Dag 366: Att Ge Mig Själv Hän

Igår satt jag och pluggade i princip hela dagen, och en tendens som jag lagt märke till är att jag då blir väldigt mån om min tid. Ofta tittar jag på klockan för att kontrollera hur lång tid som har gått, och sedan jämför jag det med hur pass långt jag har läst eller skrivit. Och utifrån den informationen ger jag mig själv en dom, att antingen måste jag snabba på, skriva fortare, läsa mer, eller ligger jag tydligen i fas, och då kan jag lugna ner mig lite.

Den här strävan efter spara tid är inte något som är endast kommer upp när jag har bråttom, eller ett faktiskt behov av att skynda på, utan det finns ett begär efter att skynda, producera, få klart, och färdigställa oavsett hur dagens schema ser ut. Och det betyder implicit att den stress jag upplever inte är verklighetsbaserad, för såsom mitt liv är strukturerat för tillfället finns det ingenting att stressa över. Mitt liv är stabilt och det följer högst beräkneliga rutiner. Det är inte nödvändigt att saker och ting ska gå fort. Trots det är min utgångspunkt i det närvarande att när saker och ting går fort, effektivt, och blir klara på utsatt tid, då har jag varit framgångsrik.

Vad jag beskrivit ovan gäller inte bara för mig, utan det rör sig om vår tids folksjukdom – oförmågan att stanna upp, och gå upp i vad det är man gör. Om vi ska titta på motsatsen på det här beskrivna jaga-efter-tid-beteendet, utgör barn ett bra exempel. De har nämligen en förmåga att helt och hållet förlora sig själv i vad de gör, att gå upp i det, och bli helt uppslukade av ögonblicket. Många vuxna förlorar den förmågan och istället definieras ens liv av vilken riktning man har för framtiden, nästa projekt man ska ta sig själv an, eller vad man vill göra när man fått ledigt från sitt arbete, och är på semester. Vår tids folksjukdom är en kronisk brist på närvaro och samtidigt ett starkt beroende till att föreställa oss en ljusare och bättre framtid. Konsekvensen blir att vi försummar det liv vi lever HÄR i DETTA ögonblick.

Tänk om alla människor hade haft förmågan att ge sig själva fullständigt hän till sina arbeten, relationer, familjer, till sig själva, och vara undantagslöst närvarande i alla livets delar. Världen hade varit en annorlunda plats. Istället för kvantitet hade kvalité blivit den ledande levnadsregeln, och istället för produktivitet hade integritet tagit plats som den viktigaste grundsatsen i arbete och företagande.

Det jag ser för mig själv är att jag kan applicera mina insikter i mitt eget liv, och på så vis göra min del för att stoppa den här kroniska folksjukdomen, genom att leva sakta, leva kvalité istället för kvantitet. Genom att vara närvarande i varje ögonblick och ge mig själv hän till vad jag gör, inte till vad jag ska göra. Att skapa en sådan inställning är nyckeln till att leva ett fullödigt och tillfredsställande liv, för jag kommer aldrig lämna någonting halvdant, eller ogjort. Istället lägger jag min fokus på vad som är framför mig, och arbetar tills det att jag är klar, och därefter går jag vidare till nästa aktivitet.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att skapa idén om att kvantitet är mer värt än kvalité, om att desto mer jag gör, desto mer jag producerar, desto mer jag skapar, ett desto mer värdefullt, och fullödigt liv lever jag, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det faktiskt förhåller sig på motsatt sätt, och att jag endast genom att sakta ner, genom att lägga min fokus på kvalité, genom att ge mig själv hän till vad jag gör här, kan skapa för mig själv ett tillfredsställande och fullödigt liv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att närma mig själv studier, karriär, jobb, och pengar, från en utgångspunkt av stress, och utifrån en idé om att jag måste få så mycket gjort som möjligt på så kort tid som möjligt, och att endast när jag applicerar och rör mig själv framåt med en sådan utgångspunkt, skapar jag tillräckligt med värde för mig själv – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att värdesätta mig själv, att värdesätta varje ögonblick, och att låta mig själv ge mig hän till någon aktivitet eller annat åtagande – och jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att göra mer, skapa mer, få mer, – istället för att sträva efter att skapa effektivt, skapa kvalité och sysselsätta mig själv endast med så pass många saker, så att jag vet att jag kan färdigställa dem på ett tillfredsställande sätt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att låta min livsfilosofi skapas av den moderna idén om värde, där värde jämställs med produktivitet, kvantitet, och effektivitet, och i vilken det saknas ett beaktande av vilken närvaro man gör någonting med, vilken slags inlevelse man närmar sig saken med, och jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att dessa aspekter av värde är viktiga delar av ordet som i dagens samhälle glömts bort, och försvunnit, i tron att det enda som betyder någonting är materiell välfärd

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att det inte handlar om hur mycket jag producerar, vad jag producerar, och hur andra känner i förhållande till vad jag producerar, utan det handlar om vem jag är i förhållande till vad jag skapar och producerar – om vem jag är i ögonblicket då jag skapar och producerar, och om jag i det ögonblicket låter mig själv tillfullo vara här

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att motivera mig själv med hjälp av stress, att röra mig själv framåt med hjälp av stress, och tro att jag genom att göra mer, genom färdigställa, producera, och skapa mer, faktiskt kan bli av med den här upplevelsen av och som stress, och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att så inte är fallet, att uppenbarligen är den enda lösningen att faktiskt låta mig själv slappna av och vara tillfullo med vad jag gör här – och att helt enkelt släppa taget om stress och förstå att stress har inget syfte i mitt liv annat än dra mig själv bort från min fysiska omgivning och de projekt samt åtaganden jag rutinmässigt går varje dag

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att när jag stressar, och när jag befinner mig i ett stadie av produktionsångest, att vid sådana tillfällen ser jag inte klart vad som behövs göras i mitt liv, jag ser inte vad jag behöver prioritera, vad jag måste engagera mig själv mer inom, utan istället blir mina val och beslut färgade av en ångest, och stress, där jag gör saker som faktiskt inte behövs – och således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå vilken styrka, och makt det finns i att lära mig själv att sluta stressa, och leva för kvalitet istället för kvantitet

Självåtaganden

När jag märker att jag stressar, rör mig själv snabbare än vad jag brukar, och det i mitt huvud finns ett virrvarr av tankar om vad jag måste göra, och inte måste göra, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig själv tillbaka hit, och jag ser, inser och förstår att när jag stressar då ser jag inte tydligt vad som behövs göras, och jag ser inte var jag står i förhållande till mina projekt, och jag förglömmer praktiska och sunda logiska resonemang om hur jag kan agera för att leva effektivt och dirigera min värld – således åtar jag mig själv att andas, och medvetet sakta ner, medvetet lugna mig själv, göra långsammare rörelser, ta mig själv den tid jag behöver för att effektivt gå igenom aktiviteten som är framför mig

När jag märker att jag börjar stressa, och går in i en produktionsångest, då stoppar jag mig själv, jag andas djupt och för mig själv tillbaka hit – och jag ser, inser och förstår att denna produktionsångest får mig att producera halvdana produkter, och halvfärdiga resultat, saker som jag hade kunnat jobba mer på, förfina, och förbättra, men som jag inte gjorde, för jag trodde mig själv behöva spara tid, och vara mer effektiv, färdigställa mer, och skapa mer, således åtar jag mig själv att som en korrektion – fokusera på kvalitét – fokusera på att färdigställa vad jag håller på med och gör just nu så bra jag bara kan – att ge mig själv hän till det jag gör och låta mig själv göra det så bra jag kan

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s