Dag 339: Reaktioner i förhållande till konflikt

Idag hade jag en konflikt med en person i min värld och jag ska i denna blogg arbeta med de reaktioner som kom upp inom mig i och med denna konflikt.

De emotioner som dök upp inom mig var nedslagenhet, depression, hopplöshet, skuld och ängslan – jag var nedslagen, och kände mig hopplös därför att jag tyckte det var dumt att situationen utvecklade sig till en konflikt. Ängslan upplevde jag därför att jag var orolig över hur denna konflikt påverkade mitt förhållande med personen i fråga, och jag kände skuld för jag var ansvarig för konflikten och hur den utvecklade sig.

Själva konflikten och vad den handlade om kommer jag inte gå in närmade på i denna blogg, utan här kommer jag fokusera på de emotioner som dök upp inom mig när konflikten var till ända. Dessa reaktioner ser jag blev stimulerade av hur jag upplevde att den andra personen tilltalade mig, vilket jag tyckte var abrupt, ovänligt, och hårt, och inte som jag hoppats, vänligt, trevligt, mjukt, och inbjudande.

Det var uppenbart onödigt att inleda denna konflikt, men på sätt och vis även gynnsamt, eftersom jag ser hur jag fortfarande låter mig själv ta det personligt, bli ledsen, och påverkad av hur andra känner sig, vad andra säger om mig, och vilket röstläge de använder sig av. Det är även någonting som jag kan märka i andra delar av mitt liv, även fast de i dessa dimensioner inte är lika starka och överväldigande reaktioner, utan där förekommer denna typ av upplevelse mer subtilt, och i formen av tankar som smyger sig upp lite här och var.

I vart fall ser jag att denna punkt är viktig för mig att arbeta igenom, så att jag kan hantera konflikter i min värld utan att jag tar det personligt eller låter mig själv känna mig nedslagen och förnedrad, jag måste lära mig själv att stå stabil och förhålla mig opersonligt till min verklighet oavsett vad som sker – vilket naturligtvis är mycket svårt, men det är min slutdestination.

Ett ord som jag ser att jag kan leva för att assistera mig själv att igenom denna punkt är objektivitet – vilket jag kan leva genom att träna mig på att bara hantera situation praktiskt, och vara brutalt ärlig mot mig själv när jag ska prata eller uttrycka mig själv, om det jag säger är av praktiskt värde, eller om det har en utgångspunkt i emotioner och känslor.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ta det personligt och uppleva mig själv nedslagen, ängslig, hopplös, och deprimerad när jag haft en konflikt med en annan, eller när jag har en konflikt med en annan, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka att ”jag är inte förstådd” – ”jag är inte uppskattad” – och låta dessa tankar skapa min upplevelse av mig själv – där jag känner det som om att en annan är emot mig och vill skada mig och att jag därför har en rätt att bli ledsen – ta det personligt – och se mig själv som ett offer för situationen

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka och tro att jag är underlägsen människor i min omvärld, och att när de talar i ton som jag upplever är nedvärderande, och strikt, att jag då blir skadad, misshandlad, och mentalt utsugen, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig själv som ett offer för situationen, och som ett offer för de upplevelserna som dyker upp inom mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inom mig anklaga den andra personen såsom att vara ”för hård” mot mig och såsom att ”skada mig” – och tro att jag p.g.a. detta har en rätt att bli ledsen, nedstämd och känna mig hopplös, för tydligen har jag inte blivit behandlad på ett sådant sätt som jag tror, och tycker är positivt och bra, och såsom jag borde bli behandlad

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att gå in i och som en känsla nedstämdhet, och misslyckande, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inombords kritisera mig själv för att konflikten uppstod, och kritisera den andra människan för att konflikten uppstod, och tänka att det var dumt, det var tragiskt, och det var hemskt att konflikten uppstod, och att den egentligen inte borde ha uppstått, utan egentligen borde jag inte uppleva mig själv på det här sättet – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer, tankar, och fantasier inombords, om hur jag tror, tänker, och antar att min värld bör vara, och hur jag bör vara, och hur jag bör uppleva mig själv, istället för att jag låter mig själv hantera och dirigera vad som faktiskt kommer upp inom mig, och hantera och dirigera min värld såsom den faktiskt ter sig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att fördöma och anklaga den andra människan för sättet jag upplever mig själv på, och tänka att om det inte varit för dem, så hade jag inte upplevt mig själv såhär, utan jag hade istället varit mycket mer stabil, mycket mer säker, och mycket mer direktiv inom och som mig själv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ansvar för mina inre reaktioner av att känna mig kritiserad, bortkörd, och avvisad, genom att projicera dessa reaktioner på andra människor och tänka att det är deras fel, och att de måste ändra sig, och att jag inte behöver ändra mig, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag och föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och låta mig själv ovillkorligt hantera, styra, och dirigera de upplevelser som kommer upp inom mig, och göra detta direkt, och inte anklaga någon annan, för jag ser, inser och förstår att de upplevelser som dyker upp inom mig är jag själv, och har inte med någon annan än jag själv att göra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hysa agg mot den andra människan, och spänna mig själv när jag talar med dem, i tron att de gör någonting, eller har gjort någonting som är fel mot mig, och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tro att om jag hyser agg mot den andra människan, och visar min missnöjdhet, att jag på det viset tar hämnd, och återtar min ställning, istället för att se, inse och förstå att min ställning aldrig har förlorats, och att min ställning aldrig har påverkats, och att den andra människan faktiskt aldrig har gjort någonting gentemot mig, utan att den upplevelsen jag har är någonting som jag skapat själv, och någonting som jag har närt själv, och någonting som jag har gjort verklighet inom mig själv och således någonting jag måste ta ansvar för

