Monthly Archives: December 2017

Dag 378: Att Bekräfta Mig Själv

En vanligt förekommande rädsla för mig på arbetet är att förlora detsamma. Ett exempel idag var att jag trodde mig själv tala om fel saker, och uttrycka mig på fel sätt kring fikabordet, och att detta sedan gjorde att framförallt min chef reagerade på det sätt som jag kommunicerade och rörde mig på. Den grundläggande rädslan är att bli av med arbetet, avskedad och att stå utan pengar – utan ekonomisk stabilitet.

Denna rädslan har flera dimensioner. En anledning till rädslan är jag inte litar på mig själv att kunna ta hand om mig själv. Jag tror ofta om mig själv att jag inte är något värd och att jag måste vara tacksam att någon överhuvudtaget skulle vilja anställa mig. Av det skälet känner jag mig mycket beroende av mitt arbete – för vad skulle jag göra om det tar slut?

Om jag tittar djupare och tar punkten tillbaka till mig själv, kan jag även se att den här rädslan också är ett sätt att undfly ansvar och självständighet. Rädsla kan vara ett effektivt sätt att rättfärdiga varför jag inte lever mitt liv på så vis som jag vill och hade kunnat, om jag verkligen gett mig fan på det. Och att förskjuta rädslan och se den som ett utflöde av hur min chef är mot mig, är ännu ett sätt att hålla mig på avstånd från tanken att jag faktiskt är stark nog att leva mitt liv, ta hand om mig själv, och bygga mitt liv på det sättet som jag ser är bäst för mig.

Därför är lösningen att jag tittar på hur det är jag kan integrera självständighet, självtillit och värde i mitt liv. Hur kan jag förmå mig själv att tro mer på mig själv än vad jag gör? För i grund och botten handlar det om att jag har en dålig självbild. Vad jag ser är att jag aktivt måste börja styra om delar av mitt liv, från att ge över ansvar till andra, till att ta det själv.

Självförlåtelse

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för vad mina kollegor, vad min chef, vad mina kunder, tänker om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för att människor ska tänka illa om mig och att detta ska påverka min förmåga att försörja mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att överlåta min försörjning åt andra – att tänka att om jag är snäll, omtyckt och högt ansedd av andra, då kommer allt att gå bra för mig – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att sträva efter att vara omtyckt – i tron att det är vad som kommer ge mig trygghet och säkerhet i livet

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få andra att ge mig känslan av trygghet, och försöka bygga upp en känsla av trygghet genom att se till att jag hela tide har en stor grupp människor omkring mig som anser mig vara högt ansedd – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte ge mig själv respekt och tillit – värde – samt således lita på mig själv att jag hanterar mig själv och min försörjning och att jag inte behöver ha andra som gör det åt mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att se mig som värdelös i jämförelse med andra – och ha en bild av mig själv av att jag inte är någonting att ha

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att ha en dålig självbild, eftersom det då blir lättare för mig att inte behöva ta ansvar, stå upp och göra/leva det jag kan leva – för om jag har en dålig självbild kan jag skylla på den och tänka att jag ändå inte skulle klara det – så vad är då poängen?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att inte se, inse och förstå att jag skapar en dålig självbild genom att kritisera mig själv, vara hård mot mig själv, och genom att fokusera för mycket på mina svagheter, det jag inte gör bra, och genom att jag inte låter mig själv erkänna det jag faktiskt är bra på och kan hantera effektivt

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja att andra ska erkänna mitt värde, för då slipper jag anstränga mig att ändra mig själv, och att lära mig att uppskatta och erkänna mig själv, och se det jag är bra på och det jag är mindre bra på – således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att driva mig själv till att konsekvent se mig själv och hur jag påverkar min omvärld – att driva mig själv till att se alla mina delar – styrkor och svagheter – och inte försöka få andra att definiera mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att söka andras bekräftelse, för jag inte vågar ge det till mig själv – i tron att jag inte får ge mig själv bekräftelse och att det skulle vara egoistiskt. Således förlåter jag mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att se, inse och förstå att det är fullständigt naturligt att ge mig själv bekräftelse, jag är här med mig själv hela tiden, och om jag inte bekräftar mig själv, vem ska då göra det?

