Dag 332: Homeopatmedicinen

En envis tanke som kommit upp inom mig nu under ett par dagar har att göra med min partners homeopatmedicin. Detta var en medicin som jag och min partner åkte till Stockholm för att köpa – resan kostade väll drygt 200 kr och medicinen kostade sedan drygt 1200 kr – och på det hela taget kostade det alltså mycket pengar.

Vad som hänt sedan dess är att min partner på grund av vissa orsaker inte använt medicinen och detta är någonting som jag reagerat på och upplevt som jobbigt. Jag känner det som om att jag blivit respektlöst behandlad, och utnyttjad: för här har jag tydligen lagt ner stora resurser på att assistera min partner och sedan bara ”kastar hon bort det” – varje gång jag vill hjälpa min partner att ta denna homeopatmedicin gör jag det från denna upplevelse av ilska och frustration – i grund och botten utifrån stadgandet: ”Varför tar hon inte medicinen bara!?”

Jag inser att det finns ett problem när min utgångspunkt för att jag vill att min partner ska ta medicinen är pengar, och inte från att jag faktiskt bryr mig om min partner – faktum är att jag bryr mig bara om att pengarna ska utnyttjas effektivt – och att vi inte ska ”slösa” bort våra pengar.

I grund och botten handlar detta om mitt eget förhållande till pengar, och hur jag ser, hanterar och upplever pengar – som en dyrbar resurs som det absolut inte får slösas med – den ska användas nyttigt till sista enkronan – och ingenting får komma i vägen för detta.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när min partner inte använder sin medicin som vi köpt tillsammans, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, och irriterad på vad jag upplever som ett ’slöseri’ med pengar – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma detta användande av pengar som dåligt och förbjudet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva och känna det som om att jag blivit respektlöst behandlad, när jag lagt ner tid, och resurser på att skaffa någonting åt min partner, som hon sedan inte använder, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att assistera, stödja, och hjälpa en annan ovillkorligt, där jag alltså inte i hemlighet väntar mig någonting tillbaka – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad när jag inte känner det som om att min partner på ett tillräckligt ’snällt’ och ’uppskattande’ sätt visar att hon respekterar och tycker om min gåva

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara villkorlig i min utgångspunkt när jag stöttar och assisterar en annan – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att mäta hur mycket en annan uppskattar mig och det jag gör, och när jag känner det som om att en annan inte på ett tillräckligt stort och övertygande sätt uppskattar mig tillbaka, att då bli arg, och frustrerad och irriterad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta mig någonting tillbaka från min partner, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att assistera, och stötta en annan från utgångspunkten av att vara snäll, omtänksam, och givmild, så att jag ska kunna känna mig själv positiv, och som om att jag är en ’god’ människa – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att min partner ska tacka mig, ska falla ner på sina bara knän och se mig som en räddare

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha ett hemligt motiv när jag ger min partner, och andra i min värld, nämligen att jag ska få tacksamhet tillbaka, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att ge ovillkorligt, att ge utan att förvänta mig någonting tillbaka, och låta utgångspunkt för min gåva vara att stötta, assistera, och hjälpa en annan, och inte att få mig att känna mig bättre, positivt laddad, och glad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att min partner är oförskämd, och bortskämd, när hon inte på det sättet jag vill, tacksamhet tar emot min gåva, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bära på minnen från min barndom där min mamma sa till mig att jag var bortskämd, och oförskämd, de gånger då jag inte visade mig tacksam för det jag fick – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att kopiera detta beteende – istället för att se, inse och förstå att det finns ett annat sätt att ge – nämligen att ge ovillkorligt – att ge utan att önska sig någonting tillbaka – att ge utan att behöva få någonting i gengäld

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag själv inte ska ge sken av att vara tacksam och glad när jag får någonting av en annan, i rädslan för att jag ska bli uppfattad och fördömd såsom bortskämd, eller oförskämd, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att en gåva, inte är en riktig gåva, såtillvida den är villkorad, en gåva kan bara vara en gåva när det inte finns några som helst villkor eller krav – och den är helt och fullständigt ovillkorlig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att anledningen till att jag blir arg, och frustrerad, har faktiskt inget att göra med pengarna, utan har att göra med att jag inte upplever det som om att min partner på ett tillräckligt övertygande sätt visar att hon uppskattar och är tacksam för det hon har fått – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv – att när jag hjälper eller assisterar en annan – att då se till att jag inombords är stabil och att min utgångspunkt är ovillkorlig – och att jag inte har en hemlighet i mitt bakhuvud om att jag förväntar mig någonting tillbaka

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma, och ha ett horn i sidan på ett slösaktigt användande av pengar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att genast bli arg, frustrerad och irriterad, när jag upplever eller känner det som om någon slösar med pengar, och inte använder pengar på ett effektivt, resultatinriktad, och ändamålsenligt sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid minnen av mig själv, där jag har använt pengar slösaktigt, där jag inte har förstått pengars värde, och bara kastat dem ut i sjön, för jag upplevde det som om att jag hade så många, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att döma mig själv för ett sådant beteende, och hålla kvar vid dessa fördömanden inom mig, istället för se, inse och förstå att slösaktighet med pengar inte är något dåligt, eller skamfyllt, eller något som bör förtryckas, utan istället en ineffektiv programmering som måste dirigeras, och korrigeras, vilket endast kan göras effektivt genom att förstå programmeringen, och sedan dirigera den, utan någon reaktion eller upplevelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska bli slösaktig, och vårdslös med pengar, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hålla kvar vid ett minne inom mig själv, där min mamma sa till mig att en person i min släkt var slösaktig med pengar, och att jag därför borde se upp med hur jag använder pengar, så att inte jag blir en sådan där slösaktig figur som inte har någon koll – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att använda pengar, att frukta att investera, att frukta att nyttja pengar som ett verktyg för att skapa mig ett liv i denna världen, och istället tro att det bästa är att bara spara

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att jag ska bli beroende av att spendera pengar, och att jag inte längre ska kunna ha kontroll på, och styra över utgifter i min värld, och att min ekonomi därför kommer att raseras, och inte längre vara stabil och stark, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att någonting ska gå fel med min ekonomi, att frukta att någonting ska hända som kommer att göra att jag inte längre har kontroll, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att för att skydda mig själv cementera in mig själv i rädsla, och försöka spara mina pengar i det längsta, för att på så vis inte utsätta mig själv för någon slags osäkerhet

Självåtaganden

När jag märker att jag blir arg, irriterad och frustrerad på min partner för att hon inte använder homeopatmedicinen, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att denna ilskan har ingenting att göra med att faktiskt hjälpa, och assistera min partner att må bättre, och är således onödig – det faktum att medicinen kostade pengar är trots allt inte relevant, eftersom min assistans är en ovillkorlig gåva – någonting som jag ger utan att förvänta mig någonting tillbaka; således åtar jag mig själv att andas – och istället för att fokusera på pengarna – se på min partners hälsa, och bry mig själv om min partner, och fokusera på att assistera och hjälpa min partner ovillkorligt och utan några förväntningar om att jag ska få någonting tillbaka

Jag åtar mig själv att sluta fördöma slösaktigt beteende, och sluta se mig själv som en bortskämd slösaktig människa – och således åtar jag mig själv att återställa mitt förhållande till pengar – och se att pengar är en resurs och ett verktyg för mig att använda mig av för att skapa min värld och för assistera och stötta andra – och för att skapa och bygga upp liv i denna världen

Enhanced by Zemanta

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s