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli ängslig att den andra personen nu inte tycker om mig, och att vi nu har skapat en klyfta mellan oss som inte går att reparera och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara orolig, nervös och ängslig för vad andra tycker om mig, hur andra värderar mig, hur andra ser mig, och vilket slags betyg de sätter på mig i fråga om hur nära jag är dem – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag låter mig själv påverkas och influeras av mina rädslor av vad andra tycker om mig, istället för att stabilisera mig själv här i och som min kropp, i och som mitt andetag, och röra mig själv i jämlikhet med och som min kropp här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bli arg, irriterad och frustrerad på en annan i min värld när de inte är så pass ambitiösa, och bryr sig så mycket om saker som jag tycker är viktiga, och som jag tycker de ska bry sig om, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hoppas, och skapa ett begär inom mig, att alla ska tycka, känna, och vara som jag, och att varje gång jag säger, eller gör någonting, att alla i min omvärld genast och ögonblickligen ska åtlyda detta, och finna sig i, och styra sina liv utifrån hur jag skapat och baserat och byggt upp mitt liv – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara beroende av att andra ska vara som jag för att jag ska vara stabil, säker och trygg inom mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att tänka, och tro att så fort människor i min omvärld inte på ett positivt och enhälligt sätt ställer sig bakom mig, och driver sig själva, precis så som jag driver mig, och gör, och prioriterad det jag prioriterar, att då tro att någonting är fel, och att denna andra personen misslyckas med att göra det den borde göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idéer om hur andra människor borde leva, för att jag ska vara tillfreds med dem, och för att jag inte ska bli arg, frustrerad, och irriterad på dem, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ta ett andetag, föra mig själv tillbaka hit till och som min mänskliga fysiska kropp, och släppa denna idé om att andra måste göra, och måste vara som jag är, och att det är någonting fel på dem så fort de inte agerar, lever, eller prioriterar som jag gör i mitt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att uppleva mig själv emotionellt nedslagen när en annan människa inte vill göra som jag vill att denna andra personen ska göra, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa min stabilitet, och trygghet inom och som mig själv på en känsla, och upplevelse av att andra håller av mig, och gör efter mig, och tycker jag är duktig, ambitiös, och effektiv, och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag faktiskt degraderar och försätter mig själv i en inre apati, och där jag gör mig själv inkapabel till att effektivt hantera och dirigera min värld, och människor i den, eftersom jag existerar i en idé av vad min värld borde vara, istället för att hantera, och dirigera min värld som den faktiskt är och existerar i detta andetag

Självåtagande

När jag märker att jag reagerar i nedslagenhet, ängslighet, och att känna mig själv dålig, för jag har tänkt att en annan person varit elak mot mig, och illasinnad, genom att de talat i ett visst slags tonläge, och med vissa ord, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att det är i detta läge jag måste stoppa mig själv, andas, och se att det som sägs och görs inte är något personligt skadande gentemot mig, och att jag faktiskt inte blir sårad, och således åtar jag mig själv att andas, och att stabilisera mig själv i min kropp, och lyssna ovillkorligt på vad som sägs, och förstå att det som sägs är ord, och att dessa orden i faktisk mening inte kan skapa en upplevelse inom mig, och att jag således inte kan påverkas av dessa orden såtillvida jag inte tillåter det – så jag låter mig själv således objektivt lyssna på det som sägs – och vara professionell – och förstå att det inte handlar om eller påverkar vem och hur jag är

När jag märker att jag blir arg, frustrerad, och irriterad, för att en annan inte prioriterar, tänker, och agerar som jag skulle gjort i deras situation, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår hur en annan är, inte är fel bara för att de inte är som mig, och att jag inte kan förvänta mig, eller kräva av människor att de ska vara som mig, se på saker som mig, ha samma förståelse som mig, och vilja samma saker som mig, och således åtar jag mig själv att förstå människor såsom de existerar – att lära känna människor såsom de är och förstå att jag inte kan få dem att bli som jag vill att de ska vara – i vart fall inte genom att attackera dem och vara arg på dem – och således jag mig själv att ha tålamod och träna mig själv på att lyssna och förstå andra människor – var de kommer ifrån, hur de blivit så, varför de är som de är, och hur jag assistera att bli mer effektiva i sina liv

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s