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att manipulera andra att försöka ge mig bekräftelse, genom att vara på ett sätt som jag tror de gillar, i stället för att jag ger mig själv bekräftelse, och för att jag är ärlig och rak med mig själv – och helt enkelt klargör för mig själv vad det är jag vill att jag ska vara – och sedan när jag gör/lever detta – bekräftar det för mig själv att jag faktiskt nått dithän jag önskade

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att försöka få andra att göra det jag inte gör för mig själv – i stället för att se inse och förstå att jag inte kan få någonting som jag inte ger till mig själv – att jag måste skapa och ge det till mig själv och först därefter kan jag få från andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vänta på att jag ska erkänna och bekräfta mig själv någon gång i framtiden, när jag “lärt” mig – i stället för att se, inse och förstå att jag måste leva/träna i “nuet” – “här” – och att det inte kommer att komma en framtida dag då jag helt plötsligt och utan inre rörelse “lärt mig”

Självåtaganden

Jag åtar mig själv att aktivt bekräfta och erkänna mig själv, att aktivt se mig själv, vad jag skapar, mina styrkor och svagheter, att aktivt ge mig själv återkoppling och att aktivt driva mig själv framåt att bli den bästa jag kan bli inom vad jag gör, i min dagliga rutin, och i mitt liv överhuvudtaget – således åtar jag mig själv att sluta försöka förmå andra att ge till mig det jag inte ger till mig själv – och i stället aktivt ge till mig själv det jag vill ha och uppleva samt ha mer av i mitt liv.

Advertisements

Dag 377: Generad

En situation idag som fick mig att reagera var följande. Jag hade ett möte med en person tillsammans med en kollega. När mötet var klart reste vi oss alla upp. Jag vände mig mot personen för att skaka hand samtidigt som jag märkte att han sträckte ut handen först mot min kollega. Jag tänkte att min kollega, som har en högre position än mig, borde skaka i hand först, och drog därför min arm nervöst tillbaka. Jag skämdes och kände mig generad över det som hänt. Jag tänkte att samtliga i rummet måste se på mig som löjeväckande.

Jag kunde sedan inte sluta tänka på situationen och spelade upp den igen och igen för mitt inre. Varje gång upplevde jag skam och kände mig generad. I denna bloggen ska jag arbeta med denna reaktionen.

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att känna skam och känna mig generad när jag utåt ger en bild av att vara svag, velig, nervös, rädd och underlägsen – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja projicera en bild utåt av att vara stark, kapabel, viril och utan rädsla, för att jag är rädd för vad människor annars ska tänka om mig

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vara rädd för vad människor ska tänka och tro om mig om jag visar en bild utåt av att vara svag. Och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja visa mig stark, för jag är rädd att andra annars ska se ner på mig, tycka jag är dålig, ineffektiv, värdelös

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att vilja få ett värde hos andra människor, att vilja att de ska värdesätta mig högt, i tron att jag utan deras värde, deras uppmärksamhet inte är någonting, och att jag saknar mening

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga värde och mening i mig själv genom att göra mig till inför andra

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att bygga upp mig själv genom att blåsa mig själv upp inför andra och göra mig till någonting som jag inte är i verkligheten

Jag förlåter mig själv att jag inte tillåtit och accepterat mig själv att respektera och älska mig själv ovillkorligt, och således dela med mig av mig själv utan villkor, vara mig själv, och lära känna mig själv, och värdesätta, älska mig själv oavsett vad jag upptäcker/ser hos mig själv

Jag förlåter mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att frukta att dela med mig av mig själv, att frukta att vara öppen och sårbar, i rädslan att jag kommer bli förtryckt, attackerad och bortkörd – och således förlåter jag mig själv att jag tillåtit och accepterat mig själv att hata mig själv och tänka att det är något fel på mig – ett fel som jag måste klara upp på något sätt  – och som när jag klarat upp det – kommer göra att jag mår bättre och kan göra någonting med mig själv av värde

Jag åtar mig själv att vara ovillkorlig mot mig själv, att se och omfamna allt av mig själv, och att inte hålla saker undanskymda eller försöker gömma mig från mig själv.

När jag märker att jag skäms eller är generad för någonting, då stoppar jag mig själv, jag tar ett andetag och för mig tillbaka hit till min kropp. Jag ser inser och förstår att jag är jag, och det inte finns något dåligt med mig, eller något som jag måste gömma. Således åtar jag mig självatt till fullo acceptera mig själv – och släppa rädslan för att jag en dag kommer förlora allt.