kraftig röst gentemot mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta detta personligt, och definiera mig själv i enlighet med denna emotionen, och tro att röstläget har skadat eller sårat mig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att röstläget, endast är ett röstläge, och att en röst inte kan påverka hur jag upplever mig själv inombords, utan att detta är någonting som jag själv skapat genom att ackumulera upplevelser, och reaktioner inom mig själv gentemot denna typen av röstläge

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med ett röstläge hos en annan person, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta röstläget hos en annan person personligt, och tro att ett röstläge som en annan person använder kan skapa, definiera, och förändra min upplevelse inom mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att jag är sårad, när en annan använder ett vad jag upplever vara aggressivt, forcerande, och pressande röstläge, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå – att ett röstläge, är ett röstläge, och varken mer eller mindre än ett röstläge, och kan inte förvandlas inom mig till en emotion eller upplevelse av att ta någonting personligt, utan det är någonting som jag skapar inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att när en person i min omgivning, mot mig, använder vad jag upplever vara en aggressiv, hotfull, och forcerande röst, att reagera i att känna mig nedtryckt, och motarbetad, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att i det ögonblicket placera mig själv såsom underlägsen den andra personen, och se den andra såsom att vara styrande och kontrollerande i fråga om hur jag upplever mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att min upplevelse av mig själv, är inte någonting som en annan skapar, och att det är jag som väljer att uppleva mig själv nedtryckt och motarbetad, det är jag som väljer att skapa mig själv i enlighet med dessa emotioner; och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att välja om – och låta mig själv pånyttföda mig själv genom att inte hålla kvar vid dessa gamla och förlegade mentala mönster

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att ett röstläge inte kan få mig att känna mig sårad, utan vad som gör att jag känner mig sårad är jag själv, är mitt beslut att uppleva mig själv sårad, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att sluta definiera mig själv som en ömtålig, sårbar, och känslig person, och se, inse och förstå att jag är förmögen att skapa mig själv, och inte längre tillåta och acceptera mig själv att inombords falla ihop i ett hav av emotioner så fort någon i min värld använder vad jag upplever vara en hotfull, aggressiv och attackerande röst

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag som barn lät mig själv ta det personligt, och känna mig sårad, attackerad, och nedtryckt, när personer i min omgivning reagerade i emotioner, och skrek på mig, och kallade mig för diverse skällsord – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid dessa minnen, och tro att dessa minnen på något sätt är avbildande för hur verkligheten faktiskt fungerar, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå, att verkligheten inte i sig självt är en orsak till att emotioner uppstår inom mig, utan att detta är någonting som jag själv skapar, ackumulerar och definierar mig själv i enlighet med

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att när någon skriker på mig, så är vad som händer i verkligheten att ljudvågor rör sig mot min kropp, och fysiskt sätt omvandlas inte dessa ljudvågor till emotioner, utan det är ett beslut som jag tar inombords – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att förstå att när jag tar saker och ting personligt, så handlar det inte om vad någon har sagt till mig, utan det handlar om hur jag har tolkat och sedan inombords valt att definiera mig själv i enlighet med situationen – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är onödigt, utan ändamål eller syfte att ta saker och ting personligt, och att det inte tjänar mig eller någon annan

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i att känna mig själv respektlöst behandlad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera genom att känna mig själv nedtryckt, och sårad, och som om att jag blivit utstött, och att jag nu inte har något annat val än att uppleva mig själv emotionellt – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tolka situationer i och som emotioner och tankar, istället för att vara och uppleva mig själv direkt här i och som denna verklighet, och således inte tillåta, och acceptera mig själv att tolka denna verklighet, utan istället se denna verklighet direkt för vad den är – exakt såsom den är – vilket är en fysisk verklighet direkt här – och inte en emotionell upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att reagera i och som emotionen av att känna mig ogillad, sårad och respektlöst behandlad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro, att när en annan människa använder en hög röst riktad mot mig, att detta kommer, och måste påverka mig, och att det är en s.k. våldsam handling, som måste ha en effekt på mig, eftersom jag tydligen är känslig, vek, och ömtålig, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att jag genom att hålla kvar vid denna idén av mig själv, och idén om hur situationen tydligen måste påverka mig, låser mig själv in i ett visst slags beteende, och gör mig oförmögen att faktiskt ändra på mig själv, och kliva ur mitt normala responsbeteende, och ändra, förändra, dirigera, och styra mig själv till att istället i detta ögonblick stå stabil – och låta orden gå igenom mig, utan att jag reagerar på dem eller definierar mig själv i enlighet med dem

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det inte är nödvändigt att reagera, och att jag har ett val – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att det är naturligt, och ofrånkomligt att jag reagerar i och som att känna mig sårad, och ogillad när någon i min omgivning använder en stark, forcerande och hög röst, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att istället andas, föra mig själv tillbaka hit, och slappna av i min kropp, och låten orden, ljudvågorna, och det som sägs rinna igenom mig, utan att jag reagerar, tar det personligt, eller definierar mig själv i enlighet med det som sägs, eftersom jag är här i min kropp – stabil – lugn – och säker på mig själv i det att jag vet att jag är här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se det som omöjligt för mig att släppa taget om emotionen av att känna mig själv sårad, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att definiera mig själv i enlighet med denna reaktionen, och att tro att denna reaktionen är vem jag är, och att jag aldrig kommer kunna göra någonting åt den, och att det bästa jag kan göra är att förtrycka den, och således förlåter jag mig själv jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det finns saker jag kan göra, det finns sätt jag kan applicera mig själv på, verktyg att använda, för att ta mig själv igenom denna punkten, för att röra mig själv igenom denna punkten och inte längre reagera i att känna mig själv sårad, ledsen och förödmjukad när människor i min omgivning talar i en stark, aggressiv, och forcerande röst

Självåtagande

När denna energi av att jag känner mig sårad kommer upp inom mig, då stoppar jag mig själv, jag andas, och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att jag inte kan ge efter för denna energin på något sätt, för de kommer denna energin att multiplicera sig, och ta över mig, utan jag måste stå, obeveklig, och andas igenom den, tills energin har passerat och det är någonting som rör sig inom mig; således åtar jag mig själv att säga jag är här, jag är inte denna energin, jag bestämmer mitt uttryck i detta ögonblick, och således andas jag genom energin, och i samma ögonblick lever jag ordet stabilitet – att jag är här – och jag stabiliserar mig själv i min kropp

Jag åtar mig själv att när en annan talar till mig i en stark, forcerande, och vad jag upplever vara aggressiv och hotfull röst, att då inombords, och i min kropp, slappna av, andas, och låta orden gå igenom mig, och således inte reagera på dem, hänga upp mig på dem, eller ta dem personligt, utan förstå att detta är endast en röst, och det är ljud, och ingenting som kan påverka mig emotionellt

När jag märker att jag reagerar i att känna mig själv sårad, utstött, förödmjukad, och förlöjligad när en annan talar till mig i vad jag upplever vara en aggressiv, hotfull, forcerande och argsint röst, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna rösten inte skapar upplevelser inom mig, utan det är jag som skapar upplevelser inom mig, och jag kan således också stoppa dem – och således åtar jag mig själv att andas, slappna av, och ovillkorligt släppa denna emotionen av att känna mig sårad, och fysiskt se, att jag är inte sårad, utan jag är hel, fullständig, här med min kropp, och kapabel att andas, och vara närvarande

Enhanced by Zemanta
